Digitaliseringen i våra hjärnor

GÖTEBORG Än går det inte att ångra ett förfluget ord med ctrl+z eller googla efter förlagda nycklar. Men det går alldeles utmärkt att jobba utan arbetsplats och ha vänner som man aldrig har träffat på riktigt, vilket ju förr hade låtit som rena galenskaperna. Internet har inte bara påverkat våra vanor, det förändrar också vårt sätt att tänka.

De riktiga internetanalfabeterna torde med tiden bli färre och färre. Om spridningen fortsätter i samma takt som den gjort de senaste åren kommer alla svenskar att använda internet 2020, enligt rapporten Äldre svenskar och internet 2010 från Stiftelsen för internetinfrastruktur, .SE.

Men fortfarande kan man nog tala om skillnader mellan dem, som med den amerikanske webbvisionären Marc Prenskys uttryck från 2001 kallas digital natives eller digitalt infödda, och dem som han kallar digital immigrants, vilket brukar översättas till digitala turister eller digitala invandrare. De infödda har vuxit upp med internet medan invandrarna har fått lära sig i vuxen ålder.

Sociala medier skiljelinje

Då, för tio år sedan, hävdade Prensky att gränsen mellan de två grupperna av människor gick vid 25 år. De som då var yngre än så kunde sägas vara digitalt infödda, alltså uppvuxna med internet. Idag är en del av dem 35 år. Men med tanke på att 43 procent av de svenska tvååringarna har använt dator, enligt förra årets siffror från Medierådet, så kan man nog tala om en ny och högre grad av digital inföddhet nu än för tio år sedan.

Det vore en grov och felaktig förenkling att säga att alla ungdomar är vana internetanvändare och att alla användare över en viss ålder har sämre internetkunskaper. Så är det inte. Båda kategorierna finns representerade i alla åldersgrupper. Men de så kallade avancerade entusiasterna är nästan dubbelt så många bland internetanvändarna i åldern 16-35, som i åldern 56-85 år, enligt rapporten Äldre svenskar och internet 2010.

Dessutom är andelen internetanvändare avsevärt större bland de yngre. Ungefär 90 procent av 80- och 90-talisterna använder internet dagligen. Andelen minskar sedan för varje decennium och bland 40-talisterna är motsvarande siffra 54 procent och bland 30-talisterna 31 procent.

Hur man använder internet varierar också. Informationssökning har vi alla gemensamt, medan bruket av sociala medier utgör den stora skiljelinjen mellan äldre och yngre internetanvändare. För de yngre är ett Facebook-konto nästan regel, medan en större andel äldre fortfarande håller sig till mail när det kommer till kommunikation.

Att lita på molnet

– Min pappa fick ett Facebook-konto i julklapp av mig. Jag fixade det utan att han visste om det. Support ingår, säger Moa Björnson.

Hon är 26 år gammal, arbetar som processledare för hållbar stadsomvandling i Malmö och är utbildad inom ledarskap, innovation och entreprenörskap, så kallad kaospilot. Hon jobbar också med grafisk design, kommunikation och föreläser om digitalisering.

Hennes 63-årige pappa hade varit nyfiken på Facebook ett tag, men behövde en knuff för att verkligen prova.

­– Nu är han ganska aktiv och får nya vänner hela tiden. Han kom in och strålade en kväll och sa att det är så fascinerande, man vill ju bara gå in och kolla om det har hänt något hela tiden. Och precis så är det ju alla håller på.

Jag letade upp och kontaktade Moa via Facebook och det var så vi bokade intervjun. Precis innan vi sågs skickade Moa det sista meddelandet via Facebook i sin smartphone om en liten försening. Så hade det inte gått till för bara några år sedan och det hade kanske inte heller varit lika troligt om vi hade varit i exempelvis 60-årsåldern snarare än 26 respektive 31 år.

– Jag pratade med min äldre chef häromdagen om vilket sätt han föredrar att bli kontaktad på, och det var per telefon. Själv skulle jag aldrig i första hand föreslå att någon kontaktade mig via telefon, för mig är mail standard, säger Moa Björnson.

Kanske är det så att vi som har använt internet hela eller större delen av våra liv känner oss trygga med en mailbox där allt som har sagts är sökbart, och tycker att telefonsamtal känns mer och mer onödiga, åtminstone i jobbsammanhang. Vi litar på att allt som vi gör via nätet finns i evigt förvar där, medan min 72-åriga pappa fortfarande skriver ut alla mail och sätter i en pärm. Yngre kollegor har helt pappersfria skrivbord, trygga i förvissningen att det mesta går att googla fram bara man minns något nyckelord, medan andra jobbar bäst med utskrifter på det fysiska skrivbordet.

Moa Björnson tror att det handlar mycket om hur man är van att hantera information och arbetsuppgifter. De som har växt upp med vanlig post, papperstidningar och ett mindre informationsflöde vill kunna hantera konkreta saker i en given ordning, en sak i taget.

Nu kommer informationen från alla håll hela tiden, allting finns i det så kallade molnet, och man måste själv skapa en struktur.

– Vi som har växt upp i brytningstiden och de som är äldre kan inte riktigt hantera det informationsflöde som internet innebär. Vi blir stressade för vi vet inte riktigt i vilken ordning vi ska hantera allt och tappar lätt tråden när vi blir distraherade.

Men Moa tror att de som är födda efter att internet kom på bred front har en helt annan förmåga att hantera mängden av information.

– De som har vuxit upp i molnet har inget att jämföra med. Min förhoppning är därför att de kommer att kunna hantera det på ett bättre sätt, navigera i molnet, säger Moa.

Sedan tillägger hon fundersamt:

– Då blir man kanske stressad av helt andra saker istället. Själv blir jag stressad av att ha ett brev att skicka iväg. Det kan ta tre veckor att fixa frimärke och lägga det på en brevlåda. Det känns som en otrolig barriär.

Närvarande. Moa Björnson gillar digitalisering och sociala medier, men inte när de leder till att människor tänker mer på hur de uppfattas utifrån än på vad de faktiskt upplever. – Det är konstigt när man dokumenterar saker innan man har upplevt dem. I framtiden tror jag att det sker mer automatiskt – kanske att man checkas in och det tas bilder utan att man behöver göra en onaturlig paus för att göra det.

Diskussioner och hemligheter försvinner

Man hör ofta att tekniken bara är ett redskap och att det är vi som fyller den med dess innehåll, lika mänskligt som i den fysiska världen. Kommunikation, relationer och kunskap är i grunden desamma online. Men kanske leder de nya vanorna i längden också till en reell förändring i sociala mönster, i tankar och attityder.

Vart har till exempel alla långa diskussioner om saker som “vad hon hette som spelade huvudrollen i Borta med vinden” eller “hur mycket Sverige vann över Ryssland med i fotbollsvm-matchen i Detroit 1994” tagit vägen?* Numera får de ett abrupt slut när någon i sällskapet plockar fram sin smartphone och helt enkelt googlar fram det rätta svaret.

Den utbredda användningen av sociala medier kan vara en bidragande orsak till att ungdomars syn på vad som är privat har förändrats. Enligt Datainspektionens rapport Unga och integritet 2011 har 15-18-åringar blivit mer liberala med vad de delar med sig av på nätet, trots att medvetenheten om integritetsfrågor på internet samtidigt har ökat jämfört med tidigare år. Nästan alla tillfrågade vet nu till exempel att Facebook äger de bilder som läggs upp där och att varje dator har ett nummer som går att identifiera när man surfar. Ändå är det fler som lägger upp bilder och klipp av sig själva och skriver kommentarer i eget namn istället för att vara anonyma. Toleransen för så kallad ”kompiskoll”, det vill säga att kolla upp bekanta på nätet och att själv bli kollad, har också ökat. Fler accepterar att andra lägger upp foton av dem utan att fråga om lov. Inför valet förra året blev det vanligt att dela med sig av sina politiska åsikter på sociala nätforum, främst bland ungdomar.

Ny syn på arbete

Moa Björnson tror att öppenheten på sociala medier samverkar med utvecklingen mot ett mer individualiserat samhälle.

– Vi måste paketera oss, visa vilka vi är, designa oss. Det låter kanske plastigt, men det är också ärligt. Via de sociala medierna säger vi ”här är jag, det här står jag för”. De yngre generationerna håller ingenting hemligt, som hur mycket man tjänar eller vad man röstar på.

Moa ser också ett samband med en förändrad syn på arbete, som är en följd av digitaliseringen. Kreativa och ofta unga människor skapar en ny sorts arbetsmarknad för digitala mångsysslare, som arbetar utan att vara bundna till en särskild arbetsgivare, plats eller ett traditionellt yrke. När man inte längre identifierar sig med en grupp så blir det viktigare att skapa sig en profil och visa vem man är genom att berätta om sig själv och sina åsikter.

Moa fick en tankeställare när hon tidigare jobbade med ett ungdomsprojekt i Åmåls kommun och inte hade någon fast arbetsplats.

– Jag satt på kaféer, biblioteket eller fritidsgårdar och jobbade. Plötsligt kunde någon komma in och så började vi prata och det blev ett helt annat flöde i arbetet. Då gick det upp för mig – det är ju så det är organiserat på nätet. Man är där andra människor är. Och man säger ju ofta att de bästa idéerna kommer i fikarummen. Varför inte alltid sitta i fikarummet då?

Moa ser på sig själv och människor omkring sig hur uppdelningen i yrkesroll och privatperson försvinner, när uppkopplingen ger ständig möjlighet att jobba.

– Vi har en väldigt gammal inställning till arbete. Det är en plikt och en rättighet att arbeta. Men internet har förändrat vårt sätt att se det fysiska varandet som ramen för arbete. När man kan organisera sig annorlunda öppnas kanske möjligheterna för att jobba och leva mer som man vill, mer lustbetonat, säger Moa.

Hon tycker att det är viktigt att de äldre generationerna är öppna för ungdomars kunskaper och idéer, på samma sätt som det är viktigt att de vana hjälper de ovana tillrätta i den digitaliserade tillvaron. Men att världen förändras, det får man helt enkelt acceptera.

– Man vill reglera och ha kontroll över saker, men det går inte. Det är bara att ge upp. Saker och ting kommer att bubbla och flyta, precis som de gör på internet, säger Moa Björnson.

Googla efter nycklarna

Moa har märkt hur det digitala tankesättet har letat sig in i hennes fysiska vardag, ibland på ganska lustiga sätt. När hon letade efter sina nycklar för ett tag sen, så var det Googles sökruta som dök upp i huvudet. Och när hon kom att tänka på en gammal kompis som hon inte hade hört av på länge så såg hon framför sig hur hon skrev in hans namn i Facebooksökrutan.

– Det är liksom det systemet man har för vänner, det blir ens referensram.

På samma sätt har hon kommit på sig själv med att försöka ta tillbaka saker hon har gjort i den fysiska världen genom att trycka datorns ångrakommando, ctrl+z eller kringla+z, i luften. Och ibland försöker hon förstora text i papperstidningar genom att dra upp den med fingrarna som på telefonens pekskärm.

– Ja, det händer mig hela tiden, säger Moa skrattande och visar på en text i en tidning på bordet, men bokstäverna förblir inte helt förvånande precis lika små som tidigare.

Det finns uppenbarligen gränser för hur långt in det digitala tar sig i vår fysiska verklighet. Man kan ha ett obegränsat antal människor man kallar vänner på Facebook och det finns också de som skapar djupa relationer via nätet med människor de aldrig har träffat, men Moa tror att riktig vänskap alltid kommer att vara något man bara delar med några få utvalda.

– Vi har kanske större kontaktnät nu och internet är bra för att upprätthålla relationer som man annars skulle tappa. Men vi behöver vår lilla flock. Den fysiska världen kommer ju aldrig att ersättas av den digitala, för den finns ju alltid. Vi finns.

* För dig som inte redan visste eller har googlat: Det var Vivien Leigh som spelade rollen som Scarlett O’Hara i filmatiseringen av Borta med vinden från 1939 och Sverige vann över Ryssland med 3-1 i vm-matchen 1994.