CHENGDU I kinesiska Chengdu finns det en föreställning om ett folkbibliotek som vittrar sönder i den fuktiga luften. Vissa tycks nästan hysa en misstänksamhet och säger att det är ett ruffigt och slitet ställe. Ett ställe som inte är värt ett besök. Men Karin Eggert valde att trotsa misstankarna och föreställningarna. Hon mötte en helt annan verklighet.
Chengdu är en huvudstad med nära 14 miljoner invånare i den kinesiska provinsen Sichuan. På senare år har den blivit bekant för en del svenskar eftersom Volvo startat sin första kinesiska fabrik här.
De flesta jag träffar jobbar inom kulturbranschen, men ingen av dem har varit på stadens folkbibliotek eller på något annat folkbibliotek över huvud taget. Samtliga föreslår att jag istället borde åka till något av universitetsbiblioteken som de alla besökt frekvent och kan gå i god för. Jag får ta del av deras misstankar om att folkbiblioteket förmodligen är ett ruffigt och slitet ställe. Med tanke på att den fuktiga luften i Chengdu gör att hus vittrar sönder i en faslig fart och är rivningsfärdiga efter tjugo år, låter det som ett rimligt antagande. Jag får också höra en del underliga föreställningar om vad som försiggår på Chengdus folkbibliotek. Exempelvis att biblioteket i första hand sysslar med gymnastik och läxläsning för skolbarn eller att det är stränga bestämmelser över vilka besökare som får låna vilka böcker. Många tror sig också veta att biblioteket är en ödslig plats eftersom den växande medelklassen köper sina egna böcker.
Framtidshopp
Vad som sedan möter mig är något mycket bättre. Biblioteket är ett modernt fem våningar högt bibliotek med omfattande programverksamhet, med allt från legobyggen till litteraturdiskussioner. Ungefär hälften av alla lån är e-medier. Statistiken för biblioteket går ständigt upp. Chengdubiblioteket har i dag 4 000 besökare per dag, ungefär som Göteborgs stadsbibliotek innan ombyggnaden och stängningen 2011. Antalet utlån förra året var 2,3 miljoner, vilket är ungefär en miljon fler än vad stadsbiblioteket i Göteborg brukar ha. Men å andra sidan är folkbiblioteken i Kina bara i början av en nationell satsning och det intressanta är kanske hur det ser ut om 10 eller 50 år.
Regeringens satsning har inneburit att man organiserat de tidigare ganska självständiga folkbiblioteken i en gemensam organisation. Det är en hierarkisk sammanslutning på fyra nivåer som toppas av det Nationella biblioteket. På andra nivån kommer provinsbiblioteken. Tredje nivån är stadsbiblioteken, där Chengdu stadsbibliotek ingår och längst ner finns småstadsbiblioteken. Chengdu stadsbibliotek har i sin tur 73 bibliotek under sig. Det är skolbibliotek, kvartersbibliotek, fängelsebibliotek och ett bibliotek för stadens administrativa kontor. Bibliotekens budget regleras efter en strikt utvärdering där man ska nå upp till en viss standard för att få en viss summa pengar. 2009 hade biblioteket en budget på 5 miljoner yuan och i år är deras budget 8 miljoner yuan. Jag får inte riktigt klart för mig vilka kriterier som ingår i utvärderingen mer än att antalet besökare är ett viktigt mätinstrument.
Kanske är det också därför som e-boksutlånen görs på biblioteken. I entrén till biblioteket och på en del andra ställen finns två meter höga apparater som erbjuder e-bokslån till telefonerna genom qr-koder. I fönstret till dessa apparater dyker ständigt bokomslag upp och jag tänker att en fördel med den här e-boksutlåningen måste vara möjligheten till exponering av litteratur. Så gott som all litteratur på Chengdu biblioteket finns att låna digitalt enlig Xiao Ping, biträdande chef. Han berättar att det brukar vara ungefär 300 program på biblioteket under ett år och att alla är fullsatta.
Dyrgripar Biblioteket i Chengdu har ett nationellt ansvar för historiska böcker. De äldsta böckerna som är från Qingdynastin (1646-1911). En del dyrgripar finns i monter. En av dem är Mao Tsetungs Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan från 1927. De flesta besökare på den här avdelningen är äldre och för deras skull har man kvar kortkatalogen, eftersom de föredrar den framför den moderna tekniken. På barnavdelningen är det dock tvärtom. Om man vill låna själv med hjälp av låneapparat eller med hjälp av personal kan man välja. Men de flesta barn väljer att låna själv. Barnavdelningen är en livlig plats med mycket ljud. För att inte störa övriga besökare har man valt att ha barnavdelningen på nedervåningen. Foto: Karin Eggert
För och av barn
Programmet är uppdelat i tre teman; litteraturdiskussioner, föreläsningar och barnaktiviteter. I bibliotekets programverksamhet för barn finns förutom legobygge exempelvis hantverk, läsarcirklar, introduktion till kinesisk kultur, minnesträning, historieberättande och läsa serier. Varje sommar jobbar 50 mellanstadiebarn som volontärer på biblioteket. Om några år ska det fem våningar höga och 20 000 m2 stora biblioteket flytta till större lokaler och få ytterligare 10 000 m2. Den nuvarande byggnaden ska göras om till ett barn- och ungdomsbibliotek. Barnverksamheten på biblioteken är otillräcklig menar Xiao Ping. Av Kinas 6 000 bibliotek är bara 110 barnbibliotek och det är för lite tycker han.
Med svenska ögon
Men vad är det jag ser under min rundvandring på biblioteket som skiljer sig från vad vi har i Sverige? Skillnaderna i de tekniska lösningarna kanske? Att varje läsesal har en apparat som erbjuder varm- och kallvatten? Folk som sitter och sover lite här och där? Audiosalen med datorer som gör det möjligt att titta på film eller lyssna på musik? Rummet inrett enkom för att besökarna ska kunna byta böcker med varandra? Apparaten på barnavdelningen som tar bort alla bakterier från böckerna i fall man tycker de är för skitiga? Att biblioteken medverkar i en omfattande litteraturinriktad rehabilitering för interner? Eller att den utländska avdelningen innehåller digra samlingar av engelsk och tysk litteratur, men inga andra språk? Talboksavdelningen, som ser lite eftersatt ut? Detta ursäktas med att samarbetet med några institutioner för att förse de synskadade med talböcker inte riktigt fungerar. Dyslexi verkar vara ett okänt begrepp. Det mesta tycks med vissa nyanser vara sådant som är en del av vardagen på ett genomsnittligt svenskt folkbibliotek.
Jag frågar hur en vanlig arbetsdag ser ut för en bibliotekarie. Det jag får veta är att biblioteket har öppet mellan 9-21 alla dagar i veckan och att bibliotekspersonalen arbetar i tvåskift. De flesta har bara yttre tjänst, men de som planerar program har inre tjänst. I en av informationsdiskarna sitter Min Min Wang som är en av alla volontärer som hjälper till att ge besökarna service. Av de 150 som arbetar på biblioteket är 70 volontärer, på plats på grund av arbetsmarknadsåtgärder.
Man har ett nära samarbete med Goetheinsitututet i Tyskland dit flera av bibliotekarierna åkt för att utbilda sig. I september varje år kommer tyskarna till Chengdu och utbildar personalen på plats. Satsningen på folkbiblioteken i Kina har också inneburit möten och utbildningar på nationell nivå.
Censurens Kina
Kina är ingen demokrati, vilket bland annat innebär censurlagar som reglerar bokutgivningen. Censuren fungerar i efterhand. Ett verk granskas inte innan det blir utgivet, men kan förbjudas. Ett känt exempel är den numera i Tyskland filmatiserade romanen Shang hai baby av Wei Hui som censurerades för att den ansågs för dekadent.
Någon beskrev censuren i Kina som en ventil som man låter pysa lite, för att trycket inte ska bli för stort, men att vad som krävs för att bli censurerad kan variera. Medveten om censurlagarna påverkar så klart hela litteraturbranschen, från förläggares val till författarnas kreativa processer. En ganska allmän uppfattning är att censuren fungerar främst genom författarnas självcensur.
De ämnen som främst är förbjudna att skriva om är, enligt min källa, pornografi, ockupationen av Tibet och Taiwans självständighet. Ämnen som det aldrig skrivs om i barnlitteraturen varför den aldrig brukar censureras. Den inhemska barnlitteraturen är däremot inte särskilt framstående och trots att jag letar hittar jag nästan inget av den vare sig på biblioteket eller i bokhandlar. Vad som finns är översatt barnlitteratur, av samma författare som barn i Sverige läser, exempelvis Di Camillo, Jeff Kinney, men också klassiker av Astrid Lindgren, Road Dahl och Mark Twain.
Ett demokratiskt frö
Vilka böcker som köps in på Chengdus bibliotek bestäms av en speciell inköpsgrupp. Varje år inbjuder man också besökarna till ett möte där det kan föreslå medieinköp. Det brukar vara fullt av folk och livliga diskussioner. Besökarnas synpunkter är väldigt viktiga för utvecklingen av biblioteket och inkommet i bibliotekets synpunktslåda diskuteras varje dag säger Xiao Ping. Det gör biblioteket inte bara till en plats för böcker och programverksamhet, utan det skulle också kunna vare ett frö för en demokratisk utveckling. Låt oss hoppas det.
Text och bild: Karin Eggert
Author Description
