Profilen – Språkläraren som blev författare

Profilen – Språkläraren  som blev  författare

I Jessica Schiefauers föräldrahem var det helt okej att som barn och ungdom testa sig fram. Det var helt okej att utvecklas som människa, att få känna sig för i livet utan press på att allt man företog sig skulle leda till någonting, eller att det i slutändan skulle gå att tjäna pengar på. I dag tror hon att det var helt avgörande för det som sedan blev – en framgångsrik författarkarriär.

Hon hade precis blivit färdig lärare och stod på en parkeringsplats i Linköping med sina kursare när hon fick telefonsamtalet: Vi vill ge ut din bok. Jessica Schiefauer svimmade och kurskamraterna blev självklart oroliga, trodde att något hemskt hade hänt.

– Jag mår bra, jag ska ge ut en bok, sa jag. Och jag som just hade förlikat mig med tanken på att arbeta som lärare. Jag hade bestämt mig för att jag inte orkade skicka in mitt manus till ännu ett förlag och bli refuserad igen. Mitt första manus skickade jag in trettio gånger. Jag skrev om och bearbetade och skickade in till samma förlag igen, utan att skriva att jag skickat in just det här manuset tidigare, och den andra gången gillade de det.

Romanen som förlaget ville ge ut var Om du var jag, som kom ut 2010. Men det var först med sin andra bok Pojkarna, som hon slog igenom stort och belönades med sitt första Augustpris. Boken handlar om kompisarna Bella, Momo och Kim. De är fjorton år och går på högstadiet. De vill inte bli vuxna, utan vill mycket hellre fortsätta vara barnsliga. Livet präglas till stor del av killarnas kränkningar och tjejernas utsatthet, men så händer det magiska. Kamraterna dricker av en nektar som gör att de blir … pojkar. Med det kommer en helt ny frihet och flickorna ser sin chans att lämna sina vanliga liv och stiga in i en helt ny värld.

Självtvivel som ständig följeslagare

Det är förmiddag och vi sitter på Jessica Schiefauers favoritcafé i centrala Göteborg. I perioder har hon suttit här och arbetat hela dagar, trots att hon har kontor både på stan och hemma. Att sitta på café är något helt annat. Där är en ständig rörelse – frukostgäster, lunchhungriga och så eftermiddagsfikorna. Man kan spana på folk eller jobba koncentrerat.

Hon ser tillbaka på all tid hon har lagt ner, alla refuseringar, all vånda och ångest, innan vändningen kom och hon blev publicerad. Trots alla framgångar drabbas hon fortfarande av tvivel och katastroftankar. Varje fredag träffar hon sin goda vän och kollega Elin Boardy. De skriver tillsammans, men på varsitt projekt. Då brukar hon lufta sina tvivel.

– Det här är pamflettlitteratur, jag kommer behöva betala tillbaka pengar till förlaget, jag ger ut den här, glömmer och gå vidare, så brukar jag säga. Nu har Elin hört det några gånger och säger: Du sa samma sak om När hundarna kommer, och det gjorde jag ju, säger Jessica Schiefauer.

Kollegorna är a och o

Jessica Schiefauer har några nära vänner och kollegor som har betytt allt. Det är bland dem hon har hittat styrka att fortsätta när det varit som tyngst. De är stödsystemet. Elin Boardy och Jessica lärde känna varandra på Nordiska folkhögskolan i Kungälv där de gick skrivarlinjen. Tillsammans med Klara Bengtsson och Linnéa Bernerman startade de ett fanzine, ett litteraturmagasin som hette Fantasin, som de gav ut mellan 2004 och 2009. I första hand startade de magasinet för att kunna publicera sina texter, men med tiden kom fanzinet att spela en stor roll i litterära kretsar. Många av de som skrev i Fantasin är intressanta författare i dag.

– Arbetet var väldigt självförtroendeskapande. Vi behövde en plats och byggde en och fick mycket uppmärksamhet. Den var en frisk fläkt, tror jag.

Magasinet lades ner. De blev äldre, fick barn och blev publicerade. De var inte riktigt lika fria som tidigare och hade dessutom mindre tid, men framför allt – det kändes som Mission completed. Nu var de författare och hade fått en plattform genom sitt författarskap och var inte lika punkiga längre.

Dras till mörker och gränser

Jessica Schiefauer väjer inte för det mörka i sina böcker, hon utforskar det och är nyfiken på vad som formar en människa.

– Jag skriver bara om sådant jag själv vill veta något om. Alla böcker börjar med att jag undrar något. Hur kan vi göra så här mot varandra? Och jag försöker forska i mina egna känslor – varför blir jag så illa berörd av det här?

Ett exempel på det är hennes tredje bok – När hundarna kommer. Den kom 2015 och för den belönades hon bland annat med sitt andra Augustpris i kategorin Barn- och ungdomsbok. Det var en bok som fanns i kroppen i sjutton år innan den lät sig skrivas. Den är delvis baserad på en verklig händelse. När Jessica Schiefauer var tonåring mördades John Hron, en fjortonårig pojke i Kode, inte långt ifrån där Jessica växte upp. Han misshandlades till döds av fyra nynazister. När hon skrev När hundarna kommer var den en renodlad kärlekshistoria från början, men historien om Anton, en av huvudkaraktärernas lillebror pockade på uppmärksamhet. Han var en pojke som, likt de ungdomar som misshandlade John Hron, deltar i en dödsmisshandel. Nu var det som att historien behövde komma ut.

– Han kom in i handlingen mot slutet, jag kände att det saknades något. Han figurerade först i bakgrunden när jag började fundera på hur det såg ut för Anton, berättar hon. Hon levererar inga svar i sina böcker, inga pekpinnar eller moralkakor. Det gör henne glad.

– Jag får umgås med dessa frågor, känslor och smärtor. När jag är klar har jag inga svar, men jag känner mig lugn. Det gillar jag.

Hon intresserar sig också för gränser. Vilka gränser har vi? När når vi en gräns och vad händer när vi passerar en gräns? Och varför får man göra vissa saker och inte andra? Hon är övertygad om att individer och samhället i stort mår bra av att vi tar våra gränser på allvar, att vi lyssnar på oss själva och lär oss känna igen vad vi vill göra och gå med på. Hon säger att hon själv är rätt vanlig, har inte gjort en massa urballade grejer, utan levt ett städat liv.

– Jag har lätt för att jobba för mycket till exempel, samtidigt är det ju fantastiskt att jag har en plats i en litterär värld där jag får bryta tabun, där jag har en persona som är en förhöjd version av mig själv.

Unga läsare

Hon skriver för unga, eller så här: Hon skriver böcker. Hon vet inte en enda författare som kategoriserar sig som ungdomsförfattare. I början ställde det till det. Förlagen hade problem med att avgöra vilka slags manus hon levererade. När Bonnier Carlsen sedan kom fram med genren Unga vuxna, lossnade det. Skillnaden mellan att skriva för unga vuxna eller vuxna är inte så stor, till att deras tidshorisont är annorlunda än min, att unga människor inte har samma erfarenheter än någon som är äldre, men det är i stort sätt det enda som skiljer.

Vuxenroman på gång

Efter flera år i yrket känner Jessica ett lugn och tillförsikt, även tvivlet är numera en del av processen. Det håller henne på tårna. Nu vet hon att hennes process är lång och ostrukturerad. Att förstå att det är så, är viktigt för henne.

– Trots att jag har gett ut tre böcker så är inledningen i varje nytt projekt ganska skakig och blind, det är så det är. Samtidigt är det en del av nyfikenheten och att vara nyfiken är viktigt för mig, den är en drivkraft.

När vi ses har hennes första stora jobb för radion sänts i P3 – Smittan, en dystopi i åtta delar som hon skrev storyline, berättelsen, till. Det jobbet har onekligen gett mersmak.

– Storylinen är aortan, sedan kommer andra in i projektet och bygger kroppen. Jag lärde mig väldigt mycket, om vissa dramaturgiska grepp som vändpunkter, hur många karaktärer man kan ge röst åt, som är annorlunda i ett radiomanus. Det var väldigt roligt och lärorikt.

Nu håller hon på med en vuxenroman där utgångspunkten är kvinnokroppen och vad den är med om under ett liv. Och som vanligt har den sitt ursprung i egna frågeställningar och frustrationer. Den har debattinläggskvalitet, tycker hon.

– Vilka är våra grundläggande drivkrafter och vad är könsroller? Nu utforskar jag kvinnokroppen som reproduktivt verktyg och vad det gör med en kvinnas liv, på gott ont. Och sin vana trogen kommer hon förmodligen inte att ge oss några svar. Den delen överlåter hon åt oss att fundera över.

FAKTA

Namn: Anna Jessica Schiefauer

Ålder: 40 år

Bor: I Utby i Göteborg

Yrke: Författare och folkhögskolelärare (om allt annat skulle gå åt skogen kan hon alltid försörja sig)

Har gett ut: Om du var jag (2010), Pojkarna (2011), När hundarna kommer (2015) samt novellen Vomb och radionovellen Barnen som lekte i Hinternasswald, som nominerades till Sveriges radios Novellpris 2018

På nattygsbordet:  Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Lyssnar mycket på ljudböcker.

Här läser jag helst: På landet

Det här gör jag på fritiden: Vad är fritid? Mitt jobb är min fritid, men om jag ska koppla av ligger jag gärna på soffan och tittar på tv. Och så tycker jag om att sticka.

Author Description

Anneli Abrahamsson

journalist, anneli.abrahamsson@vgregion.se 072 253 97 23

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet