Inköpspolicy och jämställdhet ­– hör det ihop?

Varför ska man jobba med jämställdhet på bibliotek? Det är ju det mest demokratiska stället man kan tänka sig, där verkligen alla är välkomna. Och vad har det med inköpspolicyn att göra? På vilket sätt syns det i vår inköpspolicy att vi har ett jämställdhetsperspektiv i våra inköp? Det var frågor vi ställde oss när vi i Gävle bestämde oss för att utvärdera vår inköpspolicy. Granskningen slutade med att hela inköpspolicyn skrevs om.

Vi märkte, precis som på alla andra håll i landet, att tonårspojkars intresse för läsning och skönlitteratur minskat markant de senaste åren, medan flickornas bibliotekslån låg kvar på en ganska jämn nivå. Hade detta något med våra inköp att göra? Hur gör vi vårt urval och hur presenteras det? Får pojkar och flickor likvärdig service och fördelar vi våra resurser ur ett genusperspektiv? På vilket sätt säkerställde inköpspolicyn att vi hade ett jämställdhetsperspektiv i våra inköpsbeslut? Var det överhuvudtaget ett dokument som någon använde sig av? Den innehöll i alla fall en mängd fina ord och begrepp, men vi konstaterade att den mer utgick från hur det fysiska biblioteket såg ut med de olika områdena fack-skön-barn än att spegla de olika behov som våra besökare/låntagare har.

Vi bär alla med oss fördomar, som är formade av våra tidigare upplevelser och erfarenheter. Målet är inte heller att vi ska vara fria från fördomar, men att bli medvetna om vilka fördomar vi har och se till att de inte tas för sanningar. Alla har rätt att få vara den han eller hon är, medarbetare likaväl som alla de som besöker våra bibliotek. Besökarna ska känna att de blir respekterade och behandlade lika oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, könsöverskridande identitet, sexuell läggning eller ålder, det vill säga enligt de sju diskrimineringsgrunderna. Det handlar inte om särskilda rättigheter för vissa grupper utan respekt för principen om allas lika värde och rättigheter . Det är i mötet diskriminering sker. Men för att kunna bryta normer måste man få syn på dem, bli medveten och synliggöra dem.

Vilka uttalade och outtalade normer och värderingar fanns bakom formuleringarna i inköpspolicyn? Orden och begreppen kunde tolkas på så många olika sätt och vi hade egentligen aldrig definierat eller pratat om vad de betydde för oss. Vad har vi för normer och hur ser normen ut i samhället? Vad menar vi till exempel när vi säger att vi ska ”prioritera barn och unga…”? Innebär det att vi kommer att avsätta mer ekonomiska resurser för inköp av medier till barn än till vuxna, eller att barnverksamheten är den som ska synas först och finnas på en central plats i biblioteket, får ta störst yta i anspråk eller blir orden bara tomma ord.

För att inköpspolicyn ska vara ett redskap i det dagliga arbetet behöver den översättas i konkret handling. Den nya inköpspolicyn innehåller fler aktiva ord. Vi ska till exempel ”utmana stereotypa könsroller”. Då handlar det inte bara om inköp, utan om hela bibliotekets verksamhet. Att våga ta debatt och påverka, inte minst att påverka pojkar till läsning. På vilket sätt exponerar vi våra medier, hur använder vi rummet, hur bemöter vi föräldrar som frågar efter böcker till sina barn? Frågar vi om det är till en pojke eller flicka och hur påverkar det i så fall våra val av litteratur? Hur bemöter vi förskolor som önskar böcker med genustema när de allra flesta böcker kan diskuteras ur ett genusperspektiv. Det tar kanske lite mer tid och eftertanke att upptäcka de värderingar som de rymmer, men det är här de största aha-upplevelserna finns.

Samtidigt med arbetet med inköpspolicyn genomfördes en pilotstudie om jämställdhet och pojkars läsning med pojkar från olika klasser i årskurs 5. Undersökningen visar att vi överlag behöver inta en mera experimentell och undersökande hållning som ger utrymme för oprövade metoder där dialogen med målgruppen får styra mer än vad den gör idag. Att våga prova. Det går alltid att göra om. ”Om vi gör något vi aldrig gjort – kommer vi få något som vi aldrig har haft”.

Långsiktigt handlar arbetet om att delge kunskap, erfarenheter och exempel till varandra, att ständigt berätta om erfarenheter från möten med besökare – mer eller mindre lyckade. För det tar tid att komma till insikt och ”man måste vara vänlig med sig själv”, som någon uttryckte det. Vi behöver hålla inköpspolicyn levande och ofta ställa oss frågan: Vad gör vi, när vi gör det vi gör?

Text: Lisbeth Forslund