DEBATT

Priset på allt och värdet på inget

 

”När marknadsekonomiskt tänkande tar överhanden urholkas både bibliotekariernas kompetens och mötet med besökarna. Ska möten, det mest frekventa ordet när framtiden ska beskrivas, betyda något får vi ta konsekvenserna på allvar och låta en skattefinansierad verksamhet fortsätta att vara viktig med möten på flera plan.”Detta skriver Håkan Grissler på Göteborgs stadsbibliotek och slår ett slag för bildningens tradition, som han menar främjar tanken om en mötesplats för kunskap och förståelse i en splittrat tid. I en tid där biblioteket kan göra en skillnad.

De senaste tio, femton åren har det byggts en rad imponerande biblioteksbyggnader runt om i världen. Ett par, Toyo Itos Mediatek i Sendai och Rem Koolhaas Central Library i Seattle, har ikonstatus. Många fantastiska byggnader men skralt med idéer om hur biblioteken bör förhålla sig till de stora tekniska förändringarna i vår samtid.

Tillvaron är sammansatt. Biblioteken handlar om möten, idag och kanske ännu mer i morgon. Men det finns en idétorka när det gäller att anta utmaningen från en IT-revolution som, till synes, tenderar att förlägga allt det vi kom till biblioteken för, till våra allt mer raffinerade apparater. Finns det en tendens så går den mot marknadstänkande. På Sveriges bibliotek talar man om kommuninvånarnas behov, så och i Göteborg. Men vilka behov är det som avses? Blir inte målet allt för utslätat? Och kan man säga att Göteborgs Stadsbibliotek tillfredsställer Göteborgarna behov? Nej, då känns väl behov allt för fysiskt. I ordet finns också en spänning, en komplexitet. Jag läser ”behov” som efterfrågan och ser hur dessa ”göteborgare” förvandlas till konsumenter på en marknad.

Flexibilitetens filosofi

Ska bibliotekens mediainköp bestämmas av personalen eller göteborgarna? Både och skulle jag vilja säga, precis som det sett ut de senaste decennierna. På Göteborgs stadsbibliotek arbetar ett flertal specialiserade bibliotekarier med att bevaka och köpa in böcker från en mängd olika ämnesområden: arkeologi, historia, samhällsvetenskaper, teknik, medicin, musik och konst. Dessutom deltar användarna med förslag på media de tycker ska finnas i biblioteket. Det finns knappast en motsättning i denna praktik. Många förslag kommer in om skönlitteratur och rockmusik, betydligt färre om arkeologi och kemi. Men nu förändras situationen och vi ser en urholkning av bibliotekariernas profession när även den offentliga sektorn ska strömlinjeformas utifrån en flexibilitetens filosofi.

Ett förminskat möte

Denna form av modernt marknadstänkande går att spåra i ”flytande bestånd”. Något som kortfattat kan beskrivas som att en bok i ett bibliotekssystem blir kvar på det bibliotek där den lämnats efter lån. Därmed antas kommuninvånarna, omedvetet, bestämma över innehållet i deras bibliotek. Bortsett från de socialt negativa konsekvenserna minimeras även här mötet, då personalen arbetar som en främling i en ansamling av media som någon annan köpt in och som hon inte förstår den fulla avsikten med. Samtalet runt böcker mister därmed sin grund i kunskap och entusiasm hos bibliotekarien. Ska ”möten”, det mest frekventa ordet när framtiden ska beskrivas, betyda något får vi ta konsekvenserna på allvar och låta en skattefinansierad verksamhet fortsätta att vara viktig med möten på flera plan. En idétradition folkbiblioteken skulle kunna anknyta till, där möten kan sägas vara en viktig beståndsdel, är ”bildning”.

Mötesplats genom bildning

Bildningsbegreppet har under senare år fått en renässans i Sverige. Många böcker i ämnet har getts ut och Södertörns högskola har bildning som ett av sina mål. Tyvärr har folkbiblioteken hållit sig kallsinniga eller inte förstått hur väl idétraditionen rimmar med tanken om biblioteket som mötesplats. Det är ett sammansatt begrepp; möten mellan individ och samhälle, samtid och tradition, text och människa.

Möten som förändrar

Bildning, som har sina rötter runt sekelskiftet 1700/1800 men ständigt utvecklas, handlar om ett personligt förhållande till kunskap, förmåga till överblick och hur människan blir självständig i en läroprocess som inte är på förhand given. Bildning är alltså inte en uppsättning kunskaper för middagskonversationen. I ”att finna sig själv i den andre och den andre i sig själv” eller uttryckt på ett annat sätt ”att finna sig själv i det främmande och det främmande i det egna” finns en tankegång som både kan handla om möten i litteraturen och konsten, likaväl som om den fysiska människan – ett förhållningssätt för en globaliserad värld.

I mötet med det främmande finns en förändringspotential – biblioteken kan göra skillnad i en gemensam värld, i en delad stad!

Text: Håkan Grissler