Profilen – Genusinspiratör med drömmar

HALLONBERGEN Sofie Samuelsson var vid 25 års ålder stallflickan som tack vare Ebba Witt Brattström fick ett sent uppvaknande när hon pluggade etnologi och litteraturvetenskap med genusinriktning. Nu, 18 år senare, har hon jobb som genusinspiratör och ungdomsbibliotekarie på Sveriges första hbt-certifierade bibliotek.

FAKTA

Namn: Sofie Samuelsson
Ålder: 43 år
Bor: Hammarbyhöjden i Stockholm
Familj: Janne och barnen Elvis 11, Juno 9 och Sigge Tiger 6 år.
Intressen: Läsa. Och fotboll. Jag är fotbollsförälder. Och Friskis och Svettis där Dans Fuego och Afrodans är favoritpass.
Vad ligger på nattduksbordet just nu: Jag älskar att läsa och personligen tycker jag att ett liv utan böcker skulle vara ett mycket tråkigare liv. Så just nu finns Flicktion – perspektiv på flickan i fiktionen och Under alla denna vinter av Negar Naseh på nattduksbordet. Och så deckare, jag älskar deckare och just nu är det Silverpojken av Kristina Ohlsson och Kom så ska vi tycka om varandra av Hans Koppel som ligger bredvid sängen. Och så Boktjuven som jag läser hög ur för min elvaåring.
Jag drömmer om: Ett rättvist samhälle där alla behandlas likvärdigt och där det finns många sätt att vara eller bli människa på.

– Det är pinsamt, men när vi först pratade genusanknytning på utbildningen var det för mig ungefär som att prata om kvinnor från mars, du vet den där hemska boken av John Gray Män är från Mars kvinnor är från Venus, skrattar hon när hon många år senare tar emot mig i receptionen på det färgglada biblioteket i Hallonbergen. Ett bibliotek som väckt stort intresse genom att bli det första hbt-certifierade biblioteket i Sverige En certifiering och ett arbete som Sofie var projektledare för.

Regnbågshylla

Biblioteket i Hallonbergen ligger inklämt mellan gym och butiker på andra våningen i Hallonbergens centrumbyggnad. Biblioteket är till ytan en ganska liten lokal, men känslan som möter mig är luftig och glad med en lustfylld inredning och väldigt mycket färg med turkosblå väggar och stora, färgstarka yllemattor på golvet.

– Jag tänkte vi skulle sitta i Lennart, säger Sofie och lotsar mig mellan de låga hyllorna till ett av bibliotekets studie- och läsrum. På vägen passerar vi barnavdelningen där ett stort beduintält tronar och alldeles bredvid, mitt i biblioteket, finns regnbågshyllan med hbt-certifikatet väl synligt på väggen.

– Det var inte självklart att vi skulle ha en regnbågshylla, säger Sofie och stannar upp. När vi skrev en ny mediaplan för hyllan i höstas funderade vi mycket på vad hbt-böcker är och varför vi ska ha den här hyllan, som ju på sitt sätt utmärker något som avvikande. Men vi landade i att vi ska ha hyllan för att synliggöra och för att det ska synas att det är inkluderande och att vi är hbt-kunniga.

På väggen bredvid det inramade certifikatet sitter färgglada lappar med information om hbt-material och att litteraturen också finns integrerad på andra platser i biblioteket.

– Hbt- medierna är inte märkta på något särskilt sätt, förklarar Sofie. För man ska vara medveten om att om man är ung och funderar över sin könstillhörighet är det kanske inte regnbågshyllan man går till först. Och regnbågsbiblioteket finns också på webben där man kan söka sin litteratur och sedan hämta den på vilken hylla man vill på biblioteket.

Bild på Sofie Samuelsson

Nöjd inspiratör – Det är jättekul att man äntligen pratar om de här frågorna och vi gör ju faktiskt något för ett rättvisare samhälle, säger Sofie Samuelsson. Foto: Helén Andersson

Distansutbildningar

Vi har satt oss tillrätta i rummet som heter Lennart och Sofie avslöjar att sedan jag ringde har hon funderat en hel del på varför hon är där hon är idag. Medan vi dricker vårt kaffe berättar hon att hon växte upp i ett jämlikt hem där hennes pappa var en ovanlig sådan på 1970-talet med långa perioder av föräldraledighet. När Sofie efter en uppväxt med hästar som intresse och jobb kom i kontakt med genusvetenskap i sina studier vid Södertörns högskola, var det något som klingade bekant från uppväxten och hon blev intresserad.

– Det var väldigt teoretiskt där på Södertörn och jag levde i en bubbla några år. En bubbla som sprack rejält när jag så småningom blev gravid och hamnade i en helt annan verklighet, skrattar hon och erkänner att hon i sin naivitet trott att alla hade normkritiska tankar och funderingar kring jämställdhet och feminism.

– Plötsligt blev det helt andra frågor jag skulle förhålla mig till och jag engagerade mig i förskola och skola genom att jobba med genus- och mångfaldsfrågor. Samtidigt inledde jag en distansutbildning till genuspedagog i Umeå och en distansutbildning på halvfart på Bibliotekshögskolan i Borås.

Familjen växte och biblioteksstudierna drog ut på tiden, men 2010 kunde Sofie som nyutbildad bibliotekarie börja som timvikarie på det nyöppnade biblioteket i Hallonbergen.

– Jag ville gärna jobba med genusfrågan och jag var lite bekymrad när jag gått färdig min utbildning. Jag tyckte det var för dåligt ställt med genusperspektivet på våra bibliotek, konstaterar hon och berättar hur hon ändå blev glatt överraskad när hon vid en intervju till ett annat jobb ”körde stenhårt” på genusfrågan och berättade om vad hon tyckte om bibliotekens arbete på området.

– Jag fick jobbet och blev glad när jag förstod att det fanns andra som ville jobba med frågan. Men jag trivdes bra i Hallonbergen och hade börjat prata genusfrågor med min chef, Margareta Engstrand. Så jag tackade nej till jobbet.

Saker faller på plats

Av en tillfällighet hade Sofie läst i ett nyhetsbrev att alla chefer i Kultur- och fritidsförvaltningen i Sundbyberg genomgått en kurs i jämställdhetsintegrering och Sofie tog kontakt med kursledaren. Det visade sig att de båda hade samma teoretiska utgångspunkter och tillsammans började de fundera på hur de skulle kunna jobba med jämställdhet på biblioteket.

– Vi var helt överens om att inte göra någon kartläggning, säger Sofie med allvar i rösten. Vi hade båda sett att en kartläggning snarare leder till att man reproducerar könsmönster och maktstrukturer och att det oftast inte leder vidare. Vi ville åstadkomma en bestående förändring.

Ungefär samtidigt hade två förskolor i Stockholm hbt-certifierat sig och tanken på att det också skulle kunna vara möjligt på ett bibliotek växte. Margareta Engstrand tände på idén, de sökte pengar från Svensk Biblioteksförening och när de fick 100 000 kronor var det avgjort. I april 2012 påbörjade biblioteket i Hallonbergen sitt hbt-certifieringsarbete.

Hallonbergens bibliotek tillhör Sundbyberg stad där biblioteket i Sundbyberg 2012 var stängt i väntan på flytt till nya lokaler. Därför bestämdes det att biblioteket i Hallonbergen skulle börja sitt certifieringsarbete tillsammans med andra verksamheter som jobbar med unga i Hallonbergen.

– Det var ett fantastiskt samarbete, ler Sofie. Det var väldigt givande att göra det med andra som jobbar med unga, att bli ifrågasatt och få syn på sin egen biblioteksnorm och vi hjälpte varandra att hitta strategier och verktyg. Och, tillägger hon, biblioteket i Signalfabriken i Sundbyberg kommer att göra sitt certifieringsarbete till hösten.

Resa

Nu har det gått ett år sedan biblioteket blev certifierat och Sofie beskriver utbildningen och året som gått som en gemensam resa. För många har det också varit en väldigt personlig resa där man tvingats möta sina egna värderingar.

– Och det är inte alltid lätt, ler hon. Personligen har jag lärt mig mycket om hur hbt-personer har det i vårt samhälle. Men så här i efterhand tycker vi nog alla att bemötandefrågorna har betytt mest. Och personligen tror jag att det handlar om kunskap. Att det inte bara är ett tyckande, ”jag tycker det är jämställt här”, utan att man blir medveten om att det är en kunskapsfråga och medveten om vad man själv är en del i.

Bland biblioteksbesökarna är den vanligaste reflektionen att personalen under året har blivit tuffare, att de markerar tydligare när de hör eller ser saker som de upplever är diskriminerande eller kränkande.

– Det här är svåra frågor som är väldigt komplexa, säger Sofie och berättar om en diskussion hon haft med några ungdomar som var helt övertygade om att ingen religiös person kunde vara homosexuell. De var helt övertygade, för det var onaturligt, berättar hon.

– Det är ju kunskap de fått någonstans ifrån och som är deras vägvisare i livet och här måste jag vara lite försiktig och säga att det finns andra sätt att se på det, och jag måste säga det på ett sätt att de inte känner sig kränkta. Men samtidigt måste jag vara tydlig och säga att det inte är ok att säga att det är onaturligt. Det är svårt, men det är sådant här vi tränade under utbildningen och som jag tränar hela tiden ute i biblioteket. Och jag är inte lika rädd att prata om de här frågorna längre och jag har lärt mig att vara lekfull och titta på varje enskild situation.

Killar och tjejer

Redan innan certifieringsarbetet inleddes, utmanade personalen varandra genom att undvika att säga eller skriva orden tjej och kille och kvinna och man. Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort och en utmaning som framkallade många skratt.

– I början var det jättesvårt när till exempel några yngre tjejer hoppade i soffan och vi ropade; Ungdomar, lugna ner er, och de bara VA!? Efter ett tag var de mer nöjda när vi kallade dem ungdomar, skrattar Sofie. Vi försöker hitta de där små strategierna och prova dem och automatisera dem, och framförallt när det gäller språket har vi haft mycket kul för ibland blir det väldigt omständligt. Men jag tycker att vi ändå behållit lekfullheten och det är ok att göra lite fel och uttrycka sig klantigt. Och det är svårt, för hetereonormen är massiv.

Sofie vill att biblioteket ska vara en plats där man bara kan hänga, men där det också finns möjligheter till deltagande på flera sätt. När hon själv bemannar biblioteket försöker hon vara lyhörd och närvarande i det som pågår. Och om det finns lugna stunder kan hon ibland sätta sig och läsa en bok.

Fakta certifiering

Sedan 2008 erbjuder Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, RFSL, hbt-certifiering.

Hbt-certifiering innebär ett synliggörande av att en organisation arbetar strategiskt i syfte att erbjuda en god arbetsmiljö för anställda och ett respektfullt bemötande av brukare utifrån ett hbt-perspektiv.

Utbildningen beräknas ta cirka sex till åtta månader och certifikatet är giltigt i tre år. Därefter görs en uppföljning för förnyelse av certifikatet i ytterligare tre år.

Källa: www.rfsl.se

– Det är ett sätt att inspirera till läsning tänker jag. Att mötas över en bok och kanske ett boktips, säger hon och funderar en stund över litteraturen på biblioteket.

– Vi har pratat en del om att vi lägger ett ganska stort värde på det som är normbrytande, men vi kan ju inte bara premiera den litteraturen. Jag tycker det är ett problem att man har sådant fokus på kön hela tiden, utan att se vad det reproducerar. Grejen är ju mångfald och jag tycker att vi borde kommit längre än vi gjort. Jag är faktiskt ganska ledsen att vi inte kommit längre. Nu har vi fått den här hbt-certifieringen här på biblioteket, nu måste vi ta oss vidare och fördjupa oss. Det kommer att ta tid, men vi kommer inte undan det. Och det gäller inte bara biblioteket i Hallonbergen. Det gäller hela samhället.

Author Description

Helen Andersson

Helén Andersson, Journalist
helen.andersson@noll27.se
0702 153616

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se