Att meta data

Erik Fichtelius är VD för Utbildningsradion, UR, vars program till stora delar ligger fritt för användaren på nätet. I sin artikel menar han att UR måste delta i det arbete som pågår för att utveckla metadatamärkningen utifrån lärandets behov. ”Hur visar vi den vetenskapliga relevansen i ett visst UR-program, sökbart i en kontext som passar den enskilde forskaren eller studenten. Hur gör vi det både lätt och enkelt, vetenskapligt och källkritiskt? Hur går vi vidare för att nå föräldrar, och de studerande själva, också på lägre nivåer. Hur letar en fyraåring med surfplatta efter information, ljud- och bildmaterial.”

Det är härligt när ords betydelse blir tydliga genom sin dubbeltydlighet. Metadata är ett sådant ord.

Jag metar efter fiskar i kunskapens ocean. Jag måste veta vilka fiskar där finns, hur de är ordnade och kategoriserade, vad det äter och hur de beter sig. Jag måste ha rätt agn och fiskeredskap för att fånga just de fiskar jag vill ha. Jag fångar inte småsill i en krabbur, eller laxforeller med harpun. Metar jag måste jag ha rätt kunskapsdata med mig ut på sjön. Vi förbereder metet när vi sab-kodar våra program. Standardiserade metadata som gör att alla fiskare vet vilket agn som krävs för vilka fiskar.

Nya krav på märkning

Metadata är ett underbart ord. Det är dessutom det sexigaste ord som just nu finns i den kommersiella tv-världen. Det kunde ur:s energiska bibliotekarier verkligen inte ana när de för över tio år sen lyckades lura oss att biblioteksdatamärka alla våra program. Vad skulle man med det till? Vi sänder, sen är det bra!

När nu hbo, Netflix, Magine och andra nätbaserade videotjänster växer explosionsartad är det meta-data som är grunden för deras expansion. Det finns inte ett tv-bolag som inte lägger sina främsta utvecklingskrafter på att fundera igenom hur programmen ska taggas, paketeras och just metadatamärkas för att nå rätt, betalande, publik. Bibliotekariens kunskaper och sätt att standardisera är guld i den hetaste av branscher.

Nu räcker det inte att sända. Nu ska programmen finnas tillgängliga on demand i många år. För ur, som gör utbildningsprogram att användas i förskola, ungdomsskola och högskola i många år har det länge varit ett kärnuppdrag att se till att programmen är nåbara i en konkret utbildningssituation och inte bara i sändning. Det var klart framtidsinriktat att förse programmen med standardiserade metadata, som gjorde dem sökbara genom bibliotekens utarbetade system. Då spreds programmen vidare till skolorna som utlåningsbara vhs och något så modernt som dvd.

Nu streamar vi programmen, on demand på ur.se. Vi har genom nya medel ur Rundradiokontot klarerat rättigheterna, så att programmen ligger fritt för användarna på nätet. Regeringen har i propositionen kring framtidens public service säkrat ur:s möjligheter att fortsätta detta fria tillgängliggörande. Vi kan betala upphovsmännen, och vi ska se till att programmen går att hitta, relevanta för mycket specifika och nischade målgrupper inom utbildningen.

Det ställer nya och stora krav på oss och våra metadata. Vi har redan taggat programmen inte bara utifrån sab-koder, utan också utifrån Läroplanens ämnes- och årsgruppsindelning. Men det räcker inte. Vi måste delta i det arbete som pågår för att utveckla metadatamärkningen utifrån lärandets behov.

Utmaning

Den stora utmaningen är just nu märkningen för högskolan. Hur visar vi den vetenskapliga relevansen i ett visst ur-program, sökbart i en kontext som passar den enskilde forskaren eller studenten? Hur gör vi det både lätt och enkelt, vetenskapligt och källkritiskt? Hur utvecklar vi sättet att metadatamärka?

Hur går vi vidare för att nå föräldrar, och de studerande själva, också på lägre nivåer? Hur letar en fyraåring med surfplatta efter information, ljud- och bildmaterial? Vad erbjuder vi för fiskeredskap till dem som ska ge sig ut i små farkoster på kunskapens ocean?

Vi har många frågor, men än så länge inte fler svar än att vi efterlyser tankar och synpunkter på hur vi kan och bör gå vidare. Och vi vet att metadata är det som hjälper oss att ta språnget in i ett nytt medielandskap.