Våra hjärnor älskar berättelser

LUND Det mänskliga minnet är som gjort för att komma ihåg berättelser. Därför borde undervisning i högre grad bygga på berättande, menar kognitionsvetaren Peter Gärdenfors, författare till boken Om lusten att förstå – om lärande på människans villkor. Dessutom tränar vi upp både empati och abstrakt tänkande när vi läser eller lyssnar på berättelser.

Peter Gärdenfors är professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet och kom i våras ut med boken Lusten att förstå – om lärande på människans villkor. Boken handlar om minne och motivation och om vilka processer i hjärnan som ser till att vi lär oss nya saker och förstår vår omvärld. Peter Gärdenfors menar att det är när vi verkligen förstår hur saker och ting hänger ihop, som vi minns och lär oss på riktigt. Han ägnar ett helt kapitel i boken åt berättelsen, ett enligt honom oslagbart redskap för förståelse.
– Det är naturligt för oss att använda berättelseformen för att förmedla orsakssammanhang. I vardagen handlar det om vem som gjorde vad och varför. Men vi kan också berätta hur universum fungerar eller om vår historia, säger Peter Gärdenfors.
Språket och berättelsen går hand i hand i människans utveckling, menar han. Vårt språk är uppbyggt på ett sätt som stödjer en berättelse. Peter Gärdenfors tror att berättelsen är en slags biprodukt i språkets evolution.
– Min grundtes är att språket utvecklades för att människan skulle kunna samarbeta kring gemensamma, framtida mål. Berättelsen är ett sätt att hjälpa varandra och informera varandra om hur världen hänger samman.
På så sätt har sagor och myter genom muntlig tradition blivit bärare av värderingar och kultur, men också av praktisk kunskap i ett samhälle. I sin bok skriver Peter Gärdenfors om hur även de påhittade och magiska historierna och myterna innehåller praktiskt användbara förklaringar till väder, sjukdomar och jaktlycka.

Barn berättar tidigt
Vi börjar tidigt att lära oss berättelsens struktur. Det mesta vi människor berättar för våra barn innehåller element av berättelse – sammanhang där en händelse förklarar en annan. Barn börjar själva att berätta saker väldigt tidigt i sin språkutveckling.
– Så fort barn lär sig att sätta ihop meningar så gör de det i sammanhang – först hände det, sen hände det. Berättarförmågan är en viktig del av språkinlärningen. Man lär sig inte bara ord och grammatik, utan också den narrativa strukturen.
Barn lär sig tidigt att fylla i luckorna i det som berättas för dem, och forskning visar att de minns bäst när de inte får allt serverat. Det gäller även när man blir äldre. Får man fundera lite först är det helt enkelt mer stimulerande och roligare att ta till sig fakta.
– Som lärare kan man använda sig av de dramaturgiska strukturerna. Om man först presenterar ett problem som eleverna får fundera över, men inte lyckas lösa direkt, så ökar man motivationen. Då är det lättare för dem att sedan ta till sig och minnas förklaringen. Det är som med en bra deckare – man berättar inte rakt upp och ner utan börjar med en gåta, säger Peter Gärdenfors.
Det är också anledningen till att han många av dagens läroböcker är uppbyggda på fel sätt.
– Det anses tyvärr fult att skriva läroböcker som berättar. Då är det inte riktigt lärande. Det ska vara tabeller, statistik och fakta. Men man får ju en ökad förståelse om man bakar in detta i en berättelse. Jag skulle vilja slå ett slag för mer narrativa läroböcker.

Fantasi ger empati
Att läsa eller lyssna på berättelser fungerar också som ett slags träning för hjärnan. En saga där man får läsa lite mellan raderna och skapa egna bilder är stimulerande för fantasin.
– Det handlar om att träna upp sin inre värld och föreställningsförmåga. När du läser en bok, till skillnad från att se en film som serverar mycket visuellt, så måste du själv jobba med att skapa bilden av det du läser. Den processen är inte lätt och vi gör det på olika sätt, beroende på erfarenheter. Men hjärnan arbetar aktivt med att skapa en föreställning av orden man läser eller hör. Det blir som en teaterföreställning i huvudet. Då tränar man sin planeringsförmåga, sin kreativitet, sin empati och sociala förmåga, säger Peter Gärdenfors.
Men hur hänger då social förmåga och planeringsförmåga ihop med att läsa böcker?
– Om man genom läsningen föreställer sig andra personer i olika situationer, i glädje, sorg eller knepiga situationer, så tänker man förmodligen också på hur man själv skulle fungera i samma situation och är då mer förberedd om det händer. Det är en sorts övning för framtiden. Ju rikare inre värld du har, desto bättre är du på att planera.
När barn leker ger de hjärnan en liknande form av träning. Genom att gå in i en låtsasvärld, använda saker på ovanliga sätt och spela olika roller så övas fantasin precis som vid läsning.
– Att läsa är en form av inre lek. Det är någon annan som leker åt dig, men ändå en fantasivärld som byggs upp. Fantasin är värdefull, för den förbereder oss för mer abstrakt tänkande.

Läs mer om berättelser i nästa nummer av Framsidan, ”Det var en gång…Om berättande i vår tid”, som dimper ner i din brevlåda nästa vecka. Vi publicerar också fler intressanta artiklar om berättande här på webben, så håll utkik!

Author Description

admin

Det är administratören som lagt in det här.

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se