Som en dans genom kulturlivet

Som en dans  genom kulturlivet

När hon började som bibliotekschef på Deichmanske i Oslo speeddejtade hon alla anställda. En av frågorna hon hade med sig var varför vi behöver bibliotek i en digital tid. 230 anställda senare kunde hon konstatera att det är för att bibliotek förändrar liv. Kristin Danielsen är en person som vill göra skillnad.

Rörelse är ett ord som i många avseende sammanfattar Kristin Danielsen. Denna text är redan en symbol för Kristin Danielsen graciösa steg genom kulturlivet. Under hösten tillträder hon posten som ny direktör för Kulturrådet i Norge. Men inte desto mindre har hon lämnat spår i biblioteksvärlden och har under sin tid på Deichmanske bland annat tagit stark ställning för bibliotekets roll för yttrandefriheten.

– Jag tror det är en genial idé att låta biblioteken vara en arena för debatt. De är utan politiska eller religiösa band. Det är en gratis arena där alla kan delta. Men vi måste förvalta det på ett bra sätt. Där vill jag understryka att jag inte har några svar. Vi får testa och lära av våra fel, säger Kristin Danielsen.

En test fick hon under det uppmärksammade fallet med sajten document.no som arrangerade en föreläsning där Lars Vilks pratade om gatukonstnären Dan Parks bilder. Ett fall som också satte ramverket på prov, eftersom både document.no och Dan Parks uttrycker sig främlingsfientligt och islamofobiskt. Hon fick kritik för sitt beslut, både från de egna leden och i media. Men Kristin Danielsen har hela tiden försvarat beslutet att upplåta biblioteket till document.no och Vilks den aktuella dagen.

– Document.no är en tankesmedja som jag inte har mycket till övers för. De står för ytterligheter och idéer som jag inte identifierar mig med. Men det är en legitim norsk organisation som samlar tankar långt ute på högersidan. Men det är inte så att de uppmanar till våld eller att de bryter norsk lag. När de kom och frågade om de kunde låna en lokal hos oss, så tänkte jag: Oj, det är inte de snällaste gossarna i klassen, men jag kan inte säga nej om jag ska följa tanken om att biblioteket är för alla. De fick hyra lokalen och ansvarade för innehållet. Lars Vilks pratade om Dan Parks. Jag har inget över för Dan Parks. Lars Vilks har jag inte några starka åsikter om. Han är väldigt omdiskuterad i Sverige. Men deras rätt att prata, den ställer jag mig bakom. Jag menar att om jag hade sagt nej, vore det mer problematiskt. För då börjar jag censurera innehållet i biblioteket och den rätten har jag inte, säger hon vidare.

Olika sidor

Kristin Danielsen framhäver att yttrandefriheten är fundamental. Men inte absolut. Det finns gränser för vad som får yttras även i ett bibliotek.

– Det kan vara att det bryter mot norsk lag eller att de som vill arrangera något på biblioteket bevisligen har deltagit i olagliga aktiviteter eller företräder våld. Det kan också vara något som går helt på tvärs med alla de värderingar vi står för som nation. Här lutar jag mig mot lagen och jag är väldigt noga med att det inte är mina personliga övertygelser som ska styra det här biblioteket. Jag måste verkligen gå in och se vilken roll jag har som bibliotekschef och vad jag kan säga ja och nej till. Vilks var en test kan man säga. Jag är helt övertygad om att vi gjorde det rätta. Vi fick en bra diskussion om yttrandefrihet.

Hon har också jämfört en bibliteks-
chef med en redaktör, som låter olika sidor och åsiktsyttringar träda fram.

– Det som blir vårt uppdrag är att i mycket större grad visa den andra sidan och helheten. Oavsett vilken extrem syn det handlar om, så är bristen av att se sammanhangen och bristen på kritisk reflektion problematisk. Det är icke-kritisk reflektion när du läser en bok och bara pratar med alla som du vet är eniga kring tolkningen av den boken. Vi är arenan som gör den diskussion möjlig. Det måste alltid finnas en motbild. Det är en viktig roll för biblioteken, fortsätter hon.

Från dans till bibliotek

Hennes egen väg in i biblioteksvärlden är till viss del ett uttryck för den rörelse som tycks kanta Kristin Danielsens tillvaro. Åtminstone i någon yrkesmässig mening. Hon började intressera sig för dans vid tidpunkten för avklippta sweetshirts i grälla färger och Flash Dance på tv.

– Jag tänkte att det skulle bli mitt liv. Jag kom in på baletthögskolan och det är jag väldigt stolt över. Jag gick på akademin i tre år och jobbade frilans i två år. Senare fick jag stipendium och drog till New York. Då var jag 26 år och då är man ganska gammal som dansare. New York är en fantastisk stad och jag fick uppleva mycket nytt. Men jag insåg också att det är inte dansare jag ska vara, berättar hon.

Hon sökte in på City University i London och tog en master i Arts Management och ledarskap. Där växte också en slags insikt över att hon inte skulle vara en utövare, utan en som får saker att hända. Hon specialiserade sig på ledarskap inom kultursektorn och internationellt utbyte. Under två år jobbade hon som projektledare för Visiting Arts i London. Tillbaka i Oslo har hon bland annat jobbat både som ledare för Black-box teater och senare även Ny musik, en riksförening för samtidsmusik. I ett grovt penseldrag skulle man kunna säga att hennes yrkesprofil skapar en mosaik av musik, dans, teater, publikutveckling och ledarskap.

– Jag är en fin liten blandning av en misslyckad utövande konstnär och en lite mer lyckad kulturbyråkrat.

Göra ett val

När jobbet som chef på Deichmanske dök upp för två år sedan, såg Kristin Danielsen det som en ny ledarskapsutmaning. Hon såg också att det fanns ett behov av den kunskap hon bär på.

– Jag ser hur viktiga biblioteken är i dagens samhälle och hur rollen är viktigare än någonsin i den tid vi lever i nu. Och ju mer jag jobbar desto mer ser jag det i vardagen. Jag är väldigt engagerad i publikutveckling och har haft det fokuset i allt jag har jobbat med. På så vis är det lite som att komma hem. Biblioteket är den största kulturinstitutionen i Norge för det används av så många. Biblioteken har jobbat med publikutveckling länge, utan att kalla det för publikutveckling. De sätter brukarna i centrum på ett sätt som kanske inte andra kulturinstitutioner gör.

Samtidigt ser hon också ett behov av att att tänka nytt kring innehållet, där biblioteken kan hämta kunskap från andra delar av kultursektorn.

– Det finns ofta en konstnärlig ledare eller en teaterchef som gör ett program, som visar vad de står för. Så förmedlar dessa institutioner detta tankesätt vidare och det blir en tydlig profil. Det handlar om att välja. Den här kureringen är kultursektorn väldigt bra på. På biblioteken har man tänkt lite motsatt. Vi är till för alla och vi ska ha allt. Man har inte gjort någon särskild selektion. Jag är inte ensam om den här tanken. Men det är något jag har tagit med mig.

Inte som alla andra

Att kurera samlingen handlar i det här fallet inte om att ta ställning. Biblioteket ska fortfarande vara en oberoende arena. Det handlar, enligt Kristin Danielsen, om att skapa relevans. Genom att skruva till innehållet från att ha medier ”just in case” till ”right on time”, tänker hon att biblioteket kan spetsa sin profil.

– På biblioteken tänker man ibland att vi inte har någon konkurrens. Vi kan bara köra på som förr. Men det är inte sant. Vi har konkurrens. Kulturinstitutioner slåss om folks tid. Vi måste spetsa vår profil och vara olika. Hur ska vi kunna vara annorlunda än Nationalbiblioteket exempelvis? Det är ett annat sätt att tänka. Men vi kan bli tydligare på att tala om att vi har ett universitetsbibliotek, vi har ett nationalbibliotek och vi har många fackbibliotek. Då behöver vi kanske ta reda på vad vi ska vara som ingen annan är.

Hög standard

Det finns många romantiserande bilder om vad ett bibliotek är, inte minst inom den etablerade kultursektorn. Kristin Danielsen ser nostalgin som det största gruskornet i maskineriet som driver biblioteken framåt.

– Det är väldigt många kulturjournalister som skriver om när de var små och mötte en kvinnlig bibliotekarie som var så fantastisk. Hon kom med Dickens och fick dem att läsa Goethe. Hur många tolvåriga pojkar läser Goethe i Oslo? Om det funkade för dig som etablerad kulturjournalist. Tummen upp för du fick ett bra liv. Det unnar jag dig. Men det är inte det som sker på biblioteket idag. Det är klart det kan komma en tolvåring som är intresserad av Goethe. Men det handlar mer om uppväxt och familjebakgrund, säger hon och framhäver att det inte funkar att stirra sig blind på det som varit.

– Det är väldigt stor skillnad på innovation och hitta på något nytt. För när jag gör saker som är nya, så får jag kritik för att jag slutar göra det gamla. Men jag slutar inte att göra det gamla. Vi gör mer. Innovation handlar om att lösa ett problem eller förbättra tjänsterna. Det handlar inte om att uppfinna något nytt. Varför i hela världen skulle vi uppfinna något nytt? Biblioteket funkar som det är. Det är ett fantastiskt koncept och ett superstarkt varumärke. Vi kommer aldrig sluta att vara ett bibliotek. Men vi måste vara innovativa för att hänga med.

Kristin Danielsen drivs av sin vilja att kunna göra skillnad. Hon ser ett behov av att öka statusen för bibliotek.

– Du har den fina kultursektorn på ena sidan och så har du kommunen, biblioteken, simhallen och idrottshallen på andra. Jag har sagt många gånger att vi är kulturlivets gymnastiksal. Jag tänker att man måste höja bibliotekens status. Vi är världens mest bevarade hemlighet. Men det vi gör är så viktigt för hela kulturbranschen. Målet jag har är att bygga broar och få detta att bli en stolt och stark kulturinstitution med hög standard.

Inspiration i livet

Nu kommer också Oslo få något av ett statusuppdaterat bibliotek 2020 när det nya huvudbiblioteket öppnar i Bjørvika, granne med finrum som operan och det nya Munchmuseet.

– Ja och äntligen kan man visa vad ett bibliotek kan vara om man får resurser och en chans. Det som vi behövde var egentligen inte en ny ikonbyggnad. Det vi behövde var mer plats och ett centralt läge. Men vi får äntligen en byggnad som är biblioteken och brukarna värdig, säger Kristin Danielsen och ser också det nya biblioteket som ett utjämningsprojekt i en tid då klyftorna ökar.

– Vi skulle kunna tro att med teknologin och välfärdsutvecklingen i ett rikt land som Norge, så skulle det blir mindre skillnader mellan fattig och rik. Men det är motsatsen och de offentliga institutionerna som är för de fattiga, de ser ju schabbiga ut. Varför är det så? Varför kan inte de som inte har tillgång till pengar få lika fina rum som de som har pengar? Varför ska biblioteken se ut som skyddsrum med massa bokhyllor? Det finns inget grund i att det behöver vara så. Men nu är en status-
ökning på gång för biblioteken i Oslo. Varje dag, på vilken som helst av våra bibliotek kan du se ett barn som bär på en idé, någon som känner ett sammanhang eller en som blir inspirerad i sitt livsprojekt. Vi är mötesplatsen dit människor oavsett bakgrund, identitet, könsidentitet, eller ekonomi kommer. Bibliotek förändrar liv, säger Kristin Danielsen.

FAKTA

Namn: Kristin Danielsen
Bor: Oslo
Jobb: Tidigare bibliotekschef Deichmanske bibliotek. Nu generaldirektör för norska kulturrådet.
Vad gör du när du inte jobbar: Äter gott och umgås med familjen. Men jag borde skaffa mig en hobby.
På nattduksbordet just nu: Ikke forlat meg, av Stig Sæterbakken och Sara Stridsbergs Beckomberga.
Det här visste du inte om Kristin: Hon är född i Uddevalla.

Author Description

Fredrik Svedemyr

Fredrik Svedemyr, Journalist
fredrik.svedemyr@noll27.se
0702-82 30 59

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se