Författarens arena

Biblioteket är en stor och viktig plats i en författares liv. Här möter de sin publik, diskuterar sina böcker och marknadsför dem. Men hur är det att komma till ett bibliotek? Hur förbereder de sig och hur blir de bemötta?

Noll27 har träffat två författare med lång erfarenhet avbibliotek som arena. Aino Trosell som har gett ut 25 böcker sedan debuten 1978, och Peter Ekberg som debuterade med en filosofibok för barn och unga 2009.

Vad betyder det för dig som författare att komma till biblioteket?

Aino Trosell:

Det har en stor betydelse. Publiken på biblioteket är väldigt seriös. De har läst mycket och är intresserade av skrivprocessen. De som kommer har också nästan alltid läst mig, så jag får ofta bra och genomtänkta frågor där de ibland kopplar ihop mina olika böcker.

Jag tyckte dock länge att detta var den obehagliga delen avmitt författarskap, detta att vara offentlig. Men jag insåg ju att jag måste göra det, eftersom jag vill att mina böcker ska läsas. Varför skriver jag annars? Jag skriver faktiskt inte för mig själv i första hand. Jag skriver för en publik. Och det är det som spänner strängen också, för då måste jag vara stringent. Skulle jag skriva bara för mig själv skulle jag kunna bli slapp i både språk och tanke. Nu måste jag vara på tårna och skriva bra text. Jag vill nå ut, annars är skrivandet meningslöst för mig. Jag vill kommunicera med läsaren.

Förvisso är biblioteket en arena för mig som författare, men författarbesöken har även ett mervärde för biblioteken. Att de personligen kan komma i kontakt med en författare och se vederbörande i ögonen och ställa frågor. Att det är ett mervärde för den läsande publiken är givet. Jag tror att författarframträdandena kommer att fortgå och utvecklas. Om folk har gillat en bok och får träffa författaren djupnar läsupplevelsen, tror jag.

Peter Ekberg:

Det första jag brukar tänka på är att ett bibliotek inte är en skola. En av mina visioner är ju att göra svårtillgänglig kunskap tillgänglig för alla, och biblioteken erbjuder ofta fina och inspirerande upplägg med workshops eller olika teman.

Just nu är jag ute på en Sommarbokenturné och pratar om universum och då märker jag vilken enorm kraft biblioteken har och att de är viktigare än någonsin. Och jag hoppas ju att ett besök av en författare på biblioteket kan leda till läslust och i bästa fall inspirera till nyfikenhet till världen.

Hur förbereder du dig inför ett biblioteksbesök? 

Aino Trosell: 

De första tio åren försökte jag gömma mig bakom ett manus, jag var blyg och väldigt obekväm med det offentliga och att fokus var på mig som person och inte på boken i fråga. Nu för tiden är jag helt fri. Jag tar ögonkontakt med publiken och berättar vem jag är och varför jag är där. Jag talar om hur länge jag ska hålla på och att det kommer att finnas utrymme för frågor. Sedan berättar jag om mitt författarskap i allmänhet, och om min senaste bok i synnerhet. Det är det vanligaste upplägget. Kanske läser jag, men inte för mycket.

Av erfarenhet vet jag att ju mindre jag läser och ju mer jag berättar, ju bättre blir det. Jag har hela tiden fokus på vad som är viktigt i mitt författarskap, mina böcker och mina texter och försöker undvika lättköpta poänger. För det är nudet nns chans att prata om djupa och komplicerade saker.

Underhållningsvärdet, i den mån det nns, är bonus förmig. Humor står inte i motsättning till seriositet. Har pu- bliken kommit till biblioteket en regnig kväll och sitter och väntar på att få vara med om något, så ska de också få vara med om något.

Att framträda inför en publik påminner om att skådespela, att ståuppa. Man kan vara smått euforisk efteråt. Att själv tycka det är kul att berätta är viktigt. Man måste vara engagerad och känna att man har något att komma med. När man ska välja vad man ska läsa passar vissa textpartier bättre än andra. Man måste ha lite känsla för vad som funkar och som minst ha läst texten högt hemma först. Syftet att läsa ur mina böcker är att ge

publiken en chans att höra mitt språk.

Peter Ekberg: 

Är det ett föredrag jag ska hålla är jag förberedd och har teman utifrån mina böcker. Jag har lite olika upplägg och kan prata om skrivande, om en bok, om rymden, om robotar…. allt efter vilken publik som kommer. Men jag vet ju inte alltid vad som kommer att hända. Ibland finns det ett upplägg och är väldigt bestämt vad jag ska göra, ibland är det en frågehörna där jag svarar på frågor. Då får jag bara hoppas att mina kunskaper räcker.

Hur tycker du att biblioteket ska förbereda sig?

Aino Trosell:

Vi har ofta mejlkontakt innan och då brukar jag fråga hur de vill ha upplägget. Det är ju inte jag som ska komma och säga hur de ska göra, de känner ju själva bäst sin publik. En del inleder med kaffe, en del avslutar med kaffe och en del lägger en kaffepaus mitt i programmet.

De flesta bibliotek nu för tiden kör väldigt enkelt. Jag pratar en timme, sedan är det eftersnack och frågor och kanske lite mingel och ett glas cider och lite bokförsäljning. Ofta lägger biblioteket fram mina böcker så att de som har kommit även kan låna dem fastän biblioteket är stängt, vilket uppskattas.

Peter Ekberg:

Jag tycker att biblioteken är väl förberedda när jag kommer och för det mesta är de väldig ambitiösa. Och jag tänker ofta att wow, vad mycket resurser de lägger på barn och unga. Imponerande.

Berätta om ett biblioteksbesök du minns

Aino Trosell:

Det är rätt många faktiskt. En del har varit fantastiska med mycket folk och hög stämning. Men i andra änden fanns till exempel länge Grums som min bottennotering när det någon gång i slutet av 1980-talet kom fem till min författarafton på biblioteket. Men då hade jag fortfarande inte upplevt Horndal. En liten ort i Dalarna. På biblioteket i Horndal väntade färre än noll. De som jobbade på biblioteket såg ut som fågelholkar när jag dök upp. Ingen visste att jag skulle vara där och ingenting var förberett; inga affischer, inga annonser, inga flyers och inget muntillmunsnack med låntagarna. Bibliotekschefen hade glömt alltihop. Jag bodde nästan tjugo mil därifrån och trodde att jag hade kört förgäves. Men bibliotekschefen var rådig, det ska vi ordna sade hon och gick in i en angränsande lokal där det pågick en vävkurs. Och så tvångskommenderade hon dem att komma in i biblioteket. Sedan gick hon ut på gatan, hon kände ju folk, och drev in dem och fick ihop en publik. På så sätt blev det en författarafton även i Horndal, riktigt trevlig faktiskt.

Så visst kan det gå alldeles åt pipsvängen. Men då gäller det bara att göra det bästa av situationen. Jag har faktiskt inte upplevt ett enda mässfall under mina fyrtio år som besökande författare på landets olika bibliotek.

Peter Ekberg:

En gång åkte jag väldigt långt och det kom en…..Men den som kom var väldigt intresserad och glad och det var ju tillräckligt. Nu på sista tiden har det tack och lov varit fullbokat på biblioteken.