Om jag hade ett bibliotek

Merima Muharemovic är mamma och student. Biblioteket har följt henne genom uppväxten och hon skriver här om sitt drömbibliotek. En plats som faktiskt redan finns.

Bild på Merima Muharemovic. FOTO: Fredrik Svedemyr

Merima Muharemovic skriver om sitt drömbibliotek. FOTO: Fredrik Svedemyr

Jag är väl en sådan där biblioteksromantiker. Ni vet en sådan som använder biblioteket som ett andra hem och som lätt charmas av bibliotekspersonalen som med säkerhet och stolthet guidar mig till avdelningen för skönlitteratur och poesi. Det var precis här jag gjorde min tonårsrevolt.

Jag var femton då jag smög ner till bibliotekets källarvåning för att skolka en mattelektion och råkade snubbla över litteraturens stora giganter, en värld fullkomligt främmande för mig, så jag gjorde som man gjorde på film, gick längs de dammiga bokhyllorna och log mot de mustaschklädda männen som poserade med cigaretter på omslagen. Andades djupa andetag, tog in dofterna och minnen från en annan tid, historia, språk, kunskap, stora stora saker tänkte jag, eller kanske bara dofterna av matos efter att de legat där utlånade och utblottade i någons kök där det lagades laxpasta, eller så har dom kanske legat instängda i sängbordet bland handkrämer och parfymer och aldrig blivit lästa.

Jag var ju femton så självklart hoppades jag ju att jag skulle träffa han, mannen i mitt liv där, då vi under ett och samma ögonblick sträcker oss efter samma bok i hyllan å våra ögon möts och kärlek vid första ögonkastet och allt det där. Det hade jag också sett på film.

Jag träffade aldrig ”han” där och såhär i efterhand tycker jag bara att det var bra att dom coola killarna med skinnjackor och pocketböckerna i bakfickan hellre hängde på kaféer och såg sådär svåra och djupa ut och att jag, mitt i det pubertala stadiet, fick möjligheten att upptäcka och koncentrera mig på andra saker än coola killar.

Bibliotekstanterna, som jag kallade dom då, började så småningom jaga mig. Inte bara för att jag hade en del skulder till biblioteket för ”borttappade” böcker och en arg liten mamma som fick betala dyrt för böckerna jag alltmer började betrakta som ”mina egna”, hemma i bokhyllan, utan bibliotekstanterna jagade mig med broschyrer och program om olika skrivläger för ungdomar. Kanske ibland med en sur min på läppen. Vilken lyx för en tonårstjej att bli sedd av vuxna som gav en chansen att upptäcka en fantastisk värld. Det som i början blev en flykt från en tonårings kaotiska tillvaro blev så småningom en tröst, en inspiration till att forma mina egna frågeställningar och tankar om livet, världen, identiteten. Det var här jag hittade mina idoler, som hjälpte mig att förstå livet och dela hjärtesorgen med. Litteraturkompisarna står där i hyllan än idag och håller mig hårt i handen när världen är upp å ner. Sådana jävlar sviker aldrig.

Nu är jag vuxen. Jag är mamma och student. Biblioteket har blivit en tillflyktsort där jag dricker mitt kaffe i lugn och ro, skriver mina tentor och uppsatser. När jag tänker på hur mitt drömbibliotek skulle se ut, så skulle det vara en mötesplats för alla människor. De ekologiska mackorna och kaffet i kaféet skulle kosta en tia. Här skulle de äldre ha möjlighet att spela schack vid ett bord samtidigt som barnbarnen lekte med pussel i barnhörnan i väntan på en sagostund. Några ungdomar sitter i en annan avdelning och får läxhjälp efter skolan, någon annan läser en tidning i väntan på att få hjälp på medborgarkontoret. Bibliotekspersonalen tar sig tid att hjälpa äldre att hitta rätt talböcker. Klockan tolv står en äldre herre i kaféet och läser dagens dikt. Och det bästa av allt är att mitt drömbibliotek redan existerar.

Hisingens Resursbibliotek är en mötesplats för många människor med olika behov jag träffar på när jag sitter och skriver. Det enda jag önskar skulle finnas i framtiden är ett särskilt rum, där mina appar i mobilen blev obrukbara så fort jag kliver in, där jag inte kan koppla upp mig på internet. Utan där jag kan sitta vid ett bord och låta tankarna få komma till mig och få chansen att tänka klart dom och skriva ner dom innan dom går upp i rök. Innan dom störs av ett nytt meddelande på Facebook.

Text: Merima Muharemovic

Author Description

admin

Det är administratören som lagt in det här.

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet