Kultur på recept

HELSINGBORG Under ett års tid deltog 24 långtidssjukskrivna i pilotprojektet Kultur på recept i Helsingborg. Utvärderingen visar att arbetsmodellen i Helsingborg fungerar och att kultur på recept är ett verktyg som kan hjälpa individen att komma tillbaka till arbetsliv och en vardag. Nu utökas projektet från en vårdcentral och 24 deltagare till tio vårdcentraler och 200 deltagare.

Christina Gedeborg-Nilsson, utvecklare Kultur och hälsa på Region Skåne, skyndar in genom dörren och ursäktar sin sena ankomst. Hon kommer direkt från ett möte i Helsingborg där det beslutats om projektet Kultur på recepts fortsättning.

– Det blir en fortsättning på tre år till, konstaterar hon nöjd samtidigt som hon håller upp dörren till ett mötesrum och frågar om jag fått kaffe.

– Det är en vinna – vinna – situation, fortsätter hon. Kulturen i Helsingborg är nöjda med att de når nya grupper som tar del av stadens kulturliv och deltagarna har hittills utan undantag sett Kultur på recept som meningsfulla aktiviteter. Och vi, fortsätter hon, får med det utvidgade projektet ett verktyg att kunna titta statistiskt på dess effekter.

Statligt initiativ

Vi sitter i Region Skånes nya gemensamma hus i den moderna stadsdelen Västra Hamnen i Malmö. Kaffet är upphällt och Christinas kollega Bibbi Miegel Sandborg, också hon utvecklare Kultur och Hälsa, gör oss sällskap vid bordet.

– Det var Socialdepartement och Kulturdepartement som våren 2009 frågade Region Skåne om att driva ett pilotprojekt med Kultur på recept, berättar Bibbi som tror att de nog gjorde det på grund av att Region Skåne fått stor uppmärksamhet för sitt utvecklingsarbete inom kultur i vården.

– Och på grund av att initiativet till projektet Kultur på recept kom från statligt håll har området kultur och hälsa hamnat ännu högre upp på den politiska agendan i regionen och finns bland annat med i vår kulturplan, fyller Christina i.

Skånemodellen

Att Skåne rönt så stor uppmärksamhet kring sitt arbete med kultur i vården har sin historia som börjar med att Christina Gedeborg-Nilsson projektanställdes för att jobba med projektet Kultur i vården. Som projektledare inventerade hon, läste forskningsrapporter, intervjuade berörda och kunde så småningom dra slutsatsen att kultur måste vara en mer naturlig del av vardagen och fick i uppdrag att ge förslag på hur det skulle utvecklas.

– Vi utvecklade den så kallade Skånemodellen, berättar Christina leende och förklarar att namnet är något de själv hittat på.

– Modellen innebär att kultur ska vara en naturlig del av vårdvardagen, en självklarhet och väl förankrat hos personalen. Inte bara som grädde på moset.

Politikerna gillade tanken och bestämde att kommunernas äldreomsorg, psykiatrin och barn- och ungdomssjukvården skulle vara prioriterade målgrupper. Det var också viktigt att personalen skulle vara delaktig och att det alltid skulle vara sjukvården eller äldreomsorgen som äger projekten.

– Vi tror att man känner ett större ansvar för projekten och kanske lär sig att det går att anlita folk från kultursidan, ler Bibbi. Men det handlar också om att jobba från olika håll och bygga nätverk och fortbilda. Vår roll som utvecklare inom området kultur och hälsa kan kortfattat sammanfattas med att vi informerar, inspirerar och initierar, fortsätter hon. Och allt detta ligger som sagt till grund för projektet Kultur på recept.

Kultur på recept

Själva receptet är en vanlig gul receptblankett där ordinationen är att patienten två till tre gånger i veckan under tio veckor ska delta i en grupp som tillsammans provar olika kulturaktiviteter. Målgruppen för projektet är långtidssjukskrivna patienter inom diagnosgrupperna depression, stress, ångest, långvarig smärta i nacke, axel, rygg, samt generaliserad smärta.

– Vi valde att samarbeta med vårdcentralen Capio Citykliniken som ligger i ett socialt utsatt område i södra Helsingborg. Vårdcentralen arbetade redan med olika yrkeskompetenser i team runt varje patient. Helsingborg har också ett väl inarbetat system med kulturpedagoger och ett kommunalt Kulturkort, berättar Christina.

Deltagarna har inte själv fått välja kulturaktivitet och kravet har varit att deltagarna ska delta i alla aktiviteter. Bland aktiviteterna fanns bland annat sång, musik, gruppvisning av konst, dans- och teaterföreställningar, biblioteksbesök och Fredriksdals museer och trädgårdar. Alla aktiviteter genomfördes under ledning av kulturpedagoger och varje deltagare fick ett personligt Kulturkort för att också kunna återvända till kulturinstitutionen på egen hand efter receptets utgång.

– Skillnaden mot att på egen hand gå en studiecirkel är att kulturreceptet är mer styrt med en tydlig struktur där kulturpedagogen har en viktig funktion, menar Christina. Sammanhang och gemenskap är viktigt och aktiviteten har alltid avslutats med kaffe och samtal med kulturpedagogen. Detta har också har stärkt sammanhållningen i gruppen och många har fortsatt att träffas utanför projektets ram.

– Utvärderingen bekräftar också detta, säger Bibbi. I utvärderingen står också att deltagarna upplever att kulturupplevelsen ger den sociala samvaron en dimension till och att det blir en utmaning som kan sätta igång en egen process. Detta tillsammans med förmågan att kunna skifta fokus från sjukdom till det friska stärker resurserna och bidrar till välbefinnande.

– Det blir nästen en överraskning för dem själv, fyller Christina i. Att de har något friskt som kan plockas fram.

FAKTA

Pilotprojektet Kultur på recept drevs av Region Skåne i samarbete med Helsingborgs kommun, Capio Citykliniken i Helsingborg, Kommunförbundet Skåne och FINSAM

Pilotprojektet är avslutat och projektrapport och utvärdering har lämnats över till beställaren, regeringen, för vidare utredning och ställningstagande.

Rapporten finns att läsa på www.skane.se/kulturparecept

Projektet Kultur på recept drivs nu vidare i ytterligare tre år av Region Skåne i samarbete med Helsingborgs stad och FINSAM Helsingborg.

Inga biverkningar

När projektet nu utökas fortsätter man med samma modell med kulturpedagoger och kulturaktiviteter i grupp. Kultur på recept ska fortsätta vara komplement till annan behandling med förtydligandet att det är icke-medicinska åkommor som ska behandlas med icke-medicinska metoder.

– Det är viktigt att sjukvården har förtroende för det som sker på kultursidan så det är viktigt att stärka samarbetet och ha koll på innehåll och kvalitet, säger Christina och tillägger att det är här Skånemodellen blir tydlig med sin förankring och kunskap hos sjukvårdspersonalen.

– På Capio Citykliniken arrangerades till exempel en studiedag där personalen fick ta del av kulturaktiviteter och träffa kulturpedagogerna. Det blev så lyckat så där har det bildats en kör efter det, skrattar hon.

– Det är viktigt att få med personalen och få dem att förstå, poängterar Bibbi. Och i vilket fall, biverkningar lär det ju inte bli så många.