Kvalitet på bibliotek en regional fråga

UMEÅ Kvalitet kan vara ett svårhanterligt begrepp. Inte minst i kultursammanhang. Det talas om kvalitet i bibliotekslagen och den regionala biblioteksverksamheten har ett särskilt ansvar att utforma innebörden av kvalitetsbegreppet. Detta var något av det som framgick under gårdagens inledande porgrampunkter på Biblioteksdagarna i Umeå.

Den senaste tiden har det gått en våg av så kallad New Public Management i offentlig sektor. Med företaget som idealbild har det skapats mått på framgång i sammanhang som inte alltid kan mätas i siffror eller matematisk precision. Lars Strannegård är professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och talar inledande om kvalitetsbegreppet och hur vi kan mäta kvalitet i en verksamhet som bibliotek.

– Vi ser en trend som har gått fram på bred front, där allt ska kvantifieras och mätas på olika sätt. Jag är lite skeptisk till den struktur som råder, säger Lars Strannegård.

Att hitta numeriska mått på kultur och estetik är inte ett nytt fenomen. Lars Strannegård tar som exempel upp hur man redan för drygt 400 år sedan mätte konst enligt en numerisk betygskala i en ambition att hitta ett objektivt värde. Ett värde som samtidigt ska spegla ett mått av kvalitet. Detta är en ambition som alltjämt lever kvar. Inte minst tar bibliotekslagen upp kvalitet i en av sina paragrafer. Bibliotek ska präglas av kvalitet och allsidighet, heter det. Lagen har dock inget numeriskt betygssystem för att definiera biblioteksverksamhetens kvalitet. Samtidigt mäts det i siffror i form av besöksantal och utlån ute på biblioteken.

– Visst ska man mäta antal utlån och föra besöksstatistik. Man ska använda siffrorna som ingångsvariabler för att se hur något ser ut, säger Lars Strannegård.

Det kan, enligt Strannegård, exempelvis vara en ingång i hur det ser ut i bolagsstyrelserna runtom i landet. Men det kan lika gärna vara en ingång till en diskussion kring hur en viss typ av media fördelar sig mellan kvinnor och män för ett kvalitativt arbete kring genus på bibliotek.

Hårresande mått

Lars Strannegård talar vidare om att kvalitet i kulturen är det som berör och får håren i nacken att resa sig. Just att sammanfläta kvalitet och känslor är en utmaning.

– Kvalitet är det där lilla extra, som sticker ut och berör. Det är när man ska mäta vinkeln på hårresningen som man stöter på problem, säger han.

I någon mening handlar kvalitet till stor del om tycke och smak. Det finns i sammanhangen en spänning mellan personligt och professionellt tyckande. Det kan handla om vin eller det kan handla om litteratur.

– Jobbar man på bibliotek har man läst en och annan bok. Det är de som är ute i verksamheterna som kan bedöma vad som är kvalitet, säger Lars Strannegård, men understryker samtidigt att det inte räcker med att vara professionell inom ett givet område.

– Man måste också kunna beskriva hur och varför det är bra. Man måste kunna argumentera för kvalitet, fortsätter han.

I dialog med andra

Kvalitetsbedömning är, enligt Strannegård, heller inget som sker i ensamhet på kammaren eller i något slags vakuum. Det är en bedömning som sker bäst i dialog med andra. Han tar Kulturrådets referensgruppsarbete och svenska akademiens 18 ledamöter som exempel.

– Kvalitet måste diskuteras av proffs. Det är detta vi menar med allsidighet. Vill vi möta våra målgrupper och skapa kvalitet, måste vi ha allsidighet. Kvalitetens största fiende är likriktning, säger han vidare.

Kvalitet är något som kräver engagemang och en ständig diskussion. Utan engagemang finns det, enligt Strannegård, en risk att kvalitet reduceras till standardiserade format, där vi förlorar nyanserna och riskerar att hamna i siffrornas absoluta tillstånd.

– Vi måste våga säga att kvalificerade mänskliga bedömningar är mer exakt än någonsin siffrorna kan bli, säger Lars Strannegård.

Regionalt ansvar

Lite senare under dagen gör Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening en genomgång av bibliotekslagen och tar övergripande fasta på att biblioteken mer än någonsin nu är kallade att möta intentionerna i lagen. Inte minst när det gäller ändamålsparagrafen, som slår fast att biblioteken ska verka för en demokratisk utveckling.

– Det är en stor uppgift och jag tror vi behöver en stor diskussion om vad det betyder att verka för. Det handlar inte om att fånga ett intresse, utan att konkret verka för en demokratisk utveckling , säger han.

Han återkommer även till kvalitetsbegreppet i paragrafen om regional biblioteksverksamhet.

– Är det någon som är skyldig att bestämma vad kvalitet är, så är det den regionala biblioteksverksamheten. Det är lite som Alice i underlandet. Man måste veta vart man ska, annars spelar det ingen roll vart man går. Det är där jag nu ser att det är den regionala biblioteksverksamheten som har fått den starkaste uppgiften i hela Bibliotekssverige att främja biblioteksutveckling och kvalitet, säger Niclas Lindberg.