BORÅS I två dagar har företrädare för forskning och praktik möts på den årliga konferensen Mötesplats Borås. Årets tema kretsade kring läsande, lärande och demokrati. Professor Ove Sernhede inledde med att måla upp en bild av ett alltmer segregerat Sverige. Dagens skola har tappat sin samhällssbyggande roll och bidrar till att ytterligare fördjupa klyftorna i samhället.
Ove Sernhede är professor vid Göteborgs universitet och har sedan flera år tillbaka intresserat sig för och forskat kring olika ungdomskulturer. Han har även inom ramen för sin forskning följt utvecklingen i skolan.
– Skolan är en av de institutioner som är viktiga för ett samhällsbygge. I läroplanen på 80-talet var centrala idéer solidaritet, jämställdhet och samhällsbyggande. Skolan har genomgått en förändring, säger han.
Länge låg svensk skola bra till i olika internationella jämförelser när det gällde elevernas prestation. Möjligtvis visade de inte samma spets i matematik, men i någon generell mening låg Sverige bland de främsta i fråga om skolresultat. Det fanns en likvärdighetsprincip. Vilken skola man gick på var inte alltid det avgörande. Men efter 2000 började det hända saker.
– Det som hänt är att prestationerna har sjunkit. Men även likvärdigheten har sjunkit. Nu handlar det om valfrihet och det blir en selektion. Det är en process som också blir ett demokratiskt problem, fortsätter han.
Förlorad mötesplats
Den skola som, enligt Ove Sernhede, har tagit form efter sekelskiftet kan inte längre kompensera för samhällets socioekonomiska skillnader. Snarare, framhäver han, bidrar den till att fördjupa den segregation som idag präglar åtminstone de tre storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm. Sedan skolvalet infördes 1994 har skolan följt en slags ”lika-barn-leka-bäst”-logik. Elever i städernas utsatta områden med mer resursstarka föräldrar tenderar att hamna på andra skolor utanför det primära upptagningsområdet. I en stadsdel som Angered i Göteborg väljer 30 procent av eleverna en annan skola. Mötet mellan barn från olika socioekonomiska skikt går därmed förlorad.
– Skolvalet är ett negativt val. Det handlar mindre om att föräldrarna väljer en skola utifrån en pedagogisk modell. Det handlar mer om att slippa en viss skola med negativt rykte. Skolan är inte längre den här mötesplatsen och har inte längre samma samhällsbyggande funktion som tidigare, säger Ove Sernhede.
Ökande klyftor
Som en fond mot vilken skolan har utvecklas har också klyftorna mellan olika delar av storstäderna ökat. Skillnaderna mellan fattiga och rika har blivit större. I de utsatta områdena i våra tre stora städer lever majoriteten av barnen , enligt Rädda Barnens återkommande undersökningar, under fattigdomsgränsen. I en artikel Ove Sernhede tidigare publicerat på skolaochsamhalle.se, pekar han på att den medeldisponibla inkomsten i stadsdelen Hammarkullen i Göteborg mellan 1990 och 2006 har ökat 6 procent. Under samma period ökade den 176 procent i villaförorten Hovås. De skolor som uppvisar de sämsta resultaten och där hälften av eleverna går ut skolan utan betyg för att kunna gå vidare, ligger också i de mest utsatta områdena.
Inte bara ett skolproblem
Ove Sernhede menar vidare att bristande skolresultat i de utsatta områdena ska ses i ett större sammanhang. Det handlar om att se områdena som en del av en större segregerad stad, ett Sverige där klyftorna ökar.
– Det har gjorts till ett pedagogiskt problem och lärarna har fått stå emot mycket kritik. Men man måste fråga sig om det är ett skolproblem eller om det är ett samhällsproblem, säger han.
Ove Sernhede är också kritisk mot den onyanserade bild av skolan som inte sällan målas upp i media. Så kallade trivselindex visar att eleverna själva ofta är ganska nöjda med skolan. De tycker det är roligt att träffa kompisar, de får ett mål mat om dagen och i skolan finns en slags omsorg. Snarare visar hans forskning att det är när ungdomarna lämnar skolan, som det i vissa fall uppstår en frustration över att de inte kommer vidare. Det är, enligt Ove Sernhede, exempelvis fem gånger större risk att hamna i arbetslöshet om man går i skolan i ett område som Biskopsgården jämfört med Örgryte. Skolan blir då en symbol för ett Sverige som inte är tillgängligt för dessa unga. Det är detta som också kan ta sig uttryck i bränder och skadegörelse. Men han ser också att dessa barn och unga har en kreativ kraft, som skulle kunna bidra till en ny väg.
Fakta
Mötesplats Borås Profession-Forskning arrangeras av Högskolan i Borås, Kultur i Väst, Kungliga biblioteket och stadsbiblioteket i Borås. Temat var läsande, lärande och demokrati.
Årets konferens var den 13:e i raden och hölls på Högskolan i Borås.
– Paradoxen är varför de presterar så dåligt i skolan, när de presterar så mycket på sin fritid. De är väldigt kreativa och nyskapande unga. Samtidigt förmår skolan som institution inte att riktigt fånga detta. Det finns mycket kraft och energi. Det skulle kunna fungera som en ingång för skolan att förstå den värld som är ungdomarna lever i, säger Ove Sernhede.
Author Description
