Zinat Pirzadeh. FOTO: Thomas Claesson
När jag var liten tyckte jag inte alls om böcker. Böcker var mina och mina syskons fiende. Det kändes som om böckerna hade kidnappat vår kära mor ifrån oss. Så här var det, efter revolutionen försämrades våra levnadsförhållanden mycket. När vi förlorade allt, förlorade vi även vår mor. Likt Madame Bovary flydde hon in i böckernas värld. Där satt hon och läste allt från Emily Brontë till Emile Zola, från Ernest Hemingway till Charles Dickens och Leo Tolstoj. Sedan dess har mor aldrig kommit tillbaka till oss och hon är fortfarande kvar i böckernas bubbla. Men numera sitter hon i sitt kök i Rinkeby medan min far serverar henne te och bullar i blommigt förkläde. Samma machogubbe som reste land och rike runt och tävlade i brottning. Samma machogubbe som hade brutit alla kontakter med min mellanbror efter att han hade hittat honom i färd med att dammsuga i sitt nya hem medan hans unga hustru målade sina naglar. Far kallade honom då för toffel och fjolla. Åren i Sverige har gjort pappa till feminist, bullpappa och idoltittare, vilket underlättar för mor att leva kvar i bokbubblan.
Men om jag hade ett bibliotek då skulle jag fylla det med böcker som har kostat många i många länder deras liv. Jag skulle även haft min handikappade brors diktsamlingar. Diktsamlingar som kostade honom sex års fängelse och åratal av tortyr. Han fick polio när han var fyra år och sen dess har han suttit i rullstol. Snart fyller han 50 år och han är som ett rullande bibliotek som kan citera stora skalder och filosofer. I mitt bibliotek skulle jag ha en stor salong där han kunde rulla runt och berätta sagor för oss andra. Denne papperslöse poet, berövad rätten att äga ett pass för att lämna sitt land skulle kunna rulla fritt och smaka på yttrandefrihetens sötma.
Å andra sidan, om jag hade ett stort bibliotek, då skulle jag få plats med alla mina fantastiska vintage-föremål och textilier som jag samlat i decennium, utan att behöva fylla vindsförråd, källare och vänners vindsförråd till bristningsgränsen. Nyligen fick jag ett mail från en kvinna som till min stora glädje berättade att hennes lilla dotter, som tycker mycket om mig, har döpt sin hamster till Zinat. Det måste vara karma som signalerar mig att det är dags att banta ner hamstrandet. Jag tycker faktiskt synd om lilla hamstern som får heta Zinat resten av sitt liv utan att andra hamstrar kan uttala hennes namn. Samtidigt riskerar denna hamster att bli utmobbad av HD (Hamsterdemokraterna).
Hur som haver; -I mitt bibliotek kommer det att finnas ett stort rum där alla mina filmer kan smygas in. Självklart inreder vi ett rum till mysig biograf så vi kan se filmer tillsammans där. Precis utanför hamnar hyllorna som märks med ”Filmer” och inte någon kod i stil med He.02/VC. Även filmlitteraturen placeras i anslutning så man kan förkovra sig mer om man blir intresserad. Ibland får personer som Nils Petter Sundgren, Denize Karabuda, Helena Bergström och Harald Hamrell med flera dyka upp och berätta om film utifrån sina erfarenheter.
En bra scen måste också finnas! Jag har uppträtt flera gånger runt om i landet just på bibliotek, allt från allvarliga föreläsningar till roliga shower som till exempel när vi satte upp ”Fyra blattar är fler än fem svennar” i Solna bibliotek våren 2008. Titeln fick jag förstås av TV-klassikern ”Fem myror är fler än fyra elefanter” som min lille son älskar. Nu är han fem år och spökskriver den här krönikan åt mig. Nästan. Han leker i varje fall med mjukisdockan spöket Laban och hittar på egna historier.
Och med tanke på att jag aldrig får tillbaka mina egna böcker som mina väninnor ”lånar” tänker jag inte alls låna ut mitt biblioteks böcker. Vill man läsa en bok då får man banne mig stanna kvar och läsa den på plats. Men oroa dig inte, här finns det möjlighet till både övernattning, veggiemat och alkoholfria fruktdrinkar med ekologisk Spirulina samt spikmattor och mantrastunder. Välkommen till mitt bibliotek.
Text: Zinat Pirzadeh
Author Description
