Sandviken – årets bibliotek 2010 går mot nya mål

SANDVIKEN Sandvikens bibliotek, Årets bibliotek 2010, lämnar nu ifrån sig vandringspokalen men vandrar vidare mot nya mål. Ständigt under utveckling och med besökarnas behov framför ögonen blir de snart del av ett nytt kulturcentrum där samarbete över gränserna är en självklarhet.

Att komma in på Sandvikens bibliotek är som att gå ut på ett torg i en småstad. Skyltfönstren är i och för sig ersatta av bord och hyllor med luftigt exponerade böcker och parkbänkarna av bekväma läsfåtöljer, men människor strosar runt och stannar och pratar med varandra på samma sätt som på ett torg. Stora, vita, ovala tyglampor hänger ovanför dem, nästan som sommarsolen.

Men mörka fläckar på linoleummattan skvallrar om att det inte alltid varit en lika öppen och ljus planlösning i bibliotekets entré.

­– Nej, tidigare hade vi en jättedisk här direkt där man kommer in, säger bibliotekschefen Åsa Wirén-Jonsson.

Hon pekar på tre stora röda prickar i plastgolvet, placerade bakom platsen där disken tidigare stod.

– Här var golvet så slitet för där hade bibliotekarierna och assistenterna nött på samma ställe i många år. Eftersom vi snart ska renovera var det ingen idé att lägga nytt golv, och så kom en kollega på att vi kunde göra de här prickarna under tiden, det blev roligt tycker jag.

Nuförtiden slits mattan mer jämnt på Sandvikens bibliotek. Lånedisken är ersatt av låne- och återlämningsdatorer som finns utspridda i lokalen och personalen rör sig istället mycket ute bland besökarna. De hjälper till med sökningar och information vid tre informationspunkter i biblioteket.

– Istället för att bibliotekarien sitter med skärmen mellan sig och besökaren så står de och söker tillsammans, du ser där till exempel, säger hon och nickar bort mot bibliotekarien Maria Markusson som står och pratar med en besökare vid informationspunktens höga bord.

– Det är så vi vill att det ska vara, att bibliotekspersonalen och besökarna är som vänner som hjälps åt, säger Åsa.

Det rör sig på webben

Så funkar det också när bibliotekets två it-bibliotekarier har drop in-handledning på måndagseftermiddagar. Frågorna från besökarna kan handla om allt från hur man använder en mus eller skapar ett facebookkonto till hur man för över bilder från kameran till datorn eller handlar på Blocket, och det är många som behöver hjälp.

– Det finns ett väldigt stort behov, det märker vi. På måndagar känner jag mig verkligen nyttig, säger Ann-Sofie Jonsson, en av it-bibliotekarierna.

Det finns tankar på att ordna kurser, eftersom efterfrågan på it-handledning är så stor. Och hennes kollega Niclas Forsgren tycker att det vore idealiskt om biblioteket kunde ha en öppen datasal där han och Ann-Sofie alltid fanns till hands med sina specialkunskaper.

– Vi är inte där än, men förhoppningsvis hamnar vi där. Vi testar nya idéer och lösningar hela tiden, säger han.

De båda har också hand om bibliotekets webbsida, facebooksida och ytterligare en sida, Biblioteksstaden, där de har lagt upp en översikt över e-medier och bibliotekets alla e-tjänster, som e-bokslån och musikbiblioteket på webben, men också flöden av nyheter inom flera olika områden som litteratur, politik och film. På facebooksidan lägger de upp bok- och evenemangstips, men begränsar sig inte till bibliotekets verksamhet, utan tipsar också om artiklar, tekniknyheter, skriver krönikor och lägger upp länkar. Det blir en form av omvärldsbevakning på informations-området och att döma av statistiken är det många som uppskattar den. Mellan 600 och 900 personer läser varje facebookinlägg, berättar Ann-Sofie.

– Vi får en del respons i form av kommentarer. Det känns roligt att kunna dela med sig så snabbt och lätt, jag kan ju sitta på bussen och lägga upp saker, säger Ann-Sofie.

Alla bibliotekarier har liksom Ann-Sofie och Niclas ett särskilt ansvarsområde, något de tycker om och är bra på, och som de kombinerar med sina pass ute i biblioteket. Någon har skyltningsansvar, någon annan skriver pressmeddelanden och någon har ett övergripande inköpsansvar till exempel. Dessutom ingår alla i en avdelningsgrupp, som har ansvar för inköpsförslag och organisering av medierna på den avdelningen. Ann-Sofie och Niclas ansvarar för inköp av litteratur om teknik och medier.

– Det är väldigt roligt att få jobba med det som man gillar och är bra på, och på det här sättet får man en helhetssyn på sitt ämnesområde, säger Ann-Sofie.

Bild på  Åsa Wirén-Jonsson, Stina Dahlberg och Katarina Larsson

Populär medarbetare. Mamma Mu-skaparna Jujja och Tomas Wieslander bodde ett tag i Sandviken och i en av böckerna besöker den kända kon just biblioteket. Så när barnen kommer hit så får de träffa henne. Men hon börjar bli lite sliten där hon sitter, konstaterar bibliotekschefen Åsa Wirén-Jonsson (t.h) och får medhåll av barnbibliotekarierna Stina Dahlberg och Katarina Larsson. FOTO: Tove Eriksson

Bygger kulturcentrum

Runt biblioteket växer ett kulturcentrum fram. Sandvikens Folkets hus, ett rymligt sådant från 1974, som förutom bibliotek inrymmer teater och konsthall, blir navet. En tom gymnasiebyggnad vid sidan av fylls snart av kulturskola och ungdomsgård. Utanför byggs en kulturförskola och inom ett par år öppnar här ett nytt litteraturhus för barn (läs separat artikel). Konsthallen och biblioteket byggs samman, så att barnavdelningen delvis blir gemensam, med en stor lokal för bland annat barnteater och bokprat. Barnbibliotekarierna ska dela arbetsrum med konstpedagogerna och det redan utvecklade samarbetet mellan institutionerna stärks ytterligare med gemensamma utställningar och projekt, ett arbetssätt som har växt fram de senaste åren.

– Nu ska vi jobba ännu mer tillsammans med de andra institutionerna, det ska bli ett riktigt kulturcentrum, säger Åsa Wirén-Jonsson förväntansfullt.

Samtidigt växer också barnverksamheten på biblioteket. Två engagerade barnbibliotekarier, en fin och lekfullt inredd barnavdelning och ett gott samarbete med skolor och förskolor gör att lokalen ofta fylls av högljudda barn. Ljusgården mitt i biblioteket, med tidskrifter, läsfåtöljer och konstutställningar, får troligen snart ge plats för fler av barnens böcker. Idag används den för bibliotekets omfattande programverksamhet, där lokala föreningar står för en stor del. Möbler på hjul underlättar när heltäckningsmattan fylls av bebisar och föräldrar på babyrytmik, teaterlek för barn eller föreläsningar och författaraftnar.

– Ljusgården är väldigt omtyckt, men det får nog ändå bli så att vi använder den till barnavdelningen. Nu får vi ju plats för programverksamhet i den nyrenoverade lokalen vid konsthallen och i det nya kaféet som Folkets hus ska få.

Det märks att biblioteket är en organisation som inte räds förändring, inte ens av det som redan fungerar och är väldigt invant. Förändring verkar nästan vara inbyggt i arbetssättet och intrycket är att det som på många ställen hade lett till ramaskri, här går så lätt. Åsa menar att det handlar om personalens inställning och höga kompetens.

– Det viktigaste är att alla är delaktiga. Mycket av det vi gör lyckas vi med för att vi har bra personal och en bra sammanhållning i gruppen. Vi har strategimöten varannan måndag där alla bibliotekarier är med, där vi pratar om utvecklingen av biblioteket och kläcker idéer. Det är något man måste avsätta tid för, säger Åsa Wirén-Jonsson, som hänvisar till sin duktiga personal i nästan alla sammanhang som dyker upp. Men vid ett tillfälle så skryter hon lite själv också.

– Min chef brukar säga att jag är bra på att anställa duktig personal, och det håller jag med om. Det har varit en medveten strategi att anställa yngre personer, vilket har gett en bra blandning i personalgruppen, säger Åsa.

Hon beskriver hur personalen just nu jobbar tillsammans i olika konstellationer för att organisera om bibliotekets medier till nya avdelningar – till exempel ska litteratur och annan media om hälsa och livsstil samlas i en avdelning, tillsammans med gångstavar till utlån och eventuella besökande rådgivare, istället för att vara utspridd under bland annat medicin, kost och psykologi. Tanken är att biblioteket ska bli mer logiskt för besökarna, vars behov står i centrum för den omgestaltning som biblioteket går igenom.

– Vi gjorde en stor satsning på kompetensutveckling inom bemötande för några år sedan, som alla fick ta del av. Det gav en form av samstämmighet inom personalen kring de här frågorna och om vart vi är på väg, säger Åsa.

Folkets kärlek

Att Sandvikens bibliotek blev Årets bibliotek 2010 har gett uppmärksamhet. Biblioteksmänniskor från hela landet har kommit på studiebesök, men också Sandvikenborna själva ser på biblioteket med ny stolthet.

– Jag tror att många har fått upp ögonen för sitt fina bibliotek, något de kanske har tagit för givet tidigare. Det har hänt flera gånger i sommar att folk har kommit hit med besökare och visat upp biblioteket, nästan som en turistattraktion, säger barnbibliotekarien Katarina Larsson.

Men utmärkelsen är inget som får personalen på Sandvikens bibliotek att vila på lagrarna. Det redan livliga samarbetet med lokala föreningar, författare, institutioner, skolor och boende ska utvecklas ytterligare när biblioteket blir en del av kulturcentrat. Det finns av tradition ett starkt kulturliv i den gamla bruksorten Sandviken, vilket har och alltid har haft gott stöd från kommunalt håll, berättar Åsa.

Biblioteket har också ”folkets kärlek”, som Åsa uttrycker det. Om bibliotekets resurser hotas blir det snabbt insändarstorm i lokaltidningarna och lokalpolitikerna får brev och samtal från engagerade biblioteksvänner. Tack vare den medvetna satsningen på att ofta skriva pressmeddelanden så blir bibliotekets verksamhet synlig för invånarna via medierna.

– Det senaste var ett pressmeddelande om att antalet besök hade ökat jämfört med förra sommaren, och det skrev tidningarna om, säger Åsa Wirén-Jonsson.

Transparens och nytänkande

– Nu får du blunda, för nu kommer vi till ett kapitel jag skäms över, säger Åsa Wirén-Jonsson när hon ska visa upp personalrummen. De ligger i en typiskt kommunal korridor från 70-talet, bakom en låst dörr. Åsa beskriver den som ”världens tråkigaste”.

Ett ord som återkommer när hon talar om biblioteksverksamhet är transparens. Biblioteket ska vara ”mitt i byn”, lika mycket besökarens som personalens, och bibliotekarier och assistenter ska kännas tillgängliga. Hon skulle vilja att det syntes rent fysiskt, att personalen mer tydligt blev en del av det besökaren ser i biblioteket.

– Jag tänker att vi skulle kunna ha personalrummen ute i biblioteket, med glasväggar, här uppe på andra våningen. Men vi får se hur det blir för alla tycker inte om idén, säger hon.

It-bibliotekarierna Ann-Sofie Jonsson och Niclas Forsgren har redan sina arbetsplatser utanför personalkorridoren, i varsitt rum på bibliotekets andra våning. Niclas var den som först flyttade ut, och tycker att det är trevligt. Hans placering gör att han får mer kontakt med besökarna, även utanför schemalagd tid.

Åsa Wirén-Jonssons tips för att göra biblioteket till en levande kulturarena

  • Var synlig för omvärlden.
  • Gör dig till vän med kulturarbetare i kommunen och var generös, bjud på lunch till exempel.
  • Var seriös vad gäller ersättning för uppdrag till professionella kulturarbetare.

– De som har varit här på drop in en måndag känner igen mig och kommer och knackar på även på andra dagar, säger Niclas.

Han tycker att det är positivt att biblioteket ständigt utvecklas och att personalen själva testar nya lösningar.

– Vi håller på hela tiden, men har blivit så vana vid det att vi knappt märker det längre. Vips, så händer det och sen blir det nya snabbt vardag, säger han.

 

Author Description

admin

Det är administratören som lagt in det här.

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se