Madonnan och gycklaren

GÖTEBORG En inläst essä med avstamp i medeltiden ska få lyssnaren att fundera på vad litteratur är till för och ställa sig frågan ”Vad är det som händer när vi läser?”

En gång för länge, länge sedan, var en gycklare ute på vägarna…Så börjar den saga som kritikern och författaren Stina Otterberg valt för att lyssnaren ska ha något att utgå från när hen fundera över vad litteratur är till för. En saga som har tolkats på olika vis genom tiderna och som i Stina Otterbergs läsning blir en kritik av hur samtiden alltmer betraktar litteraturen ur ett nyttoperspektiv.

– Jag har varit verksam på universitetet i många år och har känt i några år hur nyttoaspekter, mätbarhet och effektivitet växer sig allt starkare. Och allt detta är något som tar död på det jag betraktar som kärnan i allt som handlar om litteratur och kultur, nämligen kärleken och lusten till litteraturen och till läsandet. Det var så det började, att göra en ljudessä som kretsar runt den kärnan.

Litteraturens egenvärde

Att Stina Otterberg ville göra en ljudessä var en idé som växte fram. Hon har själv sjungit i kör i många år, hon använder sin röst i föreläsningar och dessutom, menar hon, tar sig litteraturen redan olika former i medielandskapet.

– Jag tänkte att om jag pratar om det istället för att skriva en text om det kanske jag får fler att lyssna. Och jag tyckte det var något tilltalande med att kunna sitta på spårvagnen och lyssna och kanske få nya perspektiv.

Ljudessän inleds med den gamla franska legenden Madonnan och gycklaren som en illustration av att litteratur inte alltid är omedelbart nyttig, utan kanske till och med kan ta väldigt många år innan den sjunker in hos läsaren. Så var det för Stina Otterberg som läste sagan under sin tid som student.

– Det handlade om att hitta en bild till essän som jag kunde prata utifrån och som lyssnaren kunde ha i huvudet. Och jag tyckte att det här är en bra berättelse för den handlar inte bara om rörelsen mellan madonnan och gycklaren, utan här finns också en kritisk del genom de munkar som nästan ingen talar om, men som kan ses som samhället runt omkring. För mig illustrerar de forskarsamhället, vetenskapen, biblioteken, lärarna, ja alla som arbetar med litteratur och som upprätthåller traditionen och kritiken och hur viktig den biten också är.

– Och tillägger hon, man kan se hela essän som kritik mot nytta och mätbarhet och se den som ett försvar för litteraturens egenvärde.

FAKTA

Madonnan och gycklaren är en samproduktion mellan Kultur i Väst, Stina Otterberg och Anders Teglund och är finansierad med stöd av Västra Götalandsregionen och Byggnads Kulturstipendium.

Instuderingsmaterialet kommer att finnas på Madonnan och gycklarens webbplats: www.madonnanochgycklaren.se

Litteraturen som fristad

Tanken är att essän ska kunna användas i olika sammanhang och därför kommer det under hösten att finnas olika versioner av ett instuderingsmaterial att ha till sin hjälp.

– Jag hoppas att essän ska nå fram till olika sammanhang som till exempel både bokcirklar och utbildningar på olika nivåer, säger Stina Otterberg. Och jag hoppas att den leder till diskussioner om litteraturens värde, syfte, kvalitet och varför vi läser. Att man börjar fundera i sådana banor och kanske till och med känner sig lite lättad, att det är okej att det kanske inte leder till något särskilt alls, eller att det kanske gör det på lång sikt. Litteraturen som fristad. Den tanken.