TJÖRN Evike Sandor har varit verksam som chef i över 20 år och nominerades till priset Årets offentliga chef 2012.
– Jag är oerhört engagerad i verksamhetsfrågor och ledarskapet ger så mycket tillbaka, säger hon.
Namn: Evike Sandor
Ålder: Fyllde 50 i februari 2013. Firade genom att åka till Lanzarote i tre veckor.
Bor: I Skärhamn i ett hus med havsutsikt.
Familj: Särbo och en katt
Intresse: Jobb, jobb, jobb… och att se dansföreställningar, att resa, att åka slalom och förstås djur och trädgård. Just nu på nattduksbordet: Medinas juvel av Sherry Jones.Läser helst: Det blir mycket ledarskapsböcker och när jag har tid läser jag gärna biografier.
Det visste du inte om Evike: Jag är som en öppen bok så jag tror de flesta vet det mesta om mig. Men jag gillar hundar och katter och när jag blir pensionär ska jag flytta till Medelhavet och ta hand om sjuka hundar och katter. Och så gillar jag nya, fina bilar som Audi, Mercedes och Jaguar. Just nu har jag en Mercedes, men på lördag ska jag hämta en mörkgrå Audi A6.
Det är en bitande kall och mörk decembermorgon när jag kliver in på kommunhuset i Skärhamn för att träffa Evike Sandor som är chef för kultur- och fritidsförvaltningen i Tjörns kommun. Trots att klockan inte är mer än strax efter åtta på morgonen har Evike redan varit igång ett tag och är redo för dagens första kopp kaffe. Vi hämtar varsin kopp och sätter oss i det morgonöde biblioteket som finns på nedre plan i huset och småpratar om hennes roll som chef för tre så olika områden som kultur, fritid och turism.
– Jag upplever att min roll som chef är den samma för alla områdena. Men, säger hon, omvärlden är annorlunda. Idrottsföreningen uppvaktar kommunstyrelsen. Det gör inte kulturföreningen. Och det är en jättestor skillnad.
– Jag brukar tänka på mitt jobb som en diversehandel med tio olika verksamheter där jag går från det ena mötet till det andra från åtta på morgonen till tio på kvällen. Och då handlar det om att fokusera, poängterar hon. Jag får inte tänka på det som varit och inte på det som kommer sedan. Receptet heter närvaro och att fokusera på här och nu.
Passionerad
I nomineringen till Årets offentliga chef 2012 stod det bland annat att Evike Sandor är en empatisk chef som inspirerar andra genom flexibla lösningar och stor lyhördhet. När jag läser upp detta för Evike blir hon generad och tycker att det väl är självklart att man använder sitt ledarskap i ett gott syfte genom att kunna påverka på olika sätt.
– Hela nomineringen var en cirkus, minns hon skrattande. Det var helt fantastiskt roligt och jag blev så uppvaktad att jag svävade som på moln. Det var också några intensiva veckor med mycket intervjuer och så, men samtidigt gjorde det ju att jag stannade upp och började tänka på vad det är jag gör som fick mig att bli en av åtta nominerade i Sverige.
– Nomineringen till Årets offentliga chef var en oerhörd bekräftelse på att jag brinner för ledarskapet och för det jag gör. Men det är mina medarbetare som gör mig till en bra chef och det är en förutsättning att mina medarbetare ger mig det mandatet och förtroendet.
Evike Sandor var 27 år när hon blev chef första gången. Året var 1990 och hon hade ett år tidigare tagit examen vid Bibliotekshögskolan i Borås. När bibliotekschefen i Lilla Edet skulle vara tjänstledig blev Evike helt enkelt tillfrågad om att jobba som tillförordnad biblioteks- och kulturchef.
– Jag var bara 27 år och det är klart att om man jämför mig som chef då och nu är det naturligtvis jättestor skillnad, ler hon. Jag är mycket tryggare i mitt ledarskap och i mig själv som person. Och efter så många år har det ju varit ganska många smällar och av varje smäll lär jag mig något nytt. För mig handlar inte det här jobbet om att det är roligt, även om jag skrattar mycket. Det handlar om ett engagemang och en passion för verksamheten. Det är det som driver mig.
Bibliotekschef
När Evike började som bibliotekschef i Lilla Edet var det vanligt att det var en bibliotekarie som axlade rollen som bibliotekschef. Evike säger att hon idag aldrig skulle anställa en bibliotekschef utan tidigare erfarenhet av att vara chef, helt enkelt för att chefskapet idag innebär så mycket krav och att det helt enkelt inte finns utrymme till den introduktion som krävs för att lära upp en person utan tidigare chefserfarenhet.
– Det är ett problem för verksamheten och jag önskar att man kunde jobba mer strategiskt med frågan inom kåren. Tänk om det fanns ekonomiska möjligheter att låta en person gå parallellt med den avgående chefen, säger hon drömmande och kommer på flera fördelar med en sådan modell.
– Det är nästan tabu att säga det, men jag är oerhört kritisk till ledarskapstester vid rekrytering. Det är allt för ofta det visat sig inte stämma med verkligheten och jag tror inte på dem. Men finns det möjlighet att testa en person i ett halvår eller ett år tillsammans med den sittande chefen får man ju veta om personen har ledaregenskaper.
Det finns en viss begreppsförvirring när man talar om chef och ledare. Sveriges chefsorganisation Ledarna definierar att vara chef som en yrkesroll och något man blir utnämnd till, medan ledarskap handlar om en relation där man ständigt måste erövra medarbetarnas förtroende. Evike håller med om den definitionen och menar att för varje år som går blir ledarskap och chefskap, generellt och på bibliotek, mer och mer en profession i sig.
– En bibliotekschef idag arbetar med oerhörda krav på effektiviseringar, internkontroll, systematiskt arbetsmiljöarbete och policyer. Begrepp som inte fanns när jag blev chef. Och jag tror att den yngre generationen som utbildar sig till bibliotekarier backar för detta och jag tror att det är en anledning till att det idag är svårare att rekrytera bibliotekschefer.
I hennes egen roll som förvaltningschef handlar det mest om ett chefskap med mycket strategiskt arbete och väldigt lite verksamhetsfrågor, och hon ser tydligt skillnaden mellan chefskap och ledarskap.
– Som mellanchef handlar det mer om ledarskap där du måste både ta och få ledarskapet från dina medarbetare, medan mycket av min tid går åt till att hålla politikerna på gott humör, skrattar hon och berättar att man brukar säga att en chef ska lägga 20 procent på operativa frågor och 80 procent på strategiska frågor, men att det inte stämmer med hennes verklighet.
– Jag är passionerat intresserad av verksamhetsfrågor och känner man mig inte så bra som medarbetare tror jag man kan uppfatta det som att jag kontrollerar. Så i mitt fall handlar det mycket om att coacha och att bolla idéer med verksamhetscheferna. Det är där jag tror kreativiteten växer.
Kvartersbutik, sjukhusbibliotek och kulturutveckling
Det har så sakta börjat ljusna utanför fönstret och Evike tittar drömmande ut mot hamnen.
– Jag tror inte många känner till att jag och en väninna drev en servicebutik i Göteborg under några år, säger hon hemlighetsfullt och ler mot mig. Sveaplans Kvartersbutik. Samtidigt fortsatte jag jobba halvtid på Lilla Edets bibliotek. När min väninna blev gravid sålde vi butiken och jag var tillbaka på heltid i Lilla Edet i rollen som biblioteks- och kulturchef. En roll Evike hade kvar tills hon år 2000 stod inför ett vägval; att bli bibliotekschef inom nu-sjukvården eller stanna kvar i Lilla Edet.
– Jag kände att om jag inte kom iväg då, skulle jag bli kvar i Lilla Edet till pensionen, skrattar hon. Men det var smärtsamt och ännu efter 13 år kan jag känna känslan av hur ledsen jag var. Det var jättejobbigt.
Nästa uppbrott gick lättare när flyttlasset tre år senare gick till Västra Götalandsregionen och till uppgiften att jobba med kulturfrågor på ett mer strategiskt plan som chef på enheten Konst och Kulturutveckling.
– Det var en fantastisk tid med stora utmaningar och enorm kick att få jobba med så bred och hög kompetens som varje medarbetare hade där, minns hon leende men erkänner samtidigt att det alltid är en svår balansgång mellan att jobba strategiskt eller mer med verksamhet.
– Under mina år i regionen kände jag många gånger en längtan efter att få göra något konkret och tänkte ibland att åh, om jag ändå snart fick jobba i affär och ställa upp ketchupflaskor igen.
Kvinna och chef
Parallellt med sitt arbete som chef läste Evike under hela 2000-talet offentligt ledarskap på
universitetet och 2009 tog hon sin magisterexamen. Under studietiden läste hon mycket om manligt och kvinnligt ledarskap vilket fick henne att fundera en del över skillnaderna.
– Forskningen visar ju att det inte är så stor skillnad på hur man jobbar, men jag tänker ofta på en sak från min tid i Lilla Edet där jag ofta hörde män säga lyriskt om andra män att ”Han är så strukturerad”. Hur är man då? Om jag tittar på mitt eget ledarskap får jag också ofta höra att jag är tydlig och strukturerad. Men jag tror att män ser på struktur på ett helt annat sätt än kvinnor och därför har män ofta svårt för kvinnors sätt att leda. För de känner helt enkelt inte igen sig. Och ser jag på min egen ledarstil har jag nog med åren lärt mig både ett kvinnligt och ett manligt ledarskap där jag är ganska demokratisk fram tills jag tycker att jag måste sätta ner foten. Då sätter jag ner den ganska bestämt.
När Evike började sitt jobb på Tjörns kommun 2008 var det, förutom en manlig kommunchef, bara kvinnliga förvaltningschefer.
– Vi brukar skämta om det ibland, ler Evike. För kommunchefen tänker mer i rutor och är mer uppgiftsorienterad. Medan vi kvinnor tänker processer och nätverk och är mer personalorienterade. Samtidigt finns det både kvinnor och män som är uppgiftsorienterade, och det finns både kvinnor och män som är personalorienterade. På så sätt tror jag egentligen inte det är så stor skillnad, utan skillnaden består av makt och hierkier där män förstår män bättre än vad män förstår kvinnor.
– Det viktigaste i ett ledarskap är att ha känslomässig balans i livet och att ha en stor ansvarskänsla, konstaterar hon. Och det gäller ju både män och kvinnor även om ansvarskänslan kan te sig på olika sätt där män kanske använder det mer i form av makt och kvinnor mer i form av ansvar och omsorg om andra. Men jag tycker nog att jag ser en tendens att män alltmer tvingas ha mer kvinnligt ledarskap, precis som vi kvinnor har lärt oss av männens ledarskap. Jag vet inte om det handlar om genusperspektiv så mycket, jag tror mer det handlar om mognad och att män av tradition varit ledare så länge.
Kata Dahlström och Pippi Långstrump
Evike upplever att hon efter alla år som chef är ganska trygg i sin ledarroll och hon tycker att hon lärt sig hantera situationer där det i balansen mellan politik och verklighet ibland uppstår jobbiga beslut som ska verkställas.
– Man måste lära sig se långsiktigt och se vad som är bäst för verksamheten och för kunden. Ibland känner jag mig som Kata Dahlström som står på barrikaderna och för mig handlar det om att alla människor har rätt att ta del av kultur som ger så mycket till livet. Och jag måste påminna mig om detta ganska ofta när det är effektiviseringar, budgetfrågor och jobbiga personalfrågor.
Det är snart dags för Evikes nästa möte. Medan vi sakta går tillbaka genom biblioteket pratar vi om vad som utmärker en bra chef. Och förutom att ha ett personal- eller uppgiftsrelaterat arbetssätt, tror Evike att en bra chef också måste vara orädd och ha ett situationsanpassat och ett relationsinriktat arbetssätt, för det kommer att ställas ännu högre krav på ledarskap och medarbetarskap i framtiden där kanske chefen, medarbetarna och värdegrundfrågorna är viktigare än lönen. Hon är också övertygad om att en bra chef måste ha självförtroende och att det underlättar om personen har bra energiresurser och har förmågan att arbeta hårt. Men framförallt tror hon att en bra chef måste vara snäll.
Fakta
Bakom priset Årets offentliga chef 2012, står bland andra tidskriften Offentliga affärer, fackförbunden Vision och ST samt Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
Evikes nomineringstext: ”Evike är en mycket kompetent och empatisk chef som inspirerar såväl andra chefer som sina medarbetare. Genom innovativa och flexibla lösningar i organisationen, stor lyhördhet och ett engagemang som vilar på en gemensam värdegrund som förvaltningen tagit fram tar vi steg mot en gemensam målbild.”
– Inte dumsnäll, påpekar hon, man kan inte bli älskad av alla. Men man måste tycka om att umgås med människor och ha empatisk förmåga. Jag brukar tänka på Pippi Långstrump när det gäller chefskap, för hon säger att är man stark måste man vara snäll. Och har man makt, som jag faktiskt har, då måste jag också vara snäll. Är jag inte det, då tror jag inte det blir så bra.
Author Description
