Om faktaresistens, kunskap och sanning

Falska nyheter har det senaste året blivit ett begrepp och en företeelse som snabbt etablerats. Politiker fäller ogrundade påståenden, etablerad forskning ifrågasätts och vår verklighetsuppfattning ställs på hårda prov.

Noll27 har träffat Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet, för att reda ut begreppen ur ett filosofiskt perspektiv.

Förklara begreppet faktaresistens

Egentligen borde vi prata om kunskapsresistens istället för faktaresistens, för det är vad det handlar om. Att folk står emot tillgänglig kunskap helt enkelt. Till exempel om klimatet, vaccin eller invandring. Kunskapsresistens handlar om saker som går att veta, men som vi i vissa lägen inte vill veta. Bakom detta ligger era olika mekanismer, bland annat så kallade kognitiva fördomar eller skevheter. Det kan handla om bekräftelsebias, det vill säga tendensen att försöka bekräfta vad vi redan tror. Psykologiska experiment har visat att fenomenet är robust. I stället för att utsätta vår övertygelse för kritisk granskning gör vi, mer eller mindre medvetet, vad vi kan för att hitta information som tycks bekräfta den. Och att hitta sådan information har förstås aldrig varit lättare än det är i dag på nätet. Det kan också handla om en övertygelse som är viktig för min grupp, min känsla av identitet, och då är det våra känslor som kommer i vägen. Om någon forskare ifrågasätter min grupps faktaövertygelser känner vi oss hotade och i stället för att ändra oss argumenterar vi för att inte ta den här forskaren på allvar.

Vad är kunskap?

Det som är svårt med kunskap är att det krävs en kombination av oss själva och världen. För att ha kunskap måste vi tro något om hur saker och ting är, för vi kan inte veta något om saker vi inte har någon som helst uppfattning om. Men det räcker ju inte med att vi bara tror något. Det är ingen kunskap. Det krävs att det vi tror också är sant för att det ska vara kunskap. Men redan Platon påpekade att det behövs en sak till, för om vi bara gissar, drar till med något, och det råkar vara sant, är det inte kunskap. Skillnaden mellan en gissning och kunskap är just att vi har något slags skäl för vad vi tror. Någon slags grund eller evidens, goda skäl som gör din tro rationell. Och kunskap är viktigt. Vi behöver kunskap om vår omvärld för att fungera, för att kunna uppnå våra mål.

Vad är sanning?

Ett påstående är sant om det beskriver världen som den är. För att avgöra om något är sant måste vi alltid förlita oss på evidens. I vår vardag handlar det om evidens vi får från våra sinnen. Vad vi ser, hör och känner. Inom vetenskapen söker man evidens på ett mer systematiskt sätt för att pröva hypoteser. Sedan ligger det i sanningens natur att vi kan ha fel. Om ett påstående är sant avgörs inte av vad vi tror om saken utan av hur världen är. Sanningen kan därför vara svår att uppnå och vi ska bära med oss den ödmjukheten och inse att det kan vara värt att lyssna på andra människor. Bästa sättet att övervinna sina kognitiva skevheter och uppnå kunskap är just i en öppen dialog med andra.

Förklara fenomenet falska nyheter

Falska nyheter fungerar eftersom den mänskliga kunskapen är social. Merparten av vår kunskap får vi inte från våra sin- nen utan från andra människor. Så vi måste lita på andra människor för att få kunskap, men det innebär också att vi lätt kan bli lurade. Det nns något som heter truthbias som betyder att om någon säger något till dig är din spontana reaktion att tro på vad den personen säger. Även om du har blivit varnad att personen är opålitlig så vill du gärna tro på det. Att förkasta vad någon säger är en större ansträngning rent kognitivt, så det gör vi inte i första taget. Det här har vi sett hända i vår nya mediesituation där allt er får sina nyheter via sociala medier, till exempel via vännerna på Facebook. Dina vänner tenderar att dela saker som stämmer med vad du redan tror och du är väldigt benägen att tro på det dina vänner delar. Så dels litar du på dina vänner och dels får du ensidig information. I det läget är du extremt mottaglig för falska nyheter. Du får nyheter som du litar på eftersom de kommer från dina vänner, och det är ofta saker som stämmer med vad du redan tror och gärna vill tro.

Det kan också handla om ren desinformation som kan spridas både av politiska skäl eller av någon med starka ekonomiska intressen. Ofta anspelar man då på våra känslor och vår känsla av identitet och grupptillhörighet kopplas in. Så fort det blir personligt och känslosamt har vi lätt att dras med, och då måste vi tänka efter; hur troligt är det här? Men vad som är lurigt med det kritiska tänkandet är att för att kunna tänka kritiskt runt en fråga måste man ha bakgrundskunskap i ämnet. Så den som saknar kunskap är extra sårbar för desinformation.

Kan biblioteken spela någon roll i allt det här?

Det är klart. I ett samhälle där det blir allt svårare att hitta pålitlig information kan biblioteken hjälpa till att avgöra vad som är pålitliga källor och pålitlig information. Sedan tycker jag att faktagranskade läroböcker är underskattade och används alldeles för lite i skolan. Sluta skicka ut skoleleverna på Google, skicka dem till skolbiblioteket och bibibliotekarien hjälpa till att hitta källor de kan lita på, gärna då böcker.