Bibliotek i egen regi

När Faluns kommun lade ner fyra biblioteksfilialer tog det hus i helsike i Sundborn. Byborna bestämde snabbt att ett bibliotek i byn är en självklarhet. Nu driver de ett eget bibliotek i ett annex på Stora Hyttnäs, en gård från 1800-talet strax intill byns mest kända sevärdhet, Carl Larsson-gården.

– Det blev en väldig uppståndelse i byn, insändare och protestmöten, när biblioteket skulle läggas ner. Folk ville verkligen ha ett bibliotek. Hade det varit tyst hade det inte blivit något, säger Ann-Christine Wiborgh, ordförande i Linderdahlska stiftelsen som driver museet på Stora Hyttnäs och en av det tiotalet Sundbornbor som står bakom biblioteket i byn sedan december förra året.

Det nya biblioteket
Ann-Christine Wiborgh möter noll27 utanför Konsum i Sundborn, vid ändhållplatsen för bussen från Falun, en solig försommardag. Luften är tung av syréndoft och vi går längs med Sundbornsån förbi turistbussarna vid Carl Larsson-gården och en liten bit längre fram ligger Stora Hyttnäs och biblioteket. Långt före nationalmålaren flyttade in med sin familj var de två gårdarna en. Stora Hyttnäs är sedan 1983 ett museum och det större huset har sett i stort sett likadant ut sedan 1880-talet
Biblioteket huserar i annexet till museet. Det lilla tvåvåningshuset består av kök och tre rum med vackra kakelugnar. Numera finns det kok- och matböcker i köksskåpen och böcker för de allra minsta barnen står framme i lådor på golvet. Det nya biblioteket fick ta över många böcker från det gamla kommunala biblioteket, och det strömmar till böcker från både privatpersoner och från lokaltidningen som skickar recensionsex. Biblioteket är öppet tre dagar i veckan, måndag, onsdag och fredag, några timmar varje gång. På sommaren är det öppet längre. Men oftast är någon av de ansvariga på plats så det går bra att komma då också och låna eller lämna tillbaka.
– Det är öppet minst lika ofta som förut, påpekar Ann-Christine som liksom alla andra som jobbar på biblioteket gör det helt ideellt.

Befrielse
Inne på biblioteket möter Elisabeth Stjernberg upp, även hon engagerad i biblioteket och i Linderdahlska stiftelsen. Elisabeth har bott i byn i tio år, är musiker och forskade i teoretisk filosofi i Stockholm innan hon kom till Sundborn. Hon berättar hur hon saknade engagemang från politikerna när biblioteket skulle läggas ner.
– Vad händer i ett samhälle där man inte blir lyssnad på eller får gehör? Det kom en känsla av befrielse när vi bestämde oss för att ta tag i det. Lite jävlaranamma helt enkelt, säger Elisabeth.

De båda kvinnorna betonar hur viktigt det är för byn och för gemenskapen att jobba tillsammans med något och att det nya biblioteket betyder mycket för sammanhållningen i byn. Samtidigt påpekar de att det finns en fara i att privatpersoner tar över verksamheter som annars betalas genom skattepengar. Och ekonomin är en stor och viktig fråga för biblioteket i Sundborn. Böcker finns det ingen brist på, men de behöver pengar till driften av huset. De är besvikna på politikerna som inte uppmuntrar ansträngningarna att öppna ett bibliotek i byn. De har sökt bidrag från kommunen men har ännu inte fått besked och de berättar om hur kultur- och fritidsförvaltningen hade pengar till skid-VM i Falun men inte till kultur.
– Den dag kommunen säger tack, nu tar vi över, då säger vi: Varsågod. Även om vi älskar böcker och biblioteket, säger Elisabeth.

Shabby chic
Elisabeth beskriver huset som shabby chic, fast utan chic. Visst är det några lösa flagor i taket och datorn ser främmande ut i 1800-talsmiljön, men kakelugnarna är vackra och det känns som att huset är gjort för att vara bibliotek. De har valt att inte katalogisera böckerna, det skulle ta för mycket tid, tid som de istället har lagt på att sätta upp alla böcker i hyllor. Här får man låna böckerna en månad. Man skriver upp sitt namn och vilka böcker man lånar i en pärm.
På biblioteket finns det böcker, alla sorters böcker, men mest skönlitteratur, mat- och trädgårdsböcker. Det finns inte surfdatorer, spel eller annat som är vanligt på kommunala bibliotek.
– Vi ser det som en tillgång istället för en begränsning. Vi har inte samma möjlighet och ansvar som ett kommunalt bibliotek, vi är en bildningsinstitution, säger Elisabeth.

Bibliotek med trädgård
Det går fint att ta med en bok ut i trädgården och njuta av upplevelsen. Stora Hyttnäs trädgård går i en stil som hämtar inspiration från Arts & Craftsrörelsen som var typisk under slutet av 1800-talet, med rundade gångar som snirklar sig fram. Här finns ovanliga växter som svart nysrot bevarad, och här finns Sveriges, kanske världens, äldsta äppleträd med gubbäpplen att slå sig ner under.
– Hela Stora Hyttnäs har fått nytt liv genom biblioteket, framförallt kommer fler yngre, många unga och barn. De kommer för lugnet som förmedlas, jag mår gott här, säger Britta Grenås som ansvarar för trädgården och som är en av cirka 15 personer som jobbar ideellt med trädgårdsarbetet.

Men nu när vintern snart är här kommer det att krävas pengar till värme och el och i dagsläget är det oklart hur det ska finansieras. De pengar som Linderdahlska stiftelsen drar in på att visa museet för besökare på sommaren räcker bara till att driva den verksamheten. Men varken Ann-Christine eller Elisabeth verkar särskilt oroliga. De har sökt stöd från kommunen och från Postkodlotteriet, men har inte fått svar än.
– Vi tar Gud i hågen och när året är slut vet vi om vi får bidrag till värme, vatten och avlopp.