Med fokus på litteratur

Efter att i drygt 40 år ha arbetat med litteratur och biblioteksverksamhet, gick Gunnar Südow, före detta litteraturkonsulent med ansvar för vuxenlitteratur på Kultur i Väst, vid årsskiftet i pension.
– Bibliotek har jag varit trött på rätt länge nu, men litteratur tröttnar jag aldrig på, säger den nyblivna pensionären.

När noll27 söker upp Gunnar Südow några dagar före jul är han i full gång med att rensa sina bokhyllor och med att förbereda sin planerade avskedsfest som kommer att innehålla både musik, dans, god mat och dryck.

– Jag får väl se hur det är dagen efter kalaset, men mina planer är att jag ska vara klar med städningen här på kontoret, säger han och visar högarna med sparade rapporter, programblad och gamla projektansökningar.

– Jag har inte fördjupat mig i något för då skulle jag fastna i nostalgi, men det finns mycket skoj här. Det är ju rätt många år, konstaterar han och packar undan några fotografier från norsk-svenska bokfesterna på 1990-talet.

Litteraturvetare

Det har inte alltid varit självklart att Gunnar Südow skulle ägna sitt yrkesliv åt skönlitteraturen. Som liten blev han högläst för, men för övrigt var han ingen avancerad läsare utan bildade sig med världslitteraturen genom Illustrerade Klassiker, och tyckte Strindberg och Moliére var trista när det skulle spelas pjäs i skolan under gymnasiet. Men en inspirerande lärare i sista ring skulle få honom på andra tankar och han fick upp ögonen för litteraturen och framförallt modernistisk lyrik.

– Vi läste bland annat Baudelaire och Rimbaud som läraren kopplade ihop med Bob Dylans texter och jag gillade det sättet att analysera, att koppla ihop äldre och moderna texter, minns han.

Efter gymnasiet föll därför valet på studier i litteraturvetenskap vid Högskolan i Örebro med planer på att doktorera i ämnet. Men någonstans längs vägen kom en önskan att arbeta praktiskt med litteratur, och parallellt med studierna fick Gunnar Südow 1973 sin första bibliotekserfarenhet som biblioteksassistent på sjuksköterskeskolans bibliotek i Örebro.

– Ett lite kul minne i dessa me too-tider, skrattar han och berättar om sitt 20-åriga rodnande, finniga jag och mötet med utmanande, frispråkiga tuffa damer på sjuksköterskeskolan.

Bibliotekshögskolan

Med en fortsatt längtan att jobba med litteratur sökte sig Gunnar Südow till bibliotekshögskolan i Borås. Det var under det radikala 70-talet och på bibliotekshögskolan lärde sig studenterna inte så mycket om kvalificerad litteratur, men desto mer om olika populära litteraturgenrer.

– Det var ett bakvänt sätt att tänka, men vi fick bekanta oss med lättare genrer och lära oss argumentera för att inte köpa in eller låna ut dessa, minns Gunnar Südow och berättar om sitt specialarbete om agentserien OSS 117.

– Vi gjorde en supertung strukturalistisk litteraturanalys à la Umberto Eco, där vi kom fram till att serien var generaliserande schematiskt uppbyggd och helt utan litterära kvaliteter och upplevelser.
Gunnar Südows egen längtan efter mer kvalificerad litteratur var stark redan då, och tillsammans med några kurskamrater startade han under studietiden en litteraturcirkel om nyutkommen litteratur.

– Det var min första litteraturcirkel där jag var cirkelledare. Vi träffades hemma hos varandra, drack vin och diskuterade den tidens böcker som till exempel Ulf Lundells Jack, Kerstins Thorvalls Det mest förbjudna och Gun-Britt Sundströms Maken. Vad ska man göra om man är sugen på att läsa god litteratur, säger han och ler vid minnet.

Invandrarkonsulent

Efter en kort tid som bibliotekarie i värmländska Filipstad, gick flyttlasset till Skaraborg och ett chefsjobb för biblioteksfilialerna i Skövde. Det var i början av 1980-talet och den stora invandrarvågen i Sverige ställde plötsligt krav på biblioteken att tillmötesgå behov av litteratur på andra språk än svenska. I Skaraborgs län inrättades därför en tjänst som invandrarkonsulent. En tjänst som Gunnar Südow fick och utförde parallellt med sitt chefsjobb.

– Det var ett svårt område med mycket konflikter mellan invandrargrupper, minimalt med litteratur och väldigt lite intresse från kommunbiblioteken som ändå var tvungna att ta ställning till invandrarvågen.

Bland institutioner som skulle försörjas med litteratur fanns Tidaholmsfängelset som på den tiden var centralfängelse för utländska medborgare. Här fanns det alltid en efterfrågan av tjocka diktsamlingar på arabiska.

– Vi tyckte det var konstigt att de alltid ville ha så tjocka böcker. Tills vi fick tillbaka böcker som var utskurna för att kunna gömma en kniv eller en pistol som smugglats mellan interner, berättar Gunnar Südow som erkänner att det ändå var lite spännande.

Litteraturkonsulent

Ungefär samtidigt hade Gunnar Südow börjat recensera lyrik och en del skön- och facklitteratur för BTJ och han saknade alltmer skönlitteraturfrågan på biblioteken. Embryot till idén att utbilda bibliotekspersonal i litteraturkännedom kom efter ett så kallat länsmöte år 1988. På dessa möten samlades politiker och bibliotekspersonal, och vid detta speciella möte hade Gunnar Südow som en programpunkt bjudit in författarna Agneta Pleijel och Torbjörn Säfve.

– Jag tyckte helt enkelt att det var dags att prata om skönlitteraturens plats på biblioteken, att inte bara prata om praktiska biblioteksfrågor. Och inslaget blev väldigt lyckat.

När Regionbibliotek Västra Götaland tog form 1999 fick Gunnar Südow i uppdrag att arbeta som litteraturkonsulent. För att möta det behov av och brist på kunskap om skönlitteratur som börjat breda ut sig på biblioteken, hade han redan från början nära samarbete med författarförbund, bibliotek och andra intressenter såväl regionalt som nationellt. Under många år tillsammans med Svenska Akademiens Nobelbibliotek, Regionbibliotek Stockholm, Region Skåne och Regionbibliotek Halland genomfördes en rad nationella utbildningar för bibliotekspersonal, och så småningom lyckades de vända trenden och har definitivt väckt ett nytt intresse för skönlitteratur på biblioteken.

– Vi fick ju till och med pris för detta. Lars Rydquist på Nobelbiblioteket fick Bengt Hjelmqvists pris år 2005, och jag fick Greta Rhenborgspriset året efter.

Mission

Gunar Südow är nöjd med att skönlitteraturen har blivit intressant för biblioteken, att det diskuteras litteratur och att antalet aktiviteter och program har ökat.

– Det är väl egentligen det jag tycker har varit roligast, att vi lyckats med detta. Att utbildningsinsatserna blev så bra och att det som ringar på vattnet blivit flera utbildningar, festivaler, boktips och bokcirklar på nätet, och förstås bok- och biblioteksmässan i Göteborg med vår egen scen som bjuder på intressanta program i litteraturens tecken.

Det är inte mycket Gunnar Südow ångrar eller grämer sig över, men han hade gärna sett att vi kommit längre med biblioterapi i Västra Götalandsregionen och i Sverige, och han känner sig ganska färdig med bibliotek som institution, tycker att det går för långsamt, att det är samma diskussioner som ständigt återkommer. Och så här i efterhand är han tacksam att han inte fortsatte sin bana som bibliotekschef.

– Att syssla med litteratur har varit kul, även om jag ibland naturligtvis blivit blasé. Jag menar, hur många författardagar har jag inte arrangerat, ler han och tillägger att han ändå är glad över varenda en och betonar litteraturens betydelse både på det personliga planet och att den ger stoff till så många fortsatta diskussioner.
Skrivbord och bokhyllor är snart tömda och en ny era i Gunnar Südows liv ska ta vid. Han har inga bestämda planer inför framtiden, men han är säker på att han kommer att fortsätta hänga med i bokutgivningen och att han kommer att fortsätta läsa.

– Jag lyssnar numera nästan uteslutande på böcker och kanske kommer jag att skaffa mig ett lånekort på biblioteket ändå, funderar han och har ett bestämt råd till sin efterträdare.

– Håll litteraturen levande. Ha roligt och Don´t forget to dance…