Det lokal-globala biblioteket – framtidens bibliotek?

Idén om det lokal-globala biblioteket har varit utgångspunkt i projektet Det mångspråkiga biblioteket. 60 deltagare har försökt fylla begreppet med konkret innehåll som man tror ska hjälpa biblioteken att möta framtidens utmaningar. I artikeln reflekterar projektledare Lisbeth Stenberg runt begreppet det lokal-globala biblioteket.

Inom projektet Det mångspråkiga biblioteket har vi inspirerats av pedagoger vid två av projektets partners, Världskulturmuseet och Mångkulturellt Center i Fittja. Vi tror att bibliotek i områden med en mångspråkig och mångkulturell befolkning har unika möjligheter och skulle kunna ta ett speciellt ansvar för att få fler röster att höras i offentligheten. Inom en kurs i något vi kallat kulturpedagogik har vi försökt introducera nya inslag i biblioteksarbetet. Utmaningen är att få till stånd en bred lokal samtidsdokumentation som kan vara en grund för en lokal identitet och dialog.

Lisbeth Stenberg projektledare för Det mångspråkiga biblioteket.

Ett lokalt hjärta

Människor kan och vill uttrycka sig och synas. Det har vi inte minst idag fått tydliga exempel på i sociala medier där särskilt ungdomar söker chansen att bli sedda och bekräftade. Hur fångar biblioteken upp den kvalité som finns i närheten, det lokala? Så gott som alla bibliotek över hela landet har en lokalsamling. Det kan vara allt från en hylla med ett fåtal böcker och ett större antal broschyrer till ett vackert inrett hembygdsrum. Kan vi tänka detta lokala som något mer dynamiskt? Förr var det kanske ortens präst och folkskollärare som var författare till skrifterna i samlingen. Vad skulle hända om biblioteken arbetade mer med sin lokalsamling och sitt samhälles egen identitet med hjälp av flera media? Kan biblioteket då på ett nytt sätt bli en lokal drivkraft? Ett lokalt hjärta? Hur skulle det gå till? I min framtidsvision arbetar biblioteken i en bred samverkan med hela den lokala idéburna sektorn och med stöd av proffs på områden som film, it och berättande. Alla inbjuds aktivt att delta och ge sitt bidrag till den lokala utvecklingen och kulturen.

Möten som inte kan kopieras blir viktigare i framtiden och de mötena sker lokalt och platsens betydelse ökar. Då är det viktigt att det finns alternativ till kommersiella intressen. Vi behöver biblioteken överallt som kulturhus – hus för demokratiska samtal och gränsöverskridande mellan människor och uttrycksformer. I projektet kallar vi biblioteket för en ”möjligheternas mötesplats”. Vi har bytt ut uttrycket en ”interkulturell mötesplats” men underliggande i hela vår strävan har varit att skapa medvetenhet om att det är viktigt vem som möter vem i våra offentliga rum. Genom samverkan kan biblioteket/kulturhuset öppnas för alla. Det gäller att fånga upp alla idéer och bollar! Inte nödvändigtvis springa på alla bollar – det vill säga göra allt själv, som man ofta tenderat inom biblioteksvärlden, utan lämna rum för andra att agera.

Kultur och kulturarv är politik

Antologin Framtiden är nu. Kultursverige 2040, innehåller många tänkvärda framtidsspaningar. Jag vill ta några som utgångspunkt för mina reflektioner kring framtidens lokal-globala bibliotek. Forskaren Tobias Harding skriver i sitt avsnitt om den svenska kulturpolitiken att den mycket litet har befattat sig med det civila samhället. Det var till studieförbunden och inte kulturlivet staten vände sig när man ville stödja amatörkulturen på 70-talet. Idag finns en bred lokal kulturverksamhet inom folkbildningen och så sent som i juli 2010 startade ett nytt studieförbund, Kulturens Bildningsverksamhet, då en rad kulturorganisationer gick samman.

Biblioteken och den lokala kulturens företrädare har enligt min erfarenhet dels haft ett problematiskt förhållande till vad man något nedlåtande kallat amatörism och dels det ideella arbete som sker inom till exempel hembygdsföreningar. Pressade av ett traditionellt kvalitetstänkande som upprätthållits av akademier och intresseorganisationer har det varit svårt att hävda alternativa sätt att värdera konst och kultur. Men idag måste vi, enligt min mening, fråga oss om de pengar som regionen och kommunerna satsar på kultur och bibliotek bidrar till att öka eller minska de klyftor i samhället som växer? Klyftor som är av olika slag men där en ofta förbisedd skillnad går mellan dem som kan göra sin röst hörd i offentligheten och de som inte kan det. Det handlar då till exempel om vem som är svensk, vad som är svensk kultur. Sverigedemokraternas vilja att slå vakt om och satsa på svenska traditioner och det svenska bör leda till en fördjupad diskussion inom offentligt finansierade institutioner. Vilka bilder av Sverige och det svenska förmedlar verksamheten?

I antologin Framtiden är nu sätter Kristian Berg ”makten över kulturarvskonstruktionen” i fokus för två kontrasterande framtidsbilder. Han pekar på att det finns en stor klyfta mellan ideella och professionella krafter. Det behövs samarbete på ett annat sätt än idag – då kanske en successiv demokratisering av kulturarven kan ske. Det är avgörande för om kulturarven ska få ”en medborgarnas legitimitet”. Kristian Bergs hotbild är ett mörkt scenario av allas kamp mot alla där olika grupper strider för sitt berättigande och sin identitet. Kulturarv används då i rasistiska eller chauvinistiska sammanhang.

Det har alltid stått strid om vad som ska räknas som vårt specifikt svenska kulturarv. Det är inte alltid tydligt i en traditionell historieskrivning. Där försöker historiens vinnare göra sin beskrivning allenarådande. Men det handlar alltid om vem som har makt att värdera och vem som har tolkningsföreträde. Frågan för framtiden är om biblioteken kan bli en plats där fler får höja sina röster och får utrymme att göra avtryck och påverka?

Inom Det mångspråkiga biblioteket har vi försökt hitta metoder för att lyfta fram och bekräfta fler identiteter än de som dominerat historieskrivningen hittills. Inspiration har vi bland annat hämtat i Fisksätra i Nacka kommun. Biblioteket där har börjat bygga upp ett lokalt arkiv/museum. Den mångspråkiga och mångkulturella befolkningen i området uppmuntras att bidra med sina berättelser som bland annat videofilmas.

I Vara kommun har Kautar Jaballah omsatt idéerna genom att i anslutning till ett annat pågående projekt, ”Vara Ambassadör”, göra en film där människor som bor i Vara berättar sin historia Har du rötter i dina fötter? – Livshistorier från Vara kommun. Berättelser från människor som bott på platsen i generationer blandas med personer och familjer som nyligen kommit till Vara från andra delar av världen.

I Södra Ryd i Skövde inspirerades barnbibliotekarien av ett projekt vår kursledare Lotten Zetterström genomfört. Barn försågs med en kamera och fick fotografera platser i sitt bostadsområde där de kände sig glada och trygga, sina ”smultronställen” men också platser där de kände sig rädda eller osäkra, sina ”tistlar”. Bilderna och barnens kommentarer blev ett häfte och en utställning som sedan föräldrar och bostadsbolaget kunde ha som utgångspunkt för ett arbete med miljön.

Vad är kvalité i framtidens bibliotek?

Flera skribenter i Framtiden är nu anser att det globala och det lokala kulturperspektivet kommer att få ökad betydelse. Anders Rydell ser framför sig hur en internationell, superkommersiell ”mastodontkultur” och en lokal amatörkultur blomstrar i framtiden. Båda är ett resultat av digitaliseringen och tendensen är att en mellannivå där ”medelklasskulturen” finns kommer att förlora i betydelse. Det handlar om den borgerliga 1800-talskulturens sönderfall, det som definierats som ”kvalitativ kultur” – eller ”finkultur”. Rydell anser att ”kvalitetsbegreppet är problematiskt för en progressiv kulturpolitik, eftersom den låser kulturstöden till medelklasskulturen” som han tror, trots stöd, år 2040 kommer att vara ”förpassad till avdelningen för fornminnesvård”.

Ytterligare perspektiv på kvalitetsdiskussionen ger genusvetare Vanja Hermele när hon i antologin skriver att ”Det är utslaget av kvalitetsdiskussionen som bestämmer hur framtidens kultur ska se ut” . Hon pekar på att det spelades mer dramatik av kvinnor i slutet av 1800-talet än i början av 2000-talet. Det är en paradox att trots uttalade jämställdhetsmål så dominerar män och manliga perspektiv kultursektorn. Orsaken till missförhållandet ser hon som att kvalitetsargument används för att välja bort kvinnor som sedan generellt anses sämre än män. Det som hindrar är en konstruerad motsättning mellan konstnärlig kvalité och rättvisa. Jämställdhet anses begränsa konsten men, skriver Hermele, ”konsten idag är begränsad, likriktad och alltför präglad av en vit, manlig och borgerlig kvalitetsnorm” .

Folkbiblioteken satsade länge på kvalité i sina inköp av skönlitteratur. Inte riktigt så att litteraturprofessorer som Lars Lönnroth var nöjda – men ändå. Nu finns det bibliotek som köper på efterfrågan och satsar på storsäljare. Är det hållbart? Att hålla fast vid ett odemokratiskt kvalitetsbegrepp och ägna krafter åt att sprida förlegade värderingar verkar lika ohållbart. Lösningen som jag ser det är att biblioteken medvetet satsar sina pedagogiska resurser på att i bred samverkan skapa en lokal kulturverksamhet där många nya röster har utrymme att höras. Då skulle biblioteken kunna bli centrala aktörer i ett arbete med ett kulturliv där demokrati och delaktighet är den sökta kvaliteten.

FAKTA

Antologin Framtiden är nu. Kultursverige 2040 utkom i slutet av 2010 och har tillkommit inom ramen för ett arbete inom Swecult. Redaktörerna Tobias Nielsén och Sven Nilsson har inbjudit forskare, journalister och experter att ge sin syn på hur kulturen kan se ut om trettio år.

Det mångspråkiga biblioteket – utveckling av interkulturella mötesplaster är ett projekt med stöd från Europeiska Socialfonden och pågår 2009-2011. Projektägare är Kultur i Väst och Lisbeth Stenberg är i samverkan med Ingrid Atlestam projektledare. Syftet är bland annat att få fler att inse bibliotekens roll och möjligheter vad gäller integration.

Kan bibliotek göra skillnad?

Biblioteket ingår i nätverk som öppnar vägar ut till världen, till den information och kunskap som finns att hämta där. Det är en styrka och kvalitén i de tjänsterna måste utvecklas för att matcha en yngre generations nätkunskaper och nätutnyttjande. Det gör biblioteken tillsammans och här vill vi inom projektet se en ökad satsning på det globala – fler språk och kunskap om andra länder och kulturer.

Det lokala biblioteket finns här och nu och det finns ännu bibliotek på de flesta orter. Den oslagbara styrkepositionen måste också utvecklas. Då handlar det om att odla en egen profil. Att alla folkbibliotek i vissa avseenden ska vara lika har varit en värdering som jag tror osynligt har fått styra mycket av verksamheten. Om man vill utveckla sitt unika lokala värde har biblioteken en verksamhet man kan utgå ifrån – sina egna lokalsamlingar.

Text: Listbeth Stenberg