Kulturchefen som inte ägnar sig åt flugfiske

GÖTEBORG I slutet av en korridor på Högskolan för scen och musik i Göteborg, har Staffan Rydén sitt kontor. Ett ganska spartanskt kontor i ljus björkfanér och en design som säkert uppfyller alla krav på offentlig upphandling. Men kontorets något torftiga uttryck samspelar inte riktigt med namnet bakom dörren. Staffan Rydén är i uttryckets rätta bemärkelse en man med många strängar på sin lyra.

Namn: Staffan Rydén

Ålder: 62 år

Aktuell: Ny kulturchef i Västra Götalandsregionen

Familj: Ingen egen familj. Yngst av sex syskon. Har 13 syskonbarn och 23 syskonbarnbarn och umgås mycket i denna storfamilj.

Bor: Stockholm och Göteborg. 90 procent i Göteborg

Intressen: – Jag ägnar mig inte åt flugfiske. Är kulturkonsument på fritiden. Går på konserter och föreställningar, ser på film och läser böcker. Sedan försöker jag träna och hålla kroppen vid liv.

Läser helst: Går från romaner mot biografier. Läser med jämna mellanrum naturvetenskapliga böcker om hur allting egentligen hänger ihop. Försöker uppdatera den moderna världsbilden vart femte år.

Just nu på nattduksbordet: Knausgårds del tre och en bok om William Blake.

Vad lyssnar du helst på: Orkestermusik och opera. Men är allätare när det gäller musik.

Det visste du inte om Staffan: Jobbade en kort tid på Postgirots personalmatsal i Stockholm när han hoppade av sin akademiska karriär. Han fick frågan om han ville åta sig att ropa ut dagens rätt när den var klar, så som falukorv och stekt ägg. För att han hade en så bra och kraftfull stämma. Det var början på en sångkarriär.

På 70-talet läste han statsvetenskap och ekonomi och drevs ett stort intresse för det som vid den tiden kallades u-landsfrågor. Efter några uppsatser var också siktet inställt på en akademisk karriär. Men i en av de där korsningar längs livets väg, tog tillvaron en annan riktning.

– Jag hade varit väldigt intresserad av opera och att sjunga. Det hade mest varit vid sidan av. Men jag bestämde mig för att prova det på allvar. Bara några år efter det fick jag vara med och grunda Folkoperan 1976, berättar Staffan Rydén som formellt blir ny kulturchef i Västra Götalandsregionen i mitten av oktober.

Under tjugo år levde han med Folkoperan, både som sångare på scen och senare som verkställande direktör.

– Folkoperan växte väldigt snabbt och det var ett liv ”rock a round the clock” skulle man kunna säga.

Rollen som verkställande direktör hade han fram till 1996. Någonstans kring denna tidpunkt fick Staffan Rydén den där lite stickande känslan av att börja närma sig en brytpunkt i arbetslivet.

– Jag kände att skulle jag göra något annat än Folkoperan var det dags att röra på sig, säger han.

Telefonsamtal och trång kostym

Det blev ett steg från Folkoperan till kulturansvarig i ett utställningsprojekt som skulle högtidlighålla 1897 års konstindustriutställning i Stockholm. Projektet lades så småningom ner och Staffan Rydén blev istället den förste eventchefen på Stockholm Stad, där han bland annat jobbade med att lansera Stockholm som evenemangstad med Göteborg som förlaga.

– Man tittade mycket på hur man hade jobbat i Göteborg och ville skapa ett helhetsperspektiv mellan kommunen, näringslivet och kulturen för att också lansera Stockholm som en evenemangstad, säger han.

Ett halvår senare hittar Staffan Rydén dock tillbaka till scenkonstens korridorer.

– Dramaten ringde och frågade om jag ville vara där och då sa jag ja tack.

Under nästan 13 år var han sedan kvar på Dramaten och axlade rollen som både biträdande teaterchef och vice vd. Fram till dagens tjänst som prefekt på Högskolan för scen och musik i Göteborg har Staffan Rydén gjort en rad stopp på sin väg genom kulturens landskap.

– Inom scenkonst får jag nog säga att jag har jobbat ganska brett. Det var det jag tyckte var bra med att komma hit som högskolerektor, som det hette först. Detta är en sammanslagning mellan tre högskolor; operahögskolan, teaterhögskolan och musikhögskolan. Jag kände att här kan jag få användning för min bredd och även komma tillbaka till det akademiska som jag ändå hade levt med under några år, säger han.

Men Staffan Rydén kände ändå att den akademiska kostymen var något för trång. Därför tyckte han det lät intressant när telefonen ännu en gång ringde med en förfrågan i andra änden. Den här gången som kulturchef i Västra Götalandsregionen.

– Jag kände att det hade varit väldigt kul att komma in i universitetsvärlden, samtidigt som min bredd och mina kunskaper inte helt går att utnyttja inom universitetets ram, säger han.

Efter att ha funderat ett tag bestämde sig Staffan Rydén för att söka tjänsten. När rekryteringsprocessens sedvanliga maskineri tuggat klart, fick han också det formella erbjudandet om att bli ny kulturchef i regionen.

– Jag är på många sätt en generalist och kan inte önska mig en större bredd när jag ser på uppdraget som kulturchef. Att få ge mig ut och intressera mig för nya saker som till exempel biblioteksfrågor eller litteraturfrågor ska bli väldigt spännande. Både att lära mig nya sammanhang och vidareutveckla det som finns på ett bra sätt, säger han.

Från grädde till jäst

Staffan Rydén ser gärna kulturen som en drivkraft i ett större perspektiv. Han ser också att det måste finnas en balans mellan att å ena sidan låta pengarna gå förbehållslöst till olika kulturutövare och å andra sidan se kulturen som enbart ett redskap för regional utveckling.

– Men någonstans mellan de här ytterligheterna så ska det finnas en levande diskussion om kulturens kraft eller potential, säger Staffan Rydén.

Han pratar varmt om dirigenten Gustavo Dudamels och Göteborgs Symfonikers arbete med El Sistema. Orkestern för barn och ungdomar, som använder musiken som verktyg för social och mänsklig utveckling, enligt en venezuelansk förebild. Ett exempel som till stora delar gestaltar Staffan Rydéns sätt att se kulturen som något som får män-niskor att växa.

– Jag har lite slängigt sagt vid ett tillfälle på Svensk scenkonst att vi vill förflytta kulturens position från grädde på moset till jästen i degen. Det är kanske lite lättköpt att uttrycka sig så. Men man talar ofta om kulturen som något man gör efteråt för att fira något, att gå på en konsert eller se en utställning. Samtidigt tror jag kulturen, så är det ute i Europa på ett annat sätt, är en del av vad livet går ut på. Där har vi fortfarande en lång väg att gå, säger Staffan Rydén och framhäver samtidigt att det har gjorts en hel del för att göra kulturen till en mer konkret del av människors vardag.

– Det har gjorts ett fantastiskt arbete sedan 70-talet med att bygga upp de regionala kulturinstitutionerna, inte minst med teatrarna som kom och operahusen som finns ute i landet. En institutionaliserad spridning av det som från början var väldigt storstad och inte minst Stockholmsorienterat. Det har gjorts väldigt mycket, men fortfarande är det så att kulturen ofta definieras som ett tillägg. Det väsentliga är att i större utsträckning integrera kulturen i ett större sammanhang. Det är en ambition som jag också tycker finns i Västra Götalands kulturpolitik, fortsätter han.

Berättelser som möts

I Västra Götalandsregionens strategidokument för kulturen talar man om kulturen som en kraft i samhällsutvecklingen.

– Om man börjar diskutera en del av det som idag går under namnet politik eller samhällskonstruktion och börjar se det som kulturellt baserade frågor, då får kulturen en annan potens än om man bara diskuterar den i förhållande till olika sätt att uttrycka sig i olika konstformer.

Staffan Rydén talar inte om kulturen som ett universellt fenomen eller utifrån någon slags kanoniserad idé om kultur. Tvärtom målar han upp en tanke om ett möte mellan många olika kulturer.

– Vi har ett land och en region där väldigt många kulturer möts och lever med varandra och då uppstår helt enkelt nya överenskommelser. Det uppstår en acceptens för det nya och för det som finns här sedan gammalt och som ständigt förändras. Det handlar om att hitta formerna för att kunna tala om detta. Det gör vi ofta i olika former av berättelser. Det kan vara berättelser i böcker, i en dansföreställning, ett måleri eller vad som helst. Att förstå kultur som något som inte bara sker vid sidan om, utan också att förstå hur samhället kommunicerar om de här mjuka valörerna. Hur upplever jag att man säger hej och inte goddag? Eller att man duar varandra eller vad det nu är för något som är en kultur. Vad betyder det att komma med slöja eller burka? Allt måste få mötas och uttryckas och det är här jag tycker kulturen har en mycket viktigare funktion än vad många förstår. Kan vi klara av det här på ett bra sätt, då behöver vi inte mötas i domstolarna för att vi inte förstår varandra och begår våld på varandra.

En bult i demokratins maskineri

Som bärare av berättelser i olika format har inte minst biblioteken en viktig roll. Staffan Rydén ser också biblioteken som en grundbult för vår tids bildning och demokratiska tradition. Han kopplar idén om bibliotek till tanken om det fria ordet, tillgängligt för alla.

– Biblioteken har varit utsatta för ett antal oerhört stora tekniska omvälvningar genom tiderna, från papyrusrullar, till tryckpress, till digitala medier. Idag är det skrivna ordet inte den enda uttrycksformen. Ett bibliotek idag innehåller musik, spel, film och bild lika väl som böcker. Till detta kommer vår tids krav på delaktighet, att inte bara vara en konsument och göra den traditionella bildningsresan, utan att också kunna gå in med sina kunskaper och bidra. Det ska finnas utrymme för interaktivitet. Biblioteken måste kunna följa med i utvecklingen för att vara relevanta helt enkelt. Det är en väldig utmaning som biblioteken lever i, säger Staffan Rydén och betonar samtidigt bibliotekets kravlösa förhållande till både läsning och bildning.

– En god vän från när jag växte upp önskade sig av sina föräldrar att få lära sig spela piano. Hon skickades till en pianofröken. Efter några månader kom hon hem efter en lektion och sa att hon inte ville gå till den där fröken längre. Jaså, varför det? Hon slår mig. Det var en sådan fröken som tog fram linjalen och rappade när man spelade fel. Men min vän gick sedan tyst och stilla till biblioteket och lånade en bok om hur man spelar piano. Hon blev en mycket driven amatörpianist. Det säger en del om biblioteket enorma potential, fortsätter Staffan Rydén, som för sin personliga del inte direkt fångar denna potential.

– Det är länge sedan jag var på bibliotek. Men det händer faktiskt när jag är på landet att jag går med barn och lånar böcker.

Han läser gärna och köper helst böcker på antikvariat, ofta pocket och när han hittar något riktigt intressant kostar han på sig en inbunden upplaga. Däremot är Staffan Rydén ingen boksamlare.

– Där jag växte upp var det ett tecken på bildning att ha mycket böcker hemma. Jag vill gärna ha böcker hemma, men inte hur mycket som helst. Jag vill gärna ha plats för bilder också, säger han och skrattar lätt.

Utanför boxen

Läsningen har en aktiv roll i det regionala kulturlivet. En regional litteraturpolitik håller på att mejslas fram och en rad aktörer från akademin till berättarföreningar ska vässa pennorna för det skrivna ordet. Biblioteken har naturligtvis också en roll i den kommande regionala litteraturpolitiken, bland annat som arena för olika litterära evenemang. Staffan Rydén understryker vikten av att hitta möten, både när det gäller att fånga nya läsare och hitta former för kreativa samarbeten.

– Nu har jag bara läst det här som tidningsläsare, men jag tyckte idén att man ska lägga pengar till idrottsrörelsen var intressant. För att man i idrottsrörelsen ska avsätta tid och engagemang för att nå ungdomar så att de läser. Det tycker jag är ett exempel på hur man kan gå ur sina egna fållor och ta med sig boken eller berättelsen när man åker till träningen. Jag blev lite förtjust i det här. Det är framför allt pojkar som slutar läsa. Det är så jag tror man ska jobba för att hitta dem där de är, med upplevelsen i det de gör, säger han.

Visa vägen

Om drygt två veckor har Staffan Rydén bytt skrivbord och sin Macbook Pro mot en Dell när han officiellt kliver in på scenen som kulturchef i den regionala kulturbyråkratin. Han när i dagsläget ingen konkret vision inför sin nya roll, utan har ambitionen att i första hand lyssna på alla medarbetare och få en bild av det som görs. Han beskriver sig själv som resultatinriktad, en ”doer”. Men utan att ha en konkret vision om vad eller hur, utgår han från en vilja att skapa förändring i någon mening.

– Jag upplever att jag ska leta efter det där som vi inte gör och som vi ska göra. Det ska åstadkommas nu och inte sedan. Det gör naturligtvis att man driver åt ett håll. Min ledarstil bygger på att driva på. Sedan gäller det att lyssna in alla kloka synpunkter om vad som är realistiskt och vilken som är den bästa vägen att gå. Men när detta är gjort gäller det att säga: Då gör vi det då, vad väntar vi på? Att nu få vara med på den här resan tycker jag ska bli väldigt roligt och hedrande, säger Staffan Rydén.