Den tysta kunskapens kraft

LUND Det finns en osynlig kreativ kraft i vissa av dagens subkulturer. Det till synes farliga och det som kan uppfattas som en motreaktion mot samhället och vuxenvärlden bygger kunskap. Att synliggöra denna form av kunskapsbyggande är en viktig uppgift för bibliotek och andra offentliga institutioner. Sociologen Erik Hannerz ser det som ett sätt att stärka demokratin och få individer att växa.

I ett industriområde i utkanten av en stad gapar lokalerna tomma. Här och var krossade fönster. Andra är igenspikade med spånskivor. På rödbruna tegelfasader varvas graffiti-taggar med olika motiv. Gatubelysningen är gles och små tvärgator försvinner i becksvart mörker. I det stora hela en miljö som inte direkt bjuder in till en avslappnad kvällspromenad. Men ett av husen bryter den något ogästvänliga inramningen. En muralmålning signerad en mexikansk konstnärinna breder ut sig från källarfönstren längs trottoaren och upp till taket. Innanför dörrarna på första plan finns ett café där det serveras vegansk fika. En trappa upp riggar några ungdomar för kvällens spelning, trimmar ljudet och riktar strålkastarna från en ljusrigg. Utmed ena väggen ställer andra i ordning böcker och tidningar till försäljning. Hela huset kokar av kreativitet.

Ungefär så här skulle sociologen Erik Hannerz kunna inleda ett föredrag. Med rötter i sin egen musikmylla har han skrivit sin avhandling om hur en subkulturell rörelser som punken kan bidra till ett informellt lärande.

– Det är viktigt att poängtera att allt inom subkultur är inte bra. Enligt subkulturell teori uppstår den här typen av rörelser ofta som en reaktion på orättvisor. Ungdomar som känner sig orättvist behandlade. Punken är en av de mest omskrivna subkulturella rörelser. Jag har jämfört punkrörelsen i Indonesien och Sverige. Genom att se punken som en reaktiv rörelse missar man det kreativa utrymme som skapas, säger Erik Hannerz.

Ge plats Erik Hannerz är sociolog vid Lunds universitet. Inom punken finns det en ”do it yourself”-filosofi som bygger på att lösa sina egna problem eller fylla sina kunskapsluckor själv. Ingen annan gör det. Erik Hannerz ser denna filosofi som en tillgång och något etablerade organisationer, som bibliotek, kan lära sig av. Ett sätt är att bejaka den informella kunskapen och skapa delaktighet. Foto: Fredrik Svedemyr

Ge plats Erik Hannerz är sociolog vid Lunds universitet. Inom punken finns det en ”do it yourself”-filosofi som bygger på att lösa sina egna problem eller fylla sina kunskapsluckor själv. Ingen annan gör det. Erik Hannerz ser denna filosofi som en tillgång och något etablerade organisationer, som bibliotek, kan lära sig av. Ett sätt är att bejaka den informella kunskapen och skapa delaktighet. Foto: Fredrik Svedemyr

Bara göra

Det kreativa utrymme Erik pratar om är en del av det som kallas för ”do it yourself”-kulturen, DIY. Det handlar om att hitta lösningar på alltifrån bristen på en plats att vara, till att spela i ett band eller släppa en skiva. Detta i ett sammanhang när ingen annan gör det åt dig. Fram till den färdiga skivan eller vad det nu handlar om, finns också ett lärande.

– När jag pratade med punkare och frågade vad de hade lärt sig, så var det många som svarade: Vadå lärt mig? Jag har inte lärt mig något. Jag har spelat punk. Det sker ett lärande som inte alltid uttalas som ett lärande. Det står inte i ditt CV att du har varit punkare, fortsätter Erik Hannerz och ser också att det finns en avslappnad inställning till kunskap inom punkrörelsen.

– Det handlar mycket om ett sätt att tänka och förhålla sig till sin omgivning. Det kan vara någon som säger: Men du kan ju spela piano, då kan du väl spela gitarr också. Hur svårt kan det vara? Subkulturen utgår från att bara göra. Resultatet är många gånger oviktigt. Det blir ett sätt att sänka trösklarna för deltagande, fortsätter han.

Mått på kunskap

Det formella lärandet och skolsystemet vilar på en grund från de gamla grekerna. Förändringarna sker sakta. Lägger vi där till ytterligare ett lager i form av klasskillnader och andra strukturella ojämlikheter, får vi ett system som enligt Erik Hannerz kan vara starkt exkluderande. Med senare tids nyliberala tendenser, ser han också en risk för att mätbarheten hamnar i fokus.

– Det är klart att det finns yrkeskategorier där det krävs ett formellt lärande, som bygger på vetenskapliga grunder och beprövad kunskap. Men vi måste också kunna se bortom betyg och se till vad folk faktiskt kan. Här är folkbildningen ett intressant alternativ, fortsätter han och ser också att det informella lärandet kan ha stor betydelse i ett vidare sammanhang.

– De nyanlända som kommer kan en massa saker. Det är viktigt att fånga kunskap och hitta system som kan kombinera formellt och informellt lärande. Det är många gånger en valideringsfråga. Kanske borde Arbetsförmedlingen mer ägna sig åt att fråga vad folk faktiskt kan, snarare än att arrangera kurser i hur du skriver ditt CV, säger Erik Hannerz vidare.

Riv hindren

Många gånger uppstår behovet av att lära sig saker själv ur ett vakuum och en känsla av utanförskap. Kommunen ställer kanske inte alltid upp med en skatepark eller en plats för unga på ett sätt som möter deras behov eller önskemål. Därför fyller de ibland själva tomrummet och skapar sig egna utrymmen. Det blir en motreaktion.

– Det finns ofta en rädsla för subkulturer. Men vi borde istället fundera på hur vi kan lära av olika subkulturer, säger Erik Hannerz.

Det finns olika sätt att möta den kreativa kraft som präglar ”do it yourself”-andan. Erik Hannerz har själv jobbat med olika projekt där fritidsgårdar har engagerat ungdomar. Som i många andra sammanhang handlar det i stor utsträckning om att skapa delaktighet. En delaktighet som enligt Erik Hannerz utgår från idén att inte låta ungdomarna komma till ett dukat bord, utan att det finns ett utrymme att faktiskt skapa något utifrån vad de själva vill och kan.

– Det handlar inte så mycket om att tänka utanför boxen, utan mer att tänka annorlunda inom boxen. Istället för att fråga vad ungdomar vill, kan man fråga vad de upplever för hinder.

Låna en polis

För bibliotek och andra institutioner kan det många gånger vara en utmaning att få till en bra dialog. Erik Hannerz menar vidare att det är viktigt att våga vara flexibel i den egna organisationen och samtidigt utgå från det grundläggande syftet eller målet som finns. Utifrån detta talar han om vikten kring hur man riktar sitt budskap och formulerar sina frågor till ungdomar som en viktig grund för att bygga ett bra deltagande. Och i det här sammanhanget tar Erik Hannerz också gärna in perspektiv från ”do it yourself”-filosofin.

– Ta inte in en dyr konsult för att lösa de utmaningar som finns. Ta vara på den kunskap som finns i gruppen och jobba utifrån den för att sänka trösklarna. Gör det till en kul grej. Kasta om roller och tankar kring vad som exempelvis är ett bibliotek. Idén att låna ut en polis eller en taxichaufför tycker jag är ett bra exempel på något som utgår från grundidén, men ändå överraskar och skapar lite kaos. Vad händer om vi ställer klassiker på serieavdelningen? Det kanske inte funkar. Men ibland måste man bara våga prova, säger han.

Höj volymen

Nu kanske inte alla ungdomar springer till biblioteket för att låna en polis eller en taxichaufför. Poängen är snarare att fånga en slags flexibilitet som form för verksamhetsutveckling. En form som tillåter mer av punkens tongångar och höjer volymen för den tysta kunskapen.

– Vi som kollektiv eller samhälle har inte inte råd att bortse från all den kunskap folk besitter. Den tysta kunskapen riskerar att försvinna för att den inte går att mäta. Folk ska få ta plats utifrån vad de kan och är intresserade av. För mig handlar det om inkludering och demokrati, säger Erik Hannerz.

Author Description

Fredrik Svedemyr

Fredrik Svedemyr, Journalist
fredrik.svedemyr@noll27.se
0702-82 30 59

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se