Om jag hade ett bibliotek

Maxida Märak, uppväxt i Jokkmokk, är aktivist, skådespelare, musiker och producent av hiphop där Sápmi alltid är normen. Här skriver hon om sitt bibliotek, där hennes mormor skulle vara chef och väggarna gjorda av böcker.

Foto: Summit Music Management

Foto: Summit Music Management

Jag växte upp i ett hem där väggarna var gjorda av böcker, instrument och teaterrekvisita. Rad efter rad stod de staplade i någon slags ordning, trängdes mellan saxofoner och sammetsmössor från Persien. Mot en vägg, åt vänster, där fanns alla mina favoritböcker. Peters Dinosaur, Pettsson, Den vilda bebin. Jag älskade Den vilda bebin. En vild unge med en mamma som inte verkade helt olik min, som levde tillsammans i ett hus någonstans i en förort eller skogen. Vem vet. Bebin hade med sin mjukishund överallt, och skiftade mellan fantasi och verklighet alldeles precis så som vi själva gör när vi är barn.

Under sommarnätter, när jag var ett litet barn, så brukade vi göra upp en eld utanför stugan. Jag och mina syskon kurade ihop oss i filtar och grillade marshmallows medan min pappa hade högläsning från en enorm bok om nordisk mytologi. Hemska berättelser om gudar med ormar som hår och farliga äventyr där slutet kunde innebära döden. Vi älskade det. Pappas mjuka röst mot den svarta knarrande skogen i bakgrunden utav elden. Om väggarna var till hälften gjorda utav böcker hos mina föräldrar, så var böcker kanske det enda väggarna var gjorda av hos min mormor. Vi barnbarn, och kanske främst jag, har alltid stått min mormor väldigt nära. Vi var ofta där, och där finns mina starkaste minnen som knyter mig vid min barndom och den tiden.

Min mormor ägde ingen tv. Och vi barnbarn tyckte inte ens att det var konstigt. Jag kunde nästan inte se mormor HA en tv – så främmande var det. Och mormor var en frizon. Både hon som person, men också hemmet. Okonstlat, fritt och tänkande. Det hade en varm själ det där hemmet. Jag kommer alltid älska det. Hos mormor var det som ett bibliotek. Dit in kom man, och då låg hon ofta på golvet med en stor kudde under nacken, en filt över magen med katten kurrandes på smalbenen, och en bok vid näsan. Inte ovanligt om en radio stod på. Det var lugnt, jag kunde tänka, andas. Även om jag varit där tusentals gånger så gick jag alltid och strök fingret över böckerna för att se om det fanns någon jag missat. Det fanns hur många som helst. Och varje gång jag kom dit så hade det kommit säkert fem stycken nya som skulle korrekturläsas och sedan lånas ut i tur och ordning till den som ville läsa. Det var som ett bibliotek. Där kunde timmar gå åt av att man satt i fåtöljen och läste, drack lite kaffe, småpratade och läste igen. Tystnaden var inte konstig där. Jag vet inte något annat hem där den känslan skulle kunna fungera. Min mormor är klok, och jag har lärt otroligt mycket utav henne. Idag så värdesätter jag högt den speciella värld vi barnbarn fick uppleva med henne, den är få förunnad.

Böckerna var ständigt centrala. Boken är helig, snart är den själv historia i sig. Något hon ofta talade om. Science fiction från femtiotalet där framtiden talade om en värld utan böcker, utan ro för själen, utan plats för fantasi. Att vi kanske en dag tappar alla de få sinnen vi har kvar som gör oss till tänkande fungerande människor. Vi tappar själen och styrs istället av något helt annat. Fantasi är något tråkigt och det tar för lång tid i vår stressade vardag. Men min älskade mormor lärde mig vad det gör att ta sig tid till att läsa en bok. Att koppla på alla de där nästan förlorade sinnena igen. Jag blir fortfarande uppspelt när jag går in i ett bibliotek…fingrandes på pärmarna för att se vilken värld jag inte besökt ännu. En som inte sociala medier kan komma inpå. Där det får ta tid, och då jag får koppla bort den här världen på riktigt – för att sen gå ut i den riktiga världen igen, lite lite smartare. Om jag hade ett bibliotek så skulle jag vilja att min mormor blev chef, att barnen fick sova över, och att väggarna var gjorda av böcker.

Text: Maxida Märak

Author Description

admin

Det är administratören som lagt in det här.

Kultur i Väst

Postadress

Kultur i Väst
405 44 Göteborg

Besöksadress

Rosenlundsgatan 4
411 20 Göteborg

Telefon

031 333 51 00 (växel)
031 333 51 01 (reception)

E-post

redaktionen@noll27.se