Viveka Hallberg arbetar som studiebibliotekarie på Hisingens bibliotek i Göteborg. Här har hon byggt upp bibliotekets lärmiljö och arbetat med det livslånga lärandet sedan 2007 och hennes drivkraft är att överbrygga den digitala klyftan.
FAKTA
Namn: Viveka Hallberg
Ålder: 56 år
Familj: Sambo och en vuxen son
Bor: Lägenhet i Göteborg
Intresse: Djur och natur. ”Har haft både hund och katt och jag är ute i naturen så ofta jag kan. Det ger mig kraft. Och så tycker jag om att läsa.”
På nattduksbordet: ”Jag läser mycket olika saker, allt från deckare till noveller och äldre litteratur eller en faktabok. Men just nu är det Under lejonets blick av den etiopiska författaren Mengiste Mazza som ligger vid sängen. Den ingår i den bokklubb vi just startat här på jobbet. Jag hade ett fadderbarn från Etiopien på 70-talet så det är extra roligt. Vi läser samma bok och när det blir min tur att välja funderar jag på en klassiker. Eller en hårdkokt deckare kanske….”
Det visste du inte om Viveka: Hon bokpratar i radions P4 ett par gånger per termin. ”Det är jätteroligt och ett sätt att marknadsföra biblioteket.”
Viveka väntar på mig vid lärmiljön på ett morgonöde bibliotek. Det är bara några dagar kvar till jul och kanske är det förklaringen till ödsligheten.
– I vanliga fall är det fullt vid datorerna så här dags, förklarar hon medan vi tar hissen upp till hennes arbetsrum på andra våningen där vi slår oss ner. Hon ser förväntansfullt på mig och undrar vad vi ska prata om. Det slår mig då att jag nästan inte vet någonting om Viveka, så jag ber henne att börja med att berätta om sig själv.
– Oj, det var svårt, säger hon och är tyst en lång stund. Ska jag ta det från början? undrar hon.
– Gör det, säger jag.
Slumpen
Hennes engagemang för det livslånga lärandet och för sitt arbete med att utjämna den digitala klyftan visar sig ha en historia och det var slumpen som fick henne intresserad.
– Jag var 35 år när jag kom in på Bibliotekshögskolan och fick ta min son med mig och flytta till Borås. Jag hade tidigare jobbat på universitetet i Göteborg och haft hand om ett litet institutionsbibliotek så det föll sig naturligt att utbilda mig till bibliotekarie.
Viveka blev klar med utbildningen 1989 och familjen blev kvar i Borås. Slumpen gjorde att hon fick olika vikariat där alla var uppsökande på ett eller annat sätt.
– Det var Boken kommer, arbetsplatsbibliotek, äldreboende och häktet. På det här sättet kom jag i kontakt med olika grupper och allt kändes angeläget. Häktet kändes förstås extra viktigt, där kände jag att det fanns en uppgift att fylla, samtidigt som det förstås kunde kännas sorgligt ibland när samma personer återkom. De tyckte det var trevligt att träffa mig igen. Men själv kunde jag ju inte säga det samma, småler hon.
I början av 1990-talet upplevde Sverige en arbetslöshetskris och många fick anledning att se över sin utbildning. Biblioteken upplevde en ökad tillströmning av människor som behövde hjälp och Viveka var med och funderade över hur biblioteken kunde möta detta behov.
– Samtidigt med krisen började också de första datorerna dyka upp på biblioteken, så för min del var det mina första vikariat och 1990-talets kris som gjorde att jag blev engagerad i vuxnas lärande.
Lärmiljö
Efter några år återvänder Viveka och hennes son till Göteborg där hon bland annat kombinerade en halvtid på biblioteket i Tuve med en halvtid på biblioteket i Munkebäck. 2007 får hon se en annons om ett ledigt jobb i projektet Vuxna i lärande. Hon sökte jobbet, fick det och började jobba på Hisingens bibliotek.
– Hisingens bibliotek var det femte biblioteket i Göteborg som fick lärmiljö och jag anställdes för att vara med och bygga upp verksamheten, en verksamhet som innebär särskild service för dem som är i behov av stöd och hjälp vid datorn.
Lärmiljön på Hisingens bibliotek ingår numera i den ordinarie verksamheten och Viveka har numera fast anställning på biblioteket. Hon avslöjar att hon delvis har andra arbetsuppgifter än att finna till hands i lärmiljön, men att hon fortfarande arbetar som studiebibliotekarie och bland annat har datakurser för nybörjare. Och även om många vet att servicen på biblioteket finns, gäller det att hela tiden marknadsföra och Viveka betonar hur viktigt det är med olika samarbetspartners för att hitta målgruppen.
– Vi bjuder varje termin in såväl lärare som studerande från vuxenutbildningar i närområdet och vi försöker ha kontakt med arbetsförmedling, föreningar, arbetsplatser och eventuella projekt för arbetslösa. Det handlar hela tiden om att få människor medvetna om att de kan hitta information på olika sätt, både för sitt skolarbete som att få information från en myndighet. Det är jätteviktigt.
Hisingens bibliotek är ett resursbibliotek och Viveka har hand om både den utländska litteraturen och den lättlästa litteraturen.
– Det hänger ihop, förklarar hon. Det känns så oerhört viktigt att visa våra nya svenskar dels var de kan hitta information, men också var de kan hitta litteratur på både sitt nya och sitt gamla modersmål. Detta är ju en grupp som ofta är svår att nå och som är blygsamma med sina önskemål, så det handlar mycket om kontakter och nätverk för att få dem hit.
Och träffar människor gör Viveka hela tiden genom att finnas på bibliotekets språkaféer, på sina datakurser, ute i närområdet genom sitt informationsarbete, i lånedisken och genom att närvara vid olika program på biblioteket.
– Vi vill ju välkomna alla människor på biblioteket och ha ett brett utbud som passar olika åldrar och olika intresse. Det är den stora målsättningen.
Den digitala klyftan
Den digitala klyftan är ett begrepp som det talats om ett par år nu. Internetanvändningen ökar hos befolkningen och allt fler myndigheter och företag använder internet för att kommunicera med oss medborgare. Trots att Sverige är ett av de länder som har högst bredbandsspridning i världen står många svenskar utanför och då handlar den digitala klyftan inte enbart om tillgången till de tekniska verktygen, utan också om förmågan att använda internet.
Samma morgon jag besöker Viveka anger Sveriges Radio att 1,2 miljoner svenskar mer eller mindre står utanför internetanvändning.
– Det kanske inte är så överraskande siffra, menar Viveka. En del kan förklaras med att det främst är äldre och kvinnor i glesbygd. Det blir ännu värre om man översätter det till att det är 40 % av de som är i arbetsför ålder, alltså mellan 21 och 65 år, som står utanför. Och att den klyftan bara ökar.
I bibliotekslagen står det att folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare. Och folkbildningens aktörer i form av folkhögskolor och studieförbund har fått ett särskilt uppdrag från regering och riksdag att överbrygga den digitala klyftan. Biblioteken har bland annat samordnat sig i det så kallade IKT-lyftet, men trots detta och trots andra insatser som Seniorsurf olika projekt och annat, menar Viveka att skillnaderna inte planar ut.
– Det är svårt att säga vad det beror på. Man kommer kanske inte naturligt i kontakt med det, men det är också en social fråga. En fråga om ekonomi och utbildning.
Klassfråga
Viveka ser det som ett misslyckande att klyftorna ökar och hon tycker att myndigheter och media borde tänka mer på frågan.
– Att inte kunna påverka samhället man lever i ger en känsla av utanförskap och påverkar självkänslan, menar hon. Jag tror inte man förstår hur stora skillnaderna är, att det fortfarande är många som inte har en dator i hemmet, eller att det finns en dator men att det bara är barnen som kan hantera den. Och i en del familjer är det många barn som delar på samma dator när skolarbetena ska skrivas.
Att det till viss del är en klassfråga håller Viveka med om och att det fortfarande är en ekonomisk fråga är hon övertygad om. Även om datorerna är billigare idag. Men hon tror inte det är så enkelt.
– Språk och ålder är andra faktorer som påverkar, anser hon. Vissa har ju bestämt sig för att det inte är något för dem. Och det är ju synd, för det är ju också ett sätt att hålla kontakten med sina anhöriga i hemlandet. Eller med barnbarnen i Australien.
Samverkan
Hisingens bibliotek har liksom de flesta bibliotek datakurser för nybörjare och här kan man utan att skämmas gå en datakurs för nybörjare och upptäcka att man inte är ensam. Men Viveka hoppas att biblioteken ska få utökade möjligheter att jobba ännu hårdare för att minska klyftan, och hon ser gärna ett regionalt nätverk.
– Biblioteken är bra och viktiga platser att vara på och jag skulle vilja att biblioteken samarbetar mer. Man måste ju inte uppfinna hjulet själv varje gång.
– Det finns så mycket bra med internet och det ska ingen behöva stå utanför. Det är jätteviktigt att alla lär sig våga klicka. Det är en demokratifråga.
Author Description
