STOCKHOLM Sedan 1 januari i år är bristande tillgänglighet en form av diskriminering i diskrimineringslagen. Ändringen ska bidra till ökad tillgänglighet. Fler människor med olika typer av funktionsnedsättningar får med lagen bättre förutsättningar att delta i samhället på lika villkor. Vad lagen har fått för effekter så här långt är för tidigt att säga.
När lagen trädde kraft efter årsskiftet uttryckte Diskrimineringsombudsmannen, DO, att den är en viktig signal till samhällets alla aktörer om att det är hög tid att skapa förutsättningar för att alla ska kunna delta på lika villkor samhället. Så här långt har det kommit in 261 anmälningar som rör bristande tillgänglighet.
– Gemensamt är att anmälaren sällan har angett om det är enkelt avhjälpta hinder eller inte. Det handlar snarare om någon som blir missgynnad genom att inte kunna ta del av en verksamhet. Flest anmälningar rör varor och tjänster, 112 stycken , och utbildning 65 stycken. Varor och tjänster omfattar många olika områden och tittar man på vad dessa anmälningar har handlat om ser det ut som om många anmälningar rör kollektivtrafik och transport, men även bristande tillgänglighet i butiker och restauranger har anmälts, säger Carl Lundstedt, pressansvarig på DO.
Synliggöra
Av de ärenden som så här långt har kommit in har DO gått vidare med 28 stycken. Åtta har avskrivits under utredningens gång och de återstående 20 är under utredning. Än så länge finns det inget ärende som gått hela vägen till domstol. En anmälan har handlat om bibliotek, men DO valde att inte utreda saken och ärendet är avskrivet.
DO har inte gjort någon djupare analys på de ärenden som kommit in. I dagsläget är det därför för tidigt att säga något om lagens effekter eller specifika mönster. Samtidigt finns det en tro på lagens signalvärde och att den bidrar till att synliggöra tillgänglighetsfrågan.
– Lagändringen innebär att den enskilde som blir diskriminerad genom bristande tillgänglighet får en bättre möjlighet att hävda sin rätt. Vi tror också att lagändringen i sig kan innebära att tillgänglighetsfrågan blir mer synlig och att fler tänker på hur man kan förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar. Syftet från lagstiftarens sida har varit att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta på likvärdiga villkor, säger Carl Lundstedt vidare.
Bedömningsfall
Bristande tillgänglighet i lagens mening definieras som när en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att en verksamhet inte vidtar skäliga tillgänglighetsåtgärder för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning.
– Vad som är skäliga åtgärder är en skälighetsbedömning. Vid en sådan bedömning är utgångspunkten först och främst de krav som ställs på tillgänglighet av verksamheten i andra lagar och förordningar, som exempelvis plan- och bygglagen, arbetsmiljölagen, skollagen eller språklagen. Utöver dessa lagkrav kan det i de flesta fall enbart bli tal om enklare åtgärder. Man tar hänsyn till bland annat ekonomiska och praktiska förutsättningar och hur varaktig relation den aktuella personen har till verksamheten, säger Carl Lundstedt.
Exempel på tillgänglighetsåtgärder kan, enligt Carl Lundstedt, vara att få hjälp att plocka ihop varor i en butik, att få en meny uppläst för sig på restaurang, ledsagning, information i alternativa format eller att en butik flyttar om bland varor så att det blir lättare att ta sig fram. I samband med att bristande tillgänglighet är en ny form av diskriminering i diskrimineringslagen är det samma sanktion som är tillämpbar som i övrig diskriminering. En verksamhetsutövare som döms för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet kan dömas att betala diskrimineringsersättning. Ytterst är det domstol som avgör om någon blivit diskriminerad och beslutar om ersättning. Ersättningen fungerar dels som en kompensation för den som blivit utsatt. Samtidigt ska ersättningen ha en avskräckande funktion för att motverka diskriminering i samhället.
Author Description
