Vi har yttrandefrihet. Vi har en ny bibliotekslag som precis som regeringsformen och kommunallagen värnar om fri åsiktsbildning, likabehandling och det demokratiska samhällets utveckling. Ändå blir det ofta svårt och ängsligt när ”fel” kund knackar på dörren och vill hyra in sig och föreläsa i bibliotekets lokaler. Hur ska man agera i en tid märkt av en ökad polarisering?
Text: Lars Nicklason
Göteborg, strax innan valet 2014. En förening vill hyra stadsbibliotekets hörsal för att hålla en föreläsning på temat invandring och mörkläggning. Talare är Karl-Olof Arnstberg, en omstridd före detta professor i etnologi som skrivit om romer i en bok som av många uppfattats som rasistisk. Stadsbibliotekets dåvarande chef, Christina Persson, ser ingen anledning att stänga ute föreningen utan ger i enlighet med bibliotekets riktlinjer och lagstadgade uppdrag sitt ok. Det upprör. Många hör av sig, vänsterintellektuella ringer och ber henne stoppa föreläsningen.
– Jag försökte förklara att jag som offentlig tjänsteman måste följa lagen, men det gick inte att nå fram. De tyckte att någon etisk regel borde få styra och inte ett lagrum, säger Christina Persson idag.
Hon minns hur stämningen sedan trissades upp, hur hoten om bråk och demonstrationer på föreläsningsdagen fick henne att kontakta polisen för råd.
– Men de gav oss aldrig ett ja eller nej. Till slut fattade jag själv beslutet att bryta avtalet med hänvisning till risk för ordningsstörning. Det var det enda skälet jag kunde hävda.
Föreningen som nekats hyra JO-anmälde och fick rätt. Justitieombudsmannen menade att det inte fanns någon anledning att befara ordningsstörningar och att man därmed inte levt upp till regeringsformens krav på objektivitet. Christina Persson, som numera är utredare för Nationell biblioteksstrategi på Kungliga biblioteket, säger dock att hon skulle fattat samma beslut idag.
– Det jag lärde mig var att man ska dokumentera allt som händer, alla hot. Då tror jag JO hade förstått hur vi upplevt situationen.
Svårhanterat
Yttrandefrihetsfrågor och uthyrning av lokaler har blivit svårare att hantera, inte på grund av nya bibliotekslagen – den är egentligen bara ytterligare ett lagrum som pekar på samma saker som regeringsformen och kommunallagen gör, menar Christina Persson. Det handlar istället om samhällsklimatet. Om polariseringen. Hon tror att känsligheten i frågorna medför en risk att många bibliotek väljer att inte hyra ut sina lokaler alls.
– Det är en ryggradsreflex att man reagerar så. Samtidigt har vi en yttrande- och åsiktsfrihet. Och var ska man inte möta olika tankar och perspektiv om inte på öppna offentliga ytor?
Johanna Hansson, ordförande i Svensk biblioteksförening, menar att man inte får ge vika för den allmänna känsla av obehag som uppstår i känsliga lägen.
– Man ska notera den men inte agera efter den, inte smussla undan beslutet, skylla på att det är fullbokat eller något annat. Lyft frågan, ta den på allvar för den är viktig. Ta hjälp av juridisk kompetens, säkerhetskompetens eller vad som behövs. Var inte ensam i ditt beslut. Det gäller att ha en robust och saklig grund att stå på.
Johanna Hansson var tidigare bibliotekschef i Uppsala och blev själv tagen på sängen över reaktionerna när den tidigare chefredaktören för Sverigedemokraternas webbtidning Samtiden tilläts hyra och tala i bibliotekets lokaler 2015. Protesterna kom bland annat från Uppsala Nya tidning vars politiske chefredaktör beskrev Sjunnesson som ”islamofobisk skribent”. Sjunnesson hade några månader tidigare, precis som Arntsberg, stoppats att tala vid Göteborgs stadsbibliotek med hänvisning till risken för ordningsstörning.
– Vi kan ju sätta ramar om att allt ska ske i demokratiska former och sådana saker. Men vi kan inte ha förhandscensur. Har vi bestämt att alla partier i fullmäktige är välkomna så kan vi inte säga nej för att vi tror att en talare kommer uttrycka något som bryter mot lagar och regler. Det får i så fall en juridisk prövning avgöra i efterhand. Vi prövar inte det, säger hon.
Riktlinjer
Händelsen ledde till Johanna Hansson fick uppdraget att ta fram nya riktlinjer för uthyrning av bibliotekets lokaler. Till grund låg svensk grundlag, kommunallag, bibliotekslag och lokala föreskrifter från Kulturnämnden.
– De beslutades också politiskt i kulturnämnden, säger Johanna Hansson.
Jo, riktlinjer är viktiga och de ska vara förankrade i politiken. Det säger Karin Linder, Svensk biblioteksförenings generalsekreterare.
– Men det är inte enkelt. Frågan är levande. Jag tror att man måste tänka på och se över sina riktlinjer hela tiden. Man kan inte ta en policy som gäller i tio år för samhället förändras snabbt. Håller detta nu? Kan jag stå för besluten? Man måste passa sig så man plötsligt inte står och är värd för något som är antidemokratiskt.
Riktlinjer kan också vara bra att visa uppåt i organisationen. Karin Linder tycker att en ängslighet börjar växa bland politiker och chefer till bibliotekschefer.
– Det kan ha tagits beslut som man sedan går in och ändrar. Man kör över sin personal. Vi har ju sett exempel på det när det gäller medieinköp. Mycket tyder på att detta är ett problem som vi kommer att se mer av framöver.
Karin Linders råd är att bibliotek och kommuner tar sig tid innan beslut fattas. För det gäller att stå för dem.
– Då finns ingen öppning för attack. För det är faktiskt mycket vad det handlar om. Folk tror att man har rättigheter som man egentligen inte har och att det som sker i bibliotekets lokaler alltid ingår i verksamheten. Bara för att det hetsas på sociala medier och alla andra tycker att man fattat fel beslut, så betyder inte det att det är så.
Author Description
