STOCKHOLM För fjärde gången arrangerade Regionbibliotek Stockholm i onsdags den så kallade Lenadagen. En dag med fokus på barn, bibliotek och forskning och i år en dag som till stor del handlade om barns förhållande till nya medier.
När Lena Lundgren den 28 februari 2011 gick i pension från sin tjänst som utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm, inledde kollegorna traditionen att varje år andra
Lena Lundgren är imponerad av att Lenadagarna fortsätter. – Jag trodde kanske att de skulle orka en, högst två gånger, skrattar hon.
onsdagen i februari, arrangera en Lena Lundgren-dag. En dag i Lenas anda med fokus på barn, bibliotek och forskning.
Lena Lundgren deltog förstås själv vid årets konferens där hon bland annat berättade om sitt arbete med boken om Valfrid Palmgren, kvinnan som startade det första barn- och ungdomsbiblioteket i Stockholm.
– Hon är ett stycke kvinnohistoria och hon är ett stycke bibliotekshistoria eftersom hon faktiskt lade grunden till dagens barnbibliotek där mycket fortfarande är väldigt likt, säger hon och avslöjar att av allt hon tänkt göra efter pensionen är det, förutom att umgås mer med barnbarnen, boken om Valfrid som upptar all hennes tid.
– Boken ska vara klar vid årsskiftet och jag har mycket kvar att sätta mig in i.
En föränderlig värld
Christina Olin-Scheller är docent i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet och medverkade under dagen under rubriken Ungas läsande och skrivande i dagens medielandskap. Christinas säger att hon i sin forskning är mer hemma i relationen till lärande och skola och att mycket handlar om läskompetens och läsundervisning. Bland annat har hon deltagit i projekt där man tittat på ungas möten med fiktion på nätet där utgångspunkten varit fanfiction, det vill säga berättelser som baseras på redan publicerade verk som till exempel Harry Potter och Hunger Games.
– Det de gör som skriver fanfiction är att de använder sig av det retoriska begreppet imitatio, berättar Christina. De inspireras av, tar efter och förhåller sig till ursprungsberättelsen på ett sätt som har dålig klang i skolans pedagogik där vi letar reda på fuskarna som skriver av. Därför är fanfiction intressant att ställa i relation till skolan.
– Skillnaderna mellan att vara producent och konsument suddas ut alltmer och just fanfiction präglas av deltagande och medskapande, fortsätter hon och menar att detta är den största utmaningen mot traditionellt lärande i skolan.
– Med fanfiction är man medskapande och här får man positiv feedback, en känsla av samhörighet och ofta omedelbara kommentarer som Jättebra! Jag vill läsa mer! I motsats till
Dagens igenkännande skratt kom när Christina Olin-Scheller beskrev skillnaderna mellan messenger-generationen och mejl-generationen. – Messengergenerationen är digitalt infödda, mejlgenerationen är digitala immigranter som kommunicerar via mejl och dessutom skriver ut sina mejl.
skolan där det kan ta två veckor innan man får kommentarer på sin uppsats. Inte svårt att förstå att man vill fortsätta skriva på nätet, ler Christina. Skolan måste se det positiva med kollektiva berättandet och att ge omedelbar feedback.
Salen fylldes av ett allvarligt och argt mumlande när Christina berättade om ett nyss avslutat forskningsprojekt där hon kunnat konstatera att Sverige är på väg att bygga upp en stor digital klyfta bland unga.
– Det är stor skillnad mellan glesbygd och storstäder, menar hon och hoppas att detta faktum sätter press på skolan.
Sagostunder
Sagostunder är en verksamhet som tillhör de allra äldsta på bibliotekens barnavdelningar och kanske en verksamhet som inte alltid ifrågasätts eller utvecklas. Regionbibliotek Stockholm har i projekt Sagostunden tillsammans med Åsa Hedemark, lektor vid institutionen för ABM vid Uppsala universitet, gjort en förstudie som Åsa presenterade under dagen. I förstudien har hon ställt frågor till både barnbibliotekarier och bibliotekschefer och gemensamt för båda grupperna är att ingen har en klar definition av vad en sagostund är.
– Det råder skilda uppfattningar om vad en sagostund är, berättar hon. För en del handlar det om fritt berättande, för andra är det bilderboken som står i fokus. Klart är att utformning och innehåll bygger mycket på enskilda medarbetare och att det finns ett starkt engagemang där man gör det man tror är bäst för barnen.
Åsa menar att det är de vuxnas normer som präglar och dominerar dagens sagostunder och att det finn behov av att låta barn vara med och påverka.
– Vuxnas syfte är ofta barns språkutveckling eller att locka barn till biblioteket, menar hon. Det finns behov av att tydliggöra sagostundens syfte, utformning och innehåll. Bland annat för att göra det lättare att argumentera för sagostundens betydelse i samarbete med till exempel förskolor, men också för att göra barnbibliotekariens kompetens tydlig och för att underlätta en utvärdering.
iPadsagor
Under 2013 har barn och vuxna i Helsingborg kunna skapa sagor med hjälp av iPads. I det läsfrämjande projektet iPadsagor har biblioteken i Helsingborg under året erbjudit olika workshops där de med hjälp av olika appar och den inbyggda kameran tillverkat e-böcker, ritsagor och filmer.
– Målet med projektet var att utveckla metoder för kreativt sagoberättande, berättar Maria Johansson-Näslund från Helsingborgs bibliotek. Och det har vi lyckats med för nu är verksamheten en del av vår basverksamhet.
– Och ytterligare en positiv konsekvens är att samarbetet med förskolorna har ökat, tillägger Eva Olow, Helsingborgs bibliotek. Nu är det många som vill komma till oss och göra iPadsagor.
FAKTA OM PROJEKT SAGOSTUNDEN
Syftet med projekt Sagostunden är att öka medvetenheten på biblioteken om varför man har sagostund, samt i samarbete med Kungliga Biblioteket, KB, hitta parametrar för att mäta kvalitet och med dessa skapa underlag för utveckling av verksamheten. Förstudien är ett underlag till projektet som beräknas starta nu i februari.
Läs mer om projektet: regionbiblioteket.se/publicerat/projekt-sagostunden-en-forstudie/
Author Description
