Kort och blandat från Bok- och biblioteksmässan

GÖTEBORG Det gäller att ha en snitslad bana om man ska hinna ta del av allt intressant som händer på Bok- och Biblioteksmässan. Framsidan.net försöker ge en överblick och här kommer ytterligare några nedslag i vimlet.

På Svensk Biblioteksförenings scen duggar programpunkterna tätt. Under torsdagen kunde man bland annat lyssna på Örjan Petersson från stadsbiblioteket i Göteborg när han presenterade Daisykiosken. Daisykiosken är ett projekt i Västra Götaland där låntagaren själv kan ladda ner talböcker direkt från TPB-katalogen. Nu har projektet utvecklats och inom en snar framtid kan alla intresserade bibliotek köpa inställningarna till Daisykiosken och skapa sin egen kiosk.

– Allt som behövs är en dator med Windows, berättar Örjan. Kiosken är bra för alla som inte har egen dator eller för biblioteket som en inspiration och introduktion för intresserade låntagare.

Under torsdagen delades också Amy-priset ut från samma scen. Amy-priset är TPB:s tillgänglighetspris och gick i år till Komvux Kärnan i Helsingborg. De får priset för sitt engagerade arbete med att välkomna och stötta vuxna med läs- och skrivsvårigheter.

Skolbibliotek gör skillnad

 

Ett seminarium som ligger i tiden och som drog en del publik var torsdagens seminarium om skolbiblioteken. På podiet fans representanter från skolbiblioteket, skolan, BHS och Utbildningsdepartementet. Statssekreterare Bertil Östberg från Utbildningsdepartementet återkom ofta till att det nu är lagen som styr och att det är Skolinspektionens uppgift att tolka och följa upp.

– Lagen säger att det ska finnas biblioteket på skolan. Det finns inget utrymme till något annat. Det ska finnas ett skolbibliotek. Punkt, konstaterade han och fick seminariets första spontanapplåd och dessutom medhåll av Edward Jensinger som är gymnasierektor i Malmö.

– Vi måste utveckla skolbiblioteken så att de ingår naturligt i skolans verksamhet. Någon annan ambitionsnivå kan vi inte ha.

– Glöm då inte bort att det är skolbibliotekens verksamhet som ska genomsyra skolan, tillade skolbibliotekarie Lotta Davidsson-Bask och fick seminariets andra spontanapplåd.

Under seminarier diskuterades också utbildningsfrågan där Margareta Lundberg Rodin, prefekt på BHS, berättade att det idag inte finns någon grundutbildning till skolbibliotekarie och att man från utbildningen inte heller gärna ser en för tidig specialisering.

– Vi vill att den nya bibliotekarien ska vara så bred som möjligt, men naturligtvis finns det valbara kurser under utbildningen och sedan är det ju viktigt att fortbilda sig.

Madeleine Hjort, ordförande i nationella Skolbiblioteksgruppen, hakar på frågan och undrar om inte departementet kan titta över en gemensam utbildning för lärare och skolbibliotekarier.

– Just nu finns inga ekonomiska möjligheter till en sådan satsning, svarar Östberg. Men jag utesluter inget för framtiden.

Bibliotekariens arbetsmarknad

Ett kortare seminarium under torsdagen handlade om bibliotekariens roll i den utveckling biblioteken befinner sig i. På podiet fanns ordföranderepresentanter från biblioteksförbunden i Norge, Danmark och Sverige. Gemensamt för de tre var känslan av att bibliotekarien är dålig på att marknadsföra sin egen kompetens.

– Vi är duktiga på att försvara demokrati, äldres rätt till vård och sådant. Men inte vår egen, bibliotekariens, roll, sade Karin Linder, ordförande DIK. Vi måste bli bättre på att driva vår egen kompetens, för någon annan gör det inte för oss.

Pernille Drost, ordförande för Bibliotekarförbundet i Danmark berättar att allt fler bibliotekarier i Danmark arbetar i det privata näringslivet och därmed ändras uppfattningen om bibliotekarien.

– Vi bryter bilden av den stereotypa bibliotekarien och det är bra, hävdar hon. Lönerna blir bättre o vi måste dessutom skilja på bibliotekens utveckling och bibliotekariens utveckling.

– Många är så trötta på att hela tiden behöva marknadsföra och försvara sig, tillägger Monica Deildoc, ordförande för Bibliotekarieförbund i Norge. Jag förstår tröttheten, men jag hoppas att vi alla snart kommer till en punkt där det är självklar att vi finns.

Berättarministeriet

Under ett av fredagens seminarier kunde man höra om Berättarministeriet som startar sin verksamhet i Södertälje i oktober. Verksamheten vänder sig till barn och unga i områden med hög arbetslöshet och verksamheten med skrivarverkstad bygger på volontärarbete.

– Grundidén är att det är viktigt för barn att berätta, men lika viktigt att de känner att det finns människor som lyssnar till dem, säger Dilsa Demirbag Sten, verksamhetsledare på Berättarministeriet. Vi vill motverka känslan av utanförskap och  verksamhetens ryggrad med volontärskapet är för att alla barn ska bli sedda och känna att någon bryr sig om dem.

Berättarministeriet, som får stöd av det privata näringslivet, vänder sig till barn mellan 8 och 18 år och kommer att ta emot skolklasser med yngre bar på förmiddagen och de lite äldre barnen på eftermiddagarna.

– Människor har behov av att berätta och vi hoppas att vi till nästa höst ger ut en samlad bok med alla barns berättelser på Bonniers förlag, säger Dilse kaxigt. Tänk vilken känsla för barnen med en bok där deras namn står som författare!