En fanfar för bokprat

VADSTENA Han bokpratar hellre än att sätta böckerna på plats. Ibland får han också för sig att gå runt och blåsa i en bastuba bland hyllorna. Barnbibliotekarie Urban Bäckström i Vadstena har hittat rätt.

FAKTA

Namn: Urban Bäckström
Ålder: 62
Jobbar: Som barnbibliotekarie på Vadstena bibliotek
Intressen: Litteratur, amatörhistoriska forskningar, musik, motion, mat och dryck, ”medeltidstjolahopp”
På nattduksbordet just nu:  Aidan Chambers ”Det här är allt, Cordelia Kenns kuddbok” (en cirka 10 år gammal ungdomsroman) och den i år utgivna ”Mästarnas tid, konstskatter i gotländska kyrkor” av Svenrobert Lundquist.
Driv i jobbet: Det som inte kan förutses, det oväntade som kan öppna nya vägar och nya tankar, men jag är ändå ganska bra på att planera
Det här visste du inte om Urban Bäckström: Tror många vet det mesta om mig, men ibland kan det bli höjda ögonbryn när jag berättar att jag har ett förflutet som fäktare (värja), sånt brukar inte barnbibliotekarier syssla med.

På det berömda stenkastet från biblioteket ligger slottet som skulle skydda Stockholm från danskar eller eventuella småländska attacker. Slottet som Gustav Vasa lät uppföra 1554 och som idag är ett av Sveriges bäst bevarade renässansslott vid Vätterns kant i Vadstena.

– Efter 30 års slit i branschen tröttnade jag på att sortera böcker. Vi kom allt längre från litteraturen och läsning. Jag tog ledigt och jobbade som guide på slottet ett tag. Men sedan tänkte jag på vad jag vill göra fram till 67 och då ville jag tillbaka till biblioteksvärlden. Sortera böcker är en del av bibliotekets uppgift, så det är väl bara att acceptera, säger Urban Bäckström med den där glimten i ögat.

Det har blivit några turer mellan olika orter och positioner i och även utanför biblioteksbranschen genom åren. Han har bland annat jobbat som både biblioteks- och kulturchef. Men nu har Urban Bäckström landat där han trivs, som barnbibliotekarie på Vadstena bibliotek.

– Jag ville absolut inte bli chef igen. Jag ville ha mer tid för verksamhet och har valt att vända på det hela en smula. Nu prioriterar jag hellre att jobba med litteraturen än att sitta på massa möten, fortsätter han.

Skapa en känsla

Urban Bäckström är uppväxt med böcker i hemmet. Samtidigt går det ett släktband från 1700-talet och fram till modern tid av hantverkare. Urbans far var möbelsnickare och även hans far före honom. Ett band som kan sägas ha fått en liten knut. Men som ändå finns där som en fond i tillvaron.

– Jag kan ibland känna en romantisk längtan till hantverksyrket. Men jag kompenserar det genom litteraturen och har just läst Lars-Olof Franzéns bok Instrumentmakarna, om fiolbyggaren Alessandro i 1700-talets Italien, berättar Urban.

Och som en slags litterär spegel bryter också Alessandros son Andrea med sin fars tradition och väljer att snida fram sitt eget liv utanför instrumentmakarnas skrå. Men att jobba med litteratur och läsfrämjande kan ha olika skepnader. Det finns i Urbans val av yrke också ett visst mått av hantverk där själva berättandet träder fram.

– Vi har nu kört en workshop med film. Det har så här långt varit sju till åtta killar i tioårsåldern. Tanken är att de ska få utforska sina berättelser själva. Vi vill inte styra. Även om det inte blir en komplett film med en story, så har killarna haft roligt. Det är viktigt att vi som vuxna är beredda på att det kan bli något annat än det vi planerar eller tänker oss. Att de har haft kul är kanske i slutändan den största behållningen. Då har vi samtidigt skapat en positiv känsla kring biblioteket, säger Urban.

Pratar gärna

Ett annat klassiskt hantverk som Urban gärna prioriterar är bokpratet. Ett verktyg lika självklart för läsfrämjaren som hyveln för möbelsnickaren.

– Jag har min bakgrund i bibliotekets gamla folkbildarroll. Det börjar komma tillbaka och jag hör yngre kollegor som tror starkt på det läsfrämjande uppdraget och att prata böcker. För mig handlar det här yrket inte om boken som artefakt, utan att förmedla innehållet, säger han vidare.

Nyfikenheten inför litteraturens palett av olika världar ligger också nära lärandet. Urban samarbetar även med skolan. Bland annat har han jobbat i klasserna med läsförståelse och källkritik. Det är ett samarbete som också har haft ett vidare perspektiv än själva lärandet i sig.

– När jag var ny hade jag en baktanke med att det var ett bra sätt att lära känna elever och lärare. Jag tänkte att det kunde vara ett sätt att få dem till biblioteket, säger Urban

Väl där har kommunens barn och unga en omfattande programverksamhet att ta del av. På biblioteket organiserar han bland annat läsecirklar med de som kommer.

– Det spelar ingen roll hur gammal du är. Vi har ett ständigt behov av berättelser. Det är alltid spännande att höra hur andra tolkar en text, vilket ämne det än är, fortsätter Urban.

Under akacian

Läsandet är en del av Urbans yrke såväl som tiden utanför biblioteksrummet. Det där med lästid och arbetstid är en omtvistad fråga. Barn- och ungdomsböcker läser han i tjänsten. Men som hängiven läsare umgås han gärna med en bok på fritiden. Och när det kommer till läsandets mer hantverksmässiga aspekt, föredrar Urban det mer taktila formatet.

– Det är mycket prat om e-böcker. Jag tycker kanske inte formatet spelar någon roll. Men jag föredrar fortfarande en pappersbok, säger han och skrattar.

Även läsning och mötet med andra har en något flytande gräns i Urbans tillvaro. Det är inte bara det tjänstemässiga bokpratet eller läsecirklar som erbjuder en gemenskap kring litteraturen. Sedan några år tillbaka är han engagerad i Mumins vänner i Vadstena.

– Vi är några stycken som samlas under akacian i Örtaträdgården och har högläsning, berättar han.

En slags grund i det han gör handlar om att hitta glädjen. Glädjen att mötas under en akacia, såväl som glädjen i att så ett frö för läsningen.

– Jag drivs av spänningen i det litterära innehållet, lusten att läsa och få andra att upptäcka njutningen med att läsa. En barnmorska hjälper till att föda fram ett barn. Jag ser mig som en person som kan hjälpa en ung människa att föda fram läslusten, säger Urban Bäckström.