Hjärtefrågor på olika sätt

ÖREBRO Biblioteksdagarnas tredje och avslutande dag kom att präglas av dagens inledande storföreläsning med författaren Kristian Lundberg. Många föreläsare citerade honom under dagen och i minglet hördes många kommentarer.

– Han fullständigt likebombade oss bibliotekarier, hördes en glad röst.

– Han formulerade betydelsen av bibliotek mitt i prick, hördes en annan. Och på ett lysande sätt dessutom.

Kärleksförklaring

Kristian Lundberg själv hade dagen till ära varit hos frisören och klippt sig, hade ansträngt sig för att komma i tid och hade noga förberett sig genom att skriva ett manus.

– För det är märkligt att ni sitter där och jag står här, inledde han. Prata om omvända roller. I min värld var biblioteket under många år en värld med halvgudar som släppte in, och ut, oss vanliga dödliga.

Med stor inlevelse läste han sedan ur sitt manus där han bland annat berättade om hur han blev en läsande människa. Trots en sjuk mamma som varnade honom för att bli förläst och galen. Han berättade om sin uppväxt i Malmö där närheten till biblioteket på Värnhemstorget, och senare i Rosengård, gav honom en plats att vara på och en plats att vara sig själv på.

– Närheten till biblioteket är viktigt, poängterade han och berättade att många lever sina liv i förorten och kanske aldrig ens tar sig till centrum. Att då ta sig till huvudbiblioteket är en helt annan resa, menade han och fortsatte att berätta om den unga bibliotekarie som såg hans läsintresse och som gav honom ett vuxenkort så att han kunde läsa sina arbetarförfattare.

– Jag är en autodidakt läsare där det ena ledde till det andra. Men detta hade jag aldrig kunnat göra om jag behövt köpa mina böcker. Ett bibliotek är mycket större än sin ansamling av böcker, fortsatte han. Och vad är ett bibliotek utan en bibliotekarie, undrade han menande och fick garanterat konferensens längsta och varmaste applåd.

Klartext

Trots att det fanns tillfälle till fortsatt diskussion med Kristian Lundberg var det, till förläsarnas förvåning, väldigt många som ville veta mer om hur man gör bibliotekens informationsmaterial mer vårdat, enkelt och begripligt. En handuppräckning på frågan hur många som skriver på webben förklarar kanske det stora intresset, för nästan samtliga händer var i luften. Däremot blev det mest generade skratt på frågan hur många som känner till språklagen och hur biblioteken berörs av den.

– Det tog ett tag för mig också att förstå att lagen rör oss också, tröstar Karin Sundström från Regionbibliotek Stockholm och projektansvarig för projektet Biblioteket rätt och lätt. Men, fortsatte hon, bibliotek är en offentlig förvaltning och enligt lagen ska språket i offentlig verksamhet vara vårdat enkelt och begripligt.

Tillsammans med Kerstin Gerén från Järfälla bibliotek berättade hon om projektet, om skillnader mellan lättläst och klarspråk, och mellan klarspråk och klarspråk.

– Det är inte lätt och projektet har gett oss nya insikter, men också fler frågor att diskutera, säger Karin Sundström.

– Vi pratar ofta om tillgänglighet och menar den fysiska, säger Kerstin Gerén. Språket glöms allt för ofta bort.

¬– Det är hög tid att vi pratar om användarperspektivet när det gäller bibliotekens information, håller Karin Sundström med och avslutade med att ge några konkreta skrivtips.

 

FAKTA

Projektet Biblioteket rätt och lätt pågick under åren 2009 – 2011.

Ett resultat av projektet är häftet Riktlinjer för webbtexter. Den finns på Region Stockholms webbplats: http://regionbiblioteket.se/publicerat/riktlinjer-for-webbtexter/

 

Språklagen hittar ni här: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Spraklag-2009600_sfs-2009-600/