Rätt kvinna på rätt plats

Eldsjäl Heidi Carlsson Asplund har ett omtalat stort engagemang för alla utsatta människor och önskar att frågan får en högre prioritet och status på biblioteken: – Vi måste börja samarbeta med de myndigheter som har de under sitt beskydd som inte använder biblioteket, säger Heidi Carlsson Asplund. Foto: Helén Andersson.

 

LERUM Heidi Carlsson Asplund är bibliotekarien som beskrivits som ett strålande exempel på hur en eldsjäl kan göra skillnad. Hon sägs ha känselspröt som få när det gäller att uppfatta utsattas behov, och hon har ett omtalat engagemang för både människor och djur.

FAKTA

Namn: Heidi Carlsson Asplund
Ålder: 61 år
Jobb: Bibliotekarie på biblioteket i Lerum
Bor: Sjövik
Familj: Man, två vuxna döttrar, ett barbarn
Vad driver dig i jobbet: Det är kul med utmaningar, det är kul att träffa människor och jag gillar utvecklingsarbete väldigt mycket.
Vad läser du just nu: De osynliga av Roy Jacobsen. En fantastisk bok jag rekommenderar till alla.
Finns det något vi inte vet om Heidi: Nej, jag pratar så himla mycket så alla vet allt om mig. Jag äter aldrig kött på restaurang och jag gillar pelargonier. Det vet nog inte alla.

Jag får ta hjälp av bilens gps för att hitta hem till Heidi som bor där vägen slutar i en skogsdunge strax utanför Alingsås. Sväng höger vid brevlådorna efter fotbollsplanen, löd instruktionen som leder mig till hennes hus där, förutom Heidi, några hönor och en svart katt möter mig på gårdsplanen.

– Var det svårt att hitta, undrar Heidi, tar katten i famnen och visar runt bland hästhagar, stall och hönshus där två hästar, tre tuppar, nio hönor och tre kycklingar huserar.

– Jag hittar aldrig var hönorna lägger sina ägg så jag köper ägg i affären, skrattar hon, släpper ner katten och visar mig in till värmen där vi slår oss ner i husets stora glasveranda med varsin kopp kaffe. Hon berättar om sin uppväxt på landet som präglat hennes liv med bland annat ett stort engagemang för djur, och där hon som ung var engagerad i Djurens Rätt som bland annat spred skräck på torget i Alingsås.

– Folk blev mest arga, de trodde att vi var terrorister som släppte ut minkar, ler hon.  Men det är inte Djurens Rätt som gör det, även om jag nog hade gjort det i dag om jag varit yngre, säger hon allvarligt och berättar om sitt engagemang för hästar, angorakatter, elefanter i Afrika, gallbjörnar i Kina och dansande björnar i Rumänien.

– Och så har jag bildat en hönsklubb här i Sjövik. Det är tur att min man också tycker om att bo på landet, säger hon och tittar kärleksfullt ut mot hästarna i hagen.

Tillgänglighet

Det var när hon arbetade som barn- och ungdomsbibliotekarie i Alingsås hon första gången kom i kontakt med tillgänglighetsfrågor. Hon fick uppdraget att ta hand om lättlästa hyllan där det visade sig att biblioteket hade ett pågående samarbete med läs- och skrivstudion på Komvux som också hade en utbildning för vuxna med dyslexi. Tillsammans med Komvux och skrivstudion startade Heidi ett treårigt projekt där man tillsammans läste lättläst litteratur.

– De flesta var män mellan 30 och 60 år, berättar hon. Personer som aldrig tidigare läst en bok och som nu började komma till biblioteket. Det var min första kontakt med dyslektiker och jag insåg hur viktigt det är att kunna delta i samtalet runt kaffebordet och kunna prata om samma bok. Oavsett på vilket sätt man läst den.

Några år senare blev hon tillfrågad om hon var intresserad av ett vikariat som regional bibliotekskonsulent med fokus på tillgänglighetsfrågor. Med viss bävan tog hon sig an uppgiften som så småningom blev en fast anställning under åtta år.

– Allting var ju nytt för mig egentligen, minns hon. Jag visste ju lite om lättläst, men inte särskilt mycket om talböcker och frågor som rörde fysisk tillgänglighet hade jag ingen susning om.

Amy-pris

Heidis känselspröt konstaterade ganska snart att det fanns ett stort behov av praktisk hjälp när det gällde nedladdning av Daisytalböcker på biblioteken i Västra Götalandsregionen. Hon inledde samtal med MTM som snart utsåg henne till projektledare för projektet Daisy-direkt, och tillsammans med Örjan Pettersson på Göteborgs Stadsbibliotek drev hon under några år utvecklingen av Daisy och egennedladdningens svåra konst i Västra Götalandsregionen.

– Folkbiblioteken i Västra Götalandsregionen var ju de första i Sverige som lanserade egennedladdning och vi utbildade ett hundratal personer på biblioteken som i sin tur utbildade vidare. Nu finns appen Legimus som jag tycker fungerar bra, och det är helt underbart att kunna ge kontot till låntagarna som tycker det är fantastiskt. Det enda jag önskar nu är att läromedel för grundskolan och gymnasiet också ska finnas i Legimus.

Åren med utvecklingen av nedladdning av Daisy resulterade bland annat i att Heidi år 2012 utsågs till årets Amy-pristagare. I motiveringen skriver MTM bland annat att hon får priset för sitt målmedvetna arbete med att underlätta tillgängligheten till litteraturen, och att hon i hög grad bidragit till att göra Västra Götaland till en bättre plats för personer med läsnedsättning.

– Jag blev otroligt glad och smickrad över priset, ler Heidi. Det kändes som ett kvitto på att jag jobbade på rätt sätt med väldigt mycket workshops och hands-on för målgruppen. Men egentligen handlar det ju bara om att se de som är i behov av ens tjänster och vad man kan göra för att hjälpa och stödja.

Djurliv Häromdagen hittade Heidi en död räv på farstun, en knapp meter från en ruvande höna. Vilket drama som utspelats vet ingen, men nu spatserar en glad tupp runt trädgården medan en lika glad höna har flyttat in i hönshuset med sina tre kycklingar. Foto: Helén Andersson.

Djurliv Häromdagen hittade Heidi en död räv på farstun, en knapp meter från en ruvande höna. Vilket drama som utspelats vet ingen, men nu spatserar en glad tupp runt trädgården medan en lika glad höna har flyttat in i hönshuset med sina tre kycklingar. Foto: Helén Andersson.

Ride in

Avståndet till kontoret i Göteborg gjorde att Heidi efter några år sökte sig närmre hemmet och började jobba som bibliotekarie på Lerums bibliotek. Där har hon fortsatt jobba med tillgänglighet och har bland annat infört dyslexiveckor och ett brukarråd för seniorer.

I tjänsten på Lerums bibliotek ingår också ett ansvar för den lilla biblioteksfilialen i Sjövik. Ett litet populärt och mycket välbesökt bibliotek bara ett stenkast från hennes bostad, men ett bibliotek med ytterst begränsade öppettider. Återigen tar Heidis engagemang över och hennes självklara inställning till allas rätt till ett bibliotek har på kort tid förvandlat denna lilla filial till ett meröppet bibliotek med självutlåningsautomat och programverksamhet.

– Det är jätteviktigt att det finns öppna filialbibliotek där människor bor. För det är närheten som avgör om man använder bibliotek eller inte, och det är så sorgligt med den enorma filialnedläggningen i landet, säger Heidi och menar att nedläggningarna är en utarmning av kulturen och i förlängningen en fara för läsandet för barn.

– En av våra stora utmaningar är att få föräldrar att börja läsa högt för sina barn igen.

Att jobba på en filial är inte något nytt för Heidi. Redan under sina första år i Alingsås arbetade hon med en filial i det lilla samhället Sollebrunn. Ett arbete som resulterade i stor uppmärksamhet i lokala medier eftersom filialen profilerade sig som ett specialbibliotek om hästar. En av Heidis bestämda uppfattningar är att alla bibliotek inte måste se likadana ut, att det ska finnas bibliotek dit man kan gå och få speciell, utsökt hjälp.

– Bibliotek ska inte vara utslätade där all personal ska kunna allt. För det kan de ändå inte, säger hon väl medveten om att profilerade bibliotek inte passar lika bra överallt.

– Men kan man hitta en gemensam nämnare för orten är det sådana saker man ska jobba med för då får man människor till biblioteket.

Det som framförallt skiljer det meröppna biblioteket i Sjövik mot andra meröppna bibliotek är programverksamheten under konceptet ”Vad gör din granne?”. Heidi är nöjd med konceptet och berättar att tanken är att de boende i lokalsamhället ska bidra till att lära känna varandra. Biblioteket har hittills varit fullsatt när ortsbor berättat om sina liv som sportjournalist, författare, dokumentärfilmare eller om projektarbete med självkörande bilar på Volvo.

– En granne många bara sett köra traktor och mocka skit tidigare, skrattar Heidi.

– Och nu ska jag köpa ryggsäckar så att man kan komma ridande till biblioteket och låna en ryggsäck med böcker utanför dörren. Som Drive-in. Fast Ride-in.

IFLA

Redan under sin tid på Regionbiblioteket blev Heidi tillfrågad om hon ville arbeta i IFLAs sektion Library section for people with speciell needs. Då tyckte hon absolut inte att hon hade tid. Hon ville vandra i fjällen och ta hand om sina djur. Men nu, några år senare, har hon insett att det går att kombinera och hon ler med hela ansiktet när hon berättar att hon numera kan kalla sig Standing Committe member i IFLA.

– Jag är så glad att jag bestämde mig för att gå in i IFLAs arbete. Det är så otroligt stimulerande och det är fantastiskt att träffa kollegor från olika delar av världen. Kollegor som verkligen brinner för sitt arbete. Trots att det finns enormt stora skillnader i verksamheter och finansiering finns det också många gemensamma nämnare och det är det som är så spännande.

Heidi berättar om hur uppmärksammad den svenska talboksmodellen är runt om i världen, att många vill veta mer om den och att både Finland och Norge nu ska börja med talböcker på biblioteken. Men hon har också upptäckt att Sverige ligger efter på andra områden där Asien till exempel utmärker sig inom den tekniska utvecklingen, och USA med ett gediget dyslexiarbete.

Just nu pågår en översättning av IFLAs riktlinjer för folkbibliotekens arbete mot dyslektiska personer. En uppdaterad, modern version med handfasta råd där Heidi har bidragit med råd som till exempel att biblioteken ska strukturera sitt arbete och arbeta i team med frågan.

– Jag har bara bidragit med synpunkter jag tyckte skulle vara med, säger hon blygsamt och berättar om sina erfarenheter från sitt arbete runt om i Västra Götalandsregionen där hon ofta såg att det var en ensam person som jobbade med frågan och vilka konsekvenser det ger brukaren.

– Och så tycker jag det ska vara en stående punkt på alla arbetsplatsmöten. Både funktionsnedsatta och barn är prioriterade grupper i bibliotekslagen och då är det ju självklart att det är prioriterade på arbetsplatsmötena också.

Hemlösa

Just nu pågår också ett arbete inom IFLA med att ta fram riktlinjer för arbete med hemlösa personer på biblioteken. Heidi berättar hur imponerad hon är över bibliotekarie Sanja Bunic från Zagreb, om hur hon under många år jobbat med hemlösa på biblioteken genom att bland annat engagera dem i olika kurser.

– Hennes filosofi är att får man utbildning blir man mer angelägen, säger Heidi som inser hur komplicerad frågan är när biblioteken förvandlas till värmestugor.

– De hemlösa är också invånare i kommunen, men vad händer med övriga biblioteksbesökare, funderar hon och erkänner att hon inte vet hur det hanteras i Sverige, att hon sällan hör att det talas om de hemlösa på biblioteken. Hon tycker att Sverige borde bjuda in Sanja Bunic för att hon ska dela med sig av sina erfarenheter om hur de i Zagreb lyckas göra mycket utan mycket resurser.

– Vi har mycket att lära, konstaterar Heidi. Och Sanja får gärna bo här. Det är bara roligt. Sektionens japanska ordförande har redan bott här inför ett av våra möten. Hon blev helt salig över den svenska tystnaden och mina hönor på verandan. Och innan vårt nästa möte i Berlin kommer sekreteraren från USA att bo här några dagar. Tänk vilka fantastiska människor jag träffar och får jobba med. Jag har inte ångrat en enda dag att jag en gång valde att bli bibliotekarie.

Author Description

Helen Andersson

Helén Andersson, Journalist
helen.andersson@noll27.se
0702 153616

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet