STOCKHOLM Margaretha Lindh titulerar sig sedan januari som chef på Internationella biblioteket. En chef vars vision är att jobba med olika uttryck och som hoppas kunna befrukta de talade och lästa språken med de estetiska språken.
FAKTA
Namn: Margaretha Lindh
Ålder: 59 år
Jobbar: Som chef för Internationella biblioteket
Bor: I Stockholms innerstad
Familj: Två vuxna döttrar
Intressen: Musik. Både att lyssna och att utöva själv. Jag läser och tittar mycket på film och är mycket ute i naturen. På vintern är det skidåkning, på sommaren är det havet och på hösten är det svampplockning.
Vad har du på nattduksbordet just nu: Patrick Modiano. Både på svenska och på franska.
Vilken är din drivkraft som ledare: Jag vill vara med och locka fram det som finns inom varje medarbetare. Vad de vill och vad de kan bidra med till verksamheten för att den ska komma loss.
Det här visste du inte om Margaretha Lindh: Att jag en gång var ung och dum och seglade över ett stormigt Ålands hav utan att ha läst sjörapporten. Det gick bra, men upplevelsen har följt mig genom livet. Inte bara rädslan med att sitta hjälplös på ett stormigt hav, utan rädslan och oron över hur det gick för den andra båten, för vi var två som följdes åt. Den omsorgen jag kände och kraften att inte bara tänka på mig själv, den känslan har följt mig. Men också djärvheten, eller dumdristigheten, att bara kasta sig ut, att våga prova utan att ha alla säkerhetslinor, det är också viktigt. Att aldrig bli för gammal för att våga upptäcka och fortsätta vara nyfiken. Det är viktigt för mig.
”Tredje våningen. Du har hennes rum rakt fram när du kliver ur hissen”, säger mannen i receptionen på Internationella biblioteket när jag undrar var jag hittar Margaretha Lindh. Instruktionen stämmer. Margaretha Lindhs kontorsrum ligger verkligen precis mitt emot hissen, en knapp meter framför mig när jag stiger ur. Ett litet rum med fönster mot korridoren som förutom att vara våningsplanets entré, är korridor mellan arbetsplatser och personalrum.
– Det är som en portvaktskur, jag ser allt som händer, skojar Margaretha Lindh när hon hälsar mig välkommen. Men nej, ler hon, att kontrollera är inget jag är intresserad av. Det handlar mer om att vara tillgänglig. Men jag har faktiskt pratat om det sedan jag kom hit, att jag kanske inte behöver sitta mitt i nålens öga för det. Och jag har redan flyttat bort verksamhet som var precis utanför rummet. Vi har också påbörjat ett arbete med att se över hur alla sitter och det handlar ju också om att kunna få arbetsro och om att underlätta samarbeten.
Körsång
Margaretha Lindh har en sångerskas klara klang på rösten när hon pratar och hon är angelägen att berätta vilket positivt och fint välkomnande hon fått på Internationella biblioteket, om hur hon hoppade rakt in i verksamheten med beslut som skulle tas, med 32 medarbetarsamtal och med en överfull mejlkorg från start.
– Jag slutade min förra tjänst som chef för Kulturskolan i Huddinge på onsdagskvällen den 14 januari med avtackningar och det ena och det andra. Tidigt på torsdagsmorgonen började jag här. Kanske inget optimalt upplägg, men det fanns saker det behövdes en chef till så det var bara att snabbt ta mig in i verksamheten och bilda mig en uppfattning.
Den klara rösten får sin förklaring när Margaretha berättar om sin bakgrund som sångerska, att hon en gång i tiden gick Musikhögskolan med sång, musik och rörelse som huvudämne och att hon bland annat har sjungit i Kammarkören under ledning av Eric Ericson.
– Jag jobbade som musiklärare för länge sedan, men kände tidigt att jag ville leda och gick en skolledarutbildning, berättar hon och säger att hon aldrig haft någon ambition att vara solist, att hon tycker om att vara en del av en helhet och att körsång handlar om samstämmighet, lyhördhet och om att lyssna på andra.
– Att ta in andras uttryck och att hitta den gemensamma tonen är fantastiskt, ler hon och menar att det är något som också finns i hennes roll som ledare och chef.
– För mig handlar ledarskap mycket om att få loss den energi och kreativitet som finns hos var och en och sedan kanalisera den inom de ramar som finns. Då kan det blomstra hur mycket som helst och en verksamhet kan bli både spännande och mångfacetterad. Så de initiativen vill jag verkligen uppmuntra.
Leder verksamheten Margaretha Lindh betonar att hon arbetar med att leda verksamheten, att det finns experter inom olika områden som är specialutbildade.
– När jag jobbade med musik var jag ju inte utbildad på alla instrument. Men självklart sätter jag mig in i saker för att kunna fatta vettiga och riktiga beslut. Foto: Helén Andersson.
Hand i hand
När jag träffar Margaretha på hennes lilla kontorsrum har det gått drygt tre månader sedan hon började på Internationella biblioteket. Hon tycker det är ett spännande jobb och tycker det är roligt att komma dit och att det är en bra verksamhet med mycket på gång.
– Jag känner mig ju inte orolig för fem öre att komma hit till en ny arbetsplats, säger hon.
Att allt har gått bra på nya jobbet beror sannolikt också på att Margaretha Lindh har lång erfarenhet av att leda. Hon har jobbat som chef i två omgångar inom Stockholms stadsbibliotek och som chef på kulturskolan i innerstan Stockholm, Kulturförvaltningen Stockholm stad, och nu senast i Huddinge som chef på kulturskolan och med internationella frågor på kommunstyrelsens förvaltning.
– Jag vet ju hur organisationen ser ut och hur den fungerar och jag ingår ju redan i chefsnätverket, vilket underlättat min första tid här.
Det var genom chefsnätverket hon fick veta att tjänsten på Internationella biblioteket var utlyst. Själv läser hon aldrig annonser säger hon men erkänner att hennes nyfikenhet väcktes när hon väl såg den och att rekryteringen sedan var den vanliga med intervjuer och allt som hör till.
– Jag trivdes jättebra i Huddinge, men det är ett tag sedan jag var i bibliotekets värld och det finns en dragning inom mig, en dragkamp mellan att ha fötterna i musik, teater och dansmylla och att ha språket som utgångspunkt.
Dragkampen har bland annat lett till att hon varit projektledare för EU-projekt i både Huddinge och Stockholm där det handlar om att utveckla språket genom estetiska uttryck, men där det estetiska uttrycket är ett språk i sig.
– Det går hand i hand för mig. Jag tycker man kan befrukta de estetiska språken och uttrycken tillsammans med de talade och lästa språken. För mig är det en riktig guldgruva att använda alla språk som finns, att man talar till alla sinnen. Det är viktigt för mig att inte bara prata till intellektet, utan direkt till känslan, betonar hon och säger att hon har stora förhoppningar om att kunna använda sina erfarenheter av estetiska lärprocesser på sin nya arbetsplats. Till exempel berättar hon hur hon redan i planeringen av höstens Barnboksvecka tydligt ser de estetiska uttrycken som en form av språk.
– Jag ska väl inte säga att en bild säger mer än tusen ord, för så är det inte jämt. Men det är mycket man kan uttrycka som inte är talat och som man kan kommunicera om man inte har det talade språket. Att man via det estetiska språket får ett gemensamt språk.
Drömjobb
Ursprungligen kommer Margaretha från landet utanför Piteå, men efter 40 år i Stockholm är den norrländska dialekten utsuddad. Annars är dialekter och språk ett genomgående tema i hennes liv och hon erkänner att hon läst både franska och italienska och att hennes Pitemål finns att plocka fram vid behov.
– Jag sitter nog på några dialektala ord som knappast används längre, skrattar hon och berättar att hon tillbringar en stor del av sommaren i Norrbotten och att hon trivs med att kunna växla mellan storstad och landsbygd.
– Någon gång skulle jag vilja prova att bo utomlands en längre period, gärna i Frankrike eller Italien där jag kan språket. Men det lär dröja eftersom jag ju nyss har börjat på ett drömjobb där jag får jobba med media, med språk och med olika uttryck som inte går att skilja från de estetiska språken. Det är en guldgruva och för mig går allt hand i hand.
Author Description
