Åke Nygren är en engagerad person som har svårt att skilja på arbete och fritid. Han beskriver sig själv som digital aktivist i gränslandet mellan myndighet och civilsamhälle, vilket bland annat tagit sig uttryck i ett aktivt engagemang i allt som rör digital teknik och digitala utvecklingsfrågor. Både privat och i arbetet på Digitala biblioteket, Stockholms stadsbibliotek.
Första gången jag kom i kontakt med Åke Nygren var på Biblioteksdagarna i Uppsala år 2009. Han hade då nyligen, tillsammans med kollegan Linda Tillander, startat Biblioteksavatarerna, en biblioteksmötesplats i den virtuella världen Second life. Där kunde biblioteksanställda röra sig fritt, träffas och diskutera biblioteksfrågor. Jag minns att Åke Nygrens presentation av denna community gjordes med stor inlevelse och med mycket entusiasm inför denna nya virtuell mötesplats, och jag minns att jag leende tänkte: Vilken nörd.
– Ja, jag är nog en nörd. En teknikupptäckarnörd, skrattar Åke Nygren när jag avslöjar mitt minne när vi ses på hans nuvarande arbetsplats på Stockholms stadsbibliotek.
Nyfiken pionjär
Den virtuella mötesplatsen år 2009 är bara en del av alla de olika digitala sammanhang Åke Nygren sedan dess kastat sig ut i och förutsättningslöst testat. En orädd inställning som samma år gav honom årets Bengt Hjelmqvistpris och där motiveringen bland annat nämner hans pionjäranda inom den digitala världen och hans vilja att testa och implementera olika verktyg för kommunikation mellan bibliotek och brukare.
– Min drivkraft är nog en lekfullhet och en ren och skär nyfikenhet, att jag tycker det är så otroligt spännande. Jag fascineras väldigt mycket av mötet mellan det fysiska och det digitala och där gränserna allt mer suddas ut, säger han och berättar om sitt dagliga arbete med digital skyltning på Stockholms stadsbibliotek där han tillsammans med sina kollegor dagligen stöter och blöter hur de ska kunna göra det bättre.
– När det gäller digital skyltning måste man tänka på att anpassa det digitala innehållet till den fysiska miljön de placeras i så att den appellerar till människor som rör sig här. Det räcker inte att köpa in utrustningen och tro att den rullar av sig själv. Man måste hela tiden jobba dynamiskt med att målgruppsanpassa och det är här kostnaderna ligger. Inte i investeringen av tekniken som många tycks tro.
Aktivist
Medan vi hämtar varsin kopp kaffe i personalrummet berättar Åke Nygren att han inte är utbildad bibliotekarie på pappret, men att han känner med biblioteksprofessionen i meningen att befinna sig mitt i demokratins centrum. Särskilt de senaste årens omvälvande händelser kring synen på information, kunskap och falska nyheter har påverkat honom och gett honom en allt mer intensiv känsla av att bibliotekarieyrket är ett viktigt arbete mitt i samhället.
– Jag känner mig som en digital biblioteksaktivist och jag tror det är svårt att vara bibliotekarie i dag utan att vara aktivist i någon bemärkelse säger han och menar att hans egen drivkraft till stor del är ideologisk i den bemärkelsen att det för honom är en demokratifråga och en grundläggande fråga om varför biblioteken finns, eller för vem de är till för.
Åke Nygren sätter gärna biblioteken i ett globalt sammanhang där verksamheten styrs av en värdegrund inspirerad av universella styrdokument från till exempel organisationer som Unesco och IFLA. Han menar att de ger ett slags diskurs kring vad biblioteken ska göra och att det i vissa lägen kan bli konfrontation mellan vad som förväntas av en offentlig verksamhet och vad som förväntas av ett bibliotek.
– För mig handlar det om vems intresse vi ska jobba för. Jag menar att bibliotekens lojalitet först och främst ska ligga hos målgrupperna. Men, fortsätter han, det som är intressant med biblioteksuppdraget är att vi befinner oss just där i spänningsfältet mellan en förvaltande myndighet och civilsamhället. Och när det gäller digital aktivism handlar det om att säkerställa att människor inte blir utsatta för digital övervakning och om att sprida kunskap, om hur man kan skydda sig och kunskap om verktyg att skilja desinformation från information.
Folkbildande perspektiv
Intresset för bibliotek, digitalt lärande och digitalt skapande har Åke Nygren haft med sig långt innan han någon gång strax efter millennieskiftet började jobba på Nacka stadsbibliotek.
Då hade han sedan slutet av 1990-talet jobbat på Akademibokhandeln vid Stockholms universitet och allt mer insett det absurda i studenternas jagande efter kurslitteratur.
– Det var då mitt första intresse för e-böcker föddes och jag startade en blogg som hette eBooknews där jag började bevaka e-boksområdet.
Eftersom han vid den tiden trodde att det var biblioteksvärlden som skulle bli intressant för e-bokens utveckling, och eftersom han är av en nyfiken natur, började han vikariera på olika bibliotek på Nacka stadsbibliotek. Trots att Nacka stadsbibliotek tidigt låg i framkant med ett bibliotek som profilerade sig när det gällde digitalisering, förstod Åke Nygren ganska snart att det inom biblioteksvärlden fanns ett kommande, stort behov av kunskap inom det digitala området.
– Här fanns ett jättestort fortbildningsbehov och det ledde till att jag och Nina Frid tillsammans sökte projektledartjänsten för Fråga biblioteket som vi sedan byggde upp.
Det var under arbetet med Fråga biblioteket som han fick en vision om nyttan av bibliotek utifrån ett folkbildande perspektiv. Han såg att mycket av den kunskapsförmedling som tidigare skett med hjälp av böcker nu skedde digitalt, men att tillgången till teknik inte var rättvist fördelad och att kunskap och tilltro till tekniken varierade.
– Det handlar om kunskap, kunskap, kunskap. Att ha tillgång till något är inte samma sak som att kunna hantera det, konstaterar han.
Han funderade mycket på vilka sätt biblioteken kan bidra med tjänster och hjälpa till och eftersom det digitala samhället, enligt Åke Nygren, till stora delar är ett nätverkssamhälle är det också här kunskap skapas och genereras. Och så länge det finns ett nätverk finns det goda förutsättningar att dra nytta av varandras kompetenser. Men, påpekar han, det finns också kompetenser i lokalsamhället att dra nytta av.
– Jag tror på bibliotek som bjuder in lokala aktörer, att vi använder dolda kunskapsresurser i lokalsamhället som vill komma dit och dela med sig av sina kunskaper.
Makerspace
Den digitala utvecklingen påverkar oss alla och Åke Nygren önskar att biblioteken i högre grad ska betrakta sig som en lärmiljö och koppla detta tydligare till biblioteksuppdraget.
– Vi pratar alldeles för sällan om biblioteken som en pedagogisk plats som kan integrera med övriga pedagogiska verksamheter i samhället.
Han återvänder till sitt dagliga arbete med digital skyltning. Ett arbete han ser som en del av ett pedagogiskt arbete där man tillsammans med användaren enkelt kan arbeta medskapande runt innehållet.
– Alla biblioteksmiljöer som på ett eller annat sätt intresserar sig för Makerspace har medskapande och upplevelser som en självklar dimension i sitt arbete. Sitt eget intresse för Makerspace fick han när han var med och arbetade med förberedelserna inför nya Kista bibliotek. I närheten fanns Kista Science City där han fick en del kontakter som fick honom att fundera över hur biblioteken kan lära av dessa kreativa miljöer och bygga bibliotek som bjuder in till medskapande och delaktighet.
– Det finns en bra matchning mellan bildningsidealet och Makerspace eftersom maker-kulturen tydligt säger att ingenting är omöjligt. Alla kan bidra och skapa något nytt. Och det tycker jag är en väldigt attraktiv tanke, säger han.
Biblioteksutvecklare
Åke Nygren skulle gärna se att alla som jobbar på bibliotek upplevde att de är biblioteksutvecklare. Att titeln biblioteksutvecklare decentraliserades och demokratiserades. Att fler får fritt spelrum att omforma biblio- teksmiljön för att anpassa till sina målgrupper och kanske till och med att det finns öronmärkta pengar, ett slags riskkapital, vilka biblioteksmedarbetaren har mandat att använda och fatta egna beslut om.
– Det är för mycket hierarkiskt tänkande och för många stuprör i biblioteksvärlden, säger han och konstaterar att definitionen av ett bibliotek är vad vi gör det till. Precis som att definitionen av digital kompetens blir vad vi själv bidrar till, eftersom de båda är arenor i ständig omformning.
Vårt kaffe är för länge sedan slut och Åke Nygren har pratat oavbrutet i nästan två timmar. Vi konstaterar i ett försök att sammanfatta, att bibliotekens digitala utmaning ligger på flera plan. Kollegial kompetensutveckling i kombination med ett pedagogiskt uppdrag att lära medborgaren hantera sin vardag, men också hur hen kan undvika faror och vistas säkrare på nätet.
– Om vi tidigare var euforiska kring möjligheterna med sociala medier, så har pendeln nu slagit åt andra hållet. Men lika lite som vi får fastna i det utopiska träsket, lika lite får vi fastna i det dystopiska. Vi ska helt enkelt lära oss hur vi kan hantera det och ägna oss åt att förmedla verkligheten. Det är digital aktivism. Så när jag säger biblioteksaktivister skulle jag lika gärna kunna säga internetaktivister. Ju fler bibliotekarier som blir engagerade i de här frågorna, som blir aktivister för att reparera skador och bidrar till en hälsosam utveckling på internet, desto bättre. För internet är vårt gemensamma globala bibliotek.
FAKTA
Namn: Åke Nygren
Bor: Stockholm
Jobb: Projektledare på Digitala biblioteket, Stockholms stadsbibliotek. Där jobbar jag med digital skyltning och MIK-frågor. Just nu under 2017/2018 är mitt huvuduppdrag att delta i utveckling och drift av Stockholm stadsbiblioteks digitala kompetensutvecklande satsning MIK och Demokrati.
Det gör jag när jag inte jobbar: Då leker jag med något annat på internet. Eller ger mig ut på en lång cykeltur. Och så läser jag franska på Komvux som jag till min glädje upptäckte fortfarande finns.
Ligger på mitt nattduksbord: Mycket rapporter som allmän omvärldsbevakning. Sedan
läser jag ju mycket tidningar på mobilen och tittar en hel del på Netflix på min iPad liggandes i sängen.
Author Description
