Ett utmärkt verktyg

Jobba med serier Hilda-Maria Sandgren tycker att serier är ett utmärkt verktyg i arbetet med barn och funderar på en fortsättning på debutseriealbumet: – Jag vill fortsätta jobba sexualpolitiskt med barn och unga och då är seriens styrka att den är mer konkret än en abstrakt text. Foto: Helén Andersson.

MALMÖ Tecknaren, serieskaparen och läraren Hilda-Maria Sandgren utgick bland annat från sitt eget debutalbum när hon skrev sin examensuppsats på Lärarhögskolan. En examensuppsats som handlar om hur serier kan användas i skolans sexualundervisning.
– Serieformatet gör det lättare för elever att hantera jobbiga frågor och ämnen, säger hon.

Hilda-Maria Sandgren debuterade år 2014 med seriealbumet ”Det som händer i skogen”. En tecknad serie om att befinna sig i gränslandet mellan barn och vuxen där karaktärerna för första gången möter allt som en tonåring tampas med.

– Det handlar mycket om sexuella trakasserier och om en ganska hård kultur, säger Hilda-Maria Sandgren som tycker att hennes seriebok mycket väl kan användas i skolans sex- och samlevnadsundervisning. I en tuff våldtäktskultur och en värld av sexuella trakasserier handlar ungdomars sexualundervisning mycket om att lära sig tolka olika signaler. Och det, menar Hilda-Maria Sandgren, är just det bilder förmedlar, och det är just det hon menar att serier bland annat kan användas till.

– Det är viktigt med integritet när man pratar om sådana här saker och då tror jag det är tacksamt med serier. Det är lättare att prata om karaktärernas ansiktsuttryck än att behöva prata om sig själv. Serieformatet är ett utmärkt verktyg när man ska jobba med svåra saker.

Onomatopoetiska ordet

En annan fördel med serieformatet, menar Hilda-Maria, är att det är mer lättillgängligt och jämställt. Till exempel är det lättare att förstå det subtila i bilder, än att förstå vad som sägs mellan raderna i en text.

– För att kunna läsa sådant som är subtilt krävs att du har en ganska avancerad läsförmåga.

När Hilda-Maria i sin roll som lärare har jobbat med serier i skolorna har hon förstått att de fortfarande betraktas som en försmak och en inkörsport till den riktiga läsningen. Samtidigt kan hon se en större förändring där formatet är på väg in i finrummet med recensioner och uppmärksamhet på ett nytt sätt.

– Det är bra med satsningar som till exempel Pressbyråns projekt ”Vägen till läsning”, förlagens nyutgivningar av barnböcker i serieformat och Egmonts ”Serier i undervisningen”. För min erfarenhet är att läsvägrare många gånger kan tänka sig läsa serier, säger hon och berättar om sitt eget arbete i svenskundervisningen där eleverna får prata grammatik, får ett rikare ordförråd och lär sig vad skillnaden mellan dialog och beskrivande text är.

– Man kan göra så mycket med serieformatet, med bildberättandet allmänt. Och de tioåringar jag undervisar vet numera vad onomatopoetiska ord är för något.