Språkcaféet i Lysekil

Sedan september förra året arrangerar Lysekils bibliotek varannan vecka ett språkcafé för alla som under otvungna förhållanden vill träna på att prata svenska.

– Det är viktigt att det är lustfyllt utan prestationskrav, säger Anna Klein, bibliotekarie och initiativtagare till caféet.

– Det är kallt, säger en av besökarna på språkcaféet och hugger in på en lussekatt.

Han är från Somalia och har varit i Sverige några månader. Nu bor han i Lysekil och läser svenska på sfi, Svenska för invandrare.

– Det är varmt i Afrika, jag vill dit, fortsätter han leende och granskar lussekatten.

– Bulle, undrar han.

Tillsammans med ett tiotal landsmän kommer han direkt till språkcaféet från dagens sfi-undervisning och det märks att de känner Anna och trivs i miljön. De tar alla vant för sig av fikat och slår sig bekvämt ner i soffan. På bordet ligger en bok om svenska traditioner uppslagen och Anna avslöjar att dagen språkcafé kommer att få besök av Lysekils lucia. Har de sett en lucia förut undra hon, och så är samtalet igång.

Välbesökt

Under 1970-talet var Lysekil en ort där stora grupper av spansktalande invandrare hamnade, och det finns fortfarande spanska dagstidningar på biblioteket. Men språkcaféet är ett nytt påfund och ett välbesökt sådant.

– Vi har café varannan torsdag i cirka en timme och det brukar komma mellan tio och femton per gång, berättar Anna. Just nu har vi en grupp somalier som har varit här ganska kort tid och inte kan så bra svenska, och jag behöver hjälp av frivilliga svensktalande varje gång, det kan vara i förväg tillfrågade biblioteksbesökare eller arbetskamrater.

Anna har kontakt med bland annat studieförbundet ABF som brukar delta under caféet, annars hoppas Anna på bekanta och kollegor.

– Det måste ju sitta åtminstone en svensktalande vid varje bord om det ska vara någon mening, tycker hon. Så man blir tvingad att lyssna på svenska och själv prata svenska.

Anna Klein hoppas att fler ska hitta till språkcaféet på biblioteket och har funderingar på att i så fall dela in besökarna i olika nivåer efter språkkunskaper. FOTO: Helén Andersson

Behov

Förra året gick Anna en kurs på Bibliotekshögskolan om litteraturfrämjande verksamhet. Under kursen fördjupade hon sig i och skrev om språkcaféer och läsecirklar för personer som inte har svenska som modersmål.

– På biblioteket hemma i Lysekil hade vi många invandrare som ofta kom och frågade efter böcker, lexikon och datorer. Det var dessa jag tänkte på när jag skrev och det var så jag fick idén till ett språkcafé, berättar hon.

I slutet av förra sommaren samlade hon ihop representanter från Svenska Kyrkan, internationella klubben i Lysekil, ABF, sfi och kommunens flyktingsamordnare.

– Alla var överens om att det fanns ett behov av att prata svenska någon annanstans än i skolan och alla tyckte att min idé om ett språkcafé var bra. Det behövs platser där man enkelt träffar svenskar, umgås och pratar.

Anna förberedde sig noga och var bland annat på studiebesök på andra språkcafé och kunde konstatera att de är organiserade på olika sätt. En del är integrerade i sfi-undervisningen, en del är i samarbete med något studieförbund eller Röda Korset.

– Vi har pratat om att eventuellt integrera med sfi-undervisningen, men kom fram till att det är viktigt att det är lustfyllt. Man ska kunna koppla av utan krav på prestation när man kommer hit. Tyvärr har jag inte hittat någon förening som vill samarbeta ännu, så vid några tillfällen har det varit lite för få frivilligarbetare. Men jag hoppas på samarbete med någon förening eller andra frivilliga under våren. Det är ju roligt att driva, men det tar tid när man är ensam.

Tema

Det är stor skillnad på hur bra svenska cafébesökarna pratar, så för att samtalen ska komma vidare från allt prat om familjer och om sig själv, har Anna inför varje café förberett olika tema. Vid ett tillfälle pratade de om olika ordspråk, en annan gång tittade de i kartböcker och pratade om olika länder.

– I dag när det är lucia tittar vi på bilder i böcker om de svenska traditionerna. Det är bra med mycket bilder att hänga upp samtalet kring för det är verkligen enkel svenska som gäller, säger Anna som hoppas kunna starta en läsecirkel så småningom.

– Jag hade en idé om en läsecirkel för personer med annat modersmål än svenska, men jag insåg att det skulle bli svårt att hitta målgrupp och locka folk. Det är lättare med ett språkcafé, säger Anna och släcker lamporna för Lysekils lucia som är på väg in.

Author Description

Helen Andersson

Helén Andersson, Journalist
helen.andersson@noll27.se
0702 153616

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se