Debatt – Biblioteket i samhället

Under 70-talet formulerade ett ledande kommunalråd i Gävle Ture Edbom teorin kring ”det politiska biblioteket”. Formuleringen var en tydlig vink om bibliotekets strategiska och tydliga roll i ett samhälles demokratiska förändring. Folkligt, kunskapsbaserat, demokratiskt och nyfiket, så var tanken. Ture Edbom var en sann biblioteksvän och verkade inom Svensk Biblioteksförening. Ture Edbom knöt därmed tydligt bakåt till de intentioner med statsbidrag till bibliotek som infördes 1912, alltså för snart 100-år sedan med kultur och bildning som rättesnöre för det framtida samhället. Därtill även kopplat till den kulturpolitik som det gavs uttryck för 1961/1962 med tankar kring kultur och bildning och som blev ett sorts rättesnöre för 70-talets kulturpolitik.

Bild på Conny Persson

I skönlitteraturen och faktalitteraturen hittar vi för det mesta förklaringar till det okända. Skönlitteraturen är en så viktig del i förståelsen av människan och mänskliga handlingar. Vi måste aktivera oss mer i detta arbete för såväl unga som äldre, skriver Conny Persson i detta debattinlägg. FOTO: Daniel Starnberg

Idag, 100 år efter statsbidragets införande, står vi och åser att bibliotek, bokbussar, biblioteksfilialer läggs ned, detta trots en bibliotekslag. Sedan 2008 har 26 folkbiblioteksfilialer lagts ned. Det kanske till och med är så att lagens skrivning kan vara en garanti för nedläggning av filialer . Alltså att det i princip räcker med ett bibliotek i en kommun. Den ideologiska debatten om bibliotekens roll inom politikens sfärer tycker jag mig sakna! Varför stiger inte politiker fram och tydligare poängterar bibliotekens ”politiska” roll i skapandet av det framtida samhället?

Sverige år 2011 präglas av en organisatorisk förening mellan kultur- och fritidsförvaltning. Konstarterna och biblioteken jämställs med fritidsverksamheten. Okej, det går att diskutera, men tankar, skapande och en ideologisk förändring av människors syn på framtiden är för viktig för att innefattas i en fritidsverksamhet. Flytta bibliotek, konstarterna och andra närliggande frågor till särskilt viktiga förvaltningar. Kommunpolitiken, där de flesta partier i stort sett är ense, poängterar följande – skola, vård, omsorg och boende. Inte i någon kommun, rätta mig om jag har fel, har bibliotek och de olika konstarterna betraktas som av högsta prioritet! Varför? Tydligen har inte ”den intellektuella infrastrukturen” eller ”kunskapens infrastruktur” fått prioritet, i alla fall inte så att biblioteken räknas dit!

Idag finns inte en gemensam bibliotekskatalog för hela Sverige. Skillnaderna i bibliotekstillgång är också mycket stora mellan olika kommuner och landsdelar. I den kommande nya praktiska kulturpolitiken kan portföljmodellen både vara en möjlighet och ett hot för biblioteken. Jag skulle vilja att politiker ånyo läser om Ture Edboms ståndpunkter och syn på det ”politiska biblioteket”. Men framförallt att politiker börjar debattera och diskutera bibliotekens roll. För min personliga del börjar jag alltmer luta åt att staten skall ta över och garantera en hög kvalité i alla kommuner vad gäller bibliotek. Inga mellanhänder med länsbibliotek eller så. Ta bort alla projektpengar hos kulturråd och satsa dem i väl utbyggda bibliotek och i gemensamma kataloger och webbportaler och transporter! Detta så att alla kommuner i hela landet får tillgång till en rättvis ” intellektuell infrastruktur”.

Idag, när vi så lätt får till oss händelser via radio, tv, dagstidningar, nätet och sociala medier och vi matas med mycket omvälvande händelser, blir bibliotekens roll desto viktigare. I skönlitteraturen och faktalitteraturen hittar vi för det mesta förklaringar till det okända. Skönlitteraturen är en så viktig del i förståelsen av människan och mänskliga handlingar. Vi måste aktivera oss mer i detta arbete för såväl unga som äldre. Förlagen, främst de större, har under de senare åren kraftigt minskat översättningar från utomeuropeiska språkområden. Tur att mindre och profilerade förlag ger oss denna rikedom och ger alla en möjlighet att lära känna världen utanför Europa. I Milan Kunderas bok Skrattet och glömskans bok hittar vi den viktiga formuleringen: ”Människans kamp mot makten är minnets kamp mot glömskan”. Visst är det så. Vi glömmer ofta bibliotekens oerhört rika skatter, vilka tidigt kunnat vägleda oss in en förståelse för nutida allvarliga händelser. Vi behöver ingen Sibylla. Ännu mindre att SD-politiker uttalar sig om att biblioteken är en lyx.

Vi tjänstemän har ett antal spelregler att följa. Bibliotekslag, UNESCO-dokument, kommunvisioner, kultur- och fritidsnämnders prioriteringar, kulturplaner och så vidare. Trots ambitioner och försök, ser vi att utlån och besök minskar. Läskunnigheten bland barn- och ungdomar har enligt nya rapporter visat på en tydlig minskning. På sikt får detta strategiskt dåliga konsekvenser för samhällets framtid. Mellan 1980 och 2007 minskade också den totala utlåningen i Sverige med 25 procent. Visst – nya digitala medier har tillkommit och Google med andra sökmotorer har ”tagit” över delar av bibliotekariers tidigare informationsfrågor. Den nya digitala tekniken skapar i sig också klyftor där några hänger med och andra inte. Vi ser ju av statistik att lågutbildade lånar mindre böcker, läser mindre och hänger mindre med i den digitala utmaningen. Ett samhälle i otakt och med ökande klyftor gynnar inte framtidens samhälle. Ibland tror jag att statistik alltför lite diskuteras, men framförallt inte analyseras och att det dras politiska konsekvenser av detta. Tjänstemän kan föreslå utveckling och förändringar, men det måste vara de politiska partierna som tydligare ideologiserar och visionerar om bibliotekens betydelse för det kommande utopiska kunskapssamhället.

Biblioteken är fortfarande idag den mest besökta arenan i de flesta kommuner. Här möts ung som gammal, fattig som rik, utbildad som outbildad. Här har vi den fysiska platsen för att möjliggöra vår spännande färd mot samhällets framtid! Här finns möjligheten att utforska nya uttrycksformer inom konst, musik, litteratur, politik, samhällsdebatt med mera. Här finns den intellektuella infrastrukturen för funderingar och konkret sökande efter vår möjliga framtid.

Kunskap är makt och varje människas skyldighet och rättighet är att delta i utvecklingen av vår gemensamma framtid. Det är i detta perspektiv vi bör se biblioteken och dess öppna arena med uttryck för alla de olika intresseområden som bidrar till att skapa vårt kommande samhällsideal. Biblioteket skall vara en tydlig arena för kunskap, nyfikenhet, utopism, vardagsro, intellektuella möten och vara en plats som är välkomnande och tillåtande. Här bollar vi frågor om TV-spel, tatuering, terrorism, miljöfrågor, släktforskning – ja alla de intresseområden som invånare i kommunerna bejakar. Här finns plats för fördjupning, debatt, möta likasinnande och oliktänkande, och vara den utvecklingspotential en kommun, ett län och ett land som Sverige så väl behöver.

I 1900-talets början kunde vi även se ideologiskt arkitektoniska uttryck för det kommande demokratiska samhällets folkbildning i form av ståtliga folkskolor, gymnasier och bibliotek! På sina håll är detta på gång bland de framsynta kommunerna!

Denna visionära och demokratiskt viktiga arkitektur borde definitivt komma många folkbibliotek till del idag! Sveriges ca 290 folkbibliotek och mötesplats för cirka 68 miljoner människor är värda ett bättre rumsligt utrymme med plats för visionär och mänsklig arkitektur!

 

Conny Persson
Chef Stadsbiblioteket Gefle Vapen

Author Description

admin

Det är administratören som lagt in det här.

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se