Vi ägnar mer än hälften av fritiden åt medierna. I det närmaste alla använder nätet dagligen. Alla kan vara både konsumenter och producenter. När övergår åsikter till hot, hat och kränkningar? När är det fråga om desinformation, propaganda eller reklam? Vem är avsändare? Vem övervakar vem? Var går gränsen mellan privat ochoffentligt? Det är en svåröverskådlig cybervärld som möter medborgaren.
Transnationella företag som Facebook och Google har i hög grad bidragit till rådande situation. De möjliggör mängder av information, kunskap, utsagor och olika tjänster på nätet till mycken nytta och nöje. Men samtidigt samlar de in en uppsjö av information om användarna som sedan utnyttjas i allt från reklam till reell övervakning med följdverkningar för medborgaren. Makt utövas genom algoritmer och annonsmodeller utan transparens – det handlar om automatiserad kommunikation.
Dagens komplexa samhälle kräver mycket kunniga och kritiska medborgare inom många områden om yttrandefrihet och demokrati ska kunna upprätthållas. Medie- och informationskunnighet, MIK, är därmed en nyckelkunskap i det digitaliserade mediesamhället. Här innefattas såväl skolan som det livslånga lärandet med biblioteken i fokus. En samlad policy liksom konstruktiva incitament i ett medborgarperspektiv blir avgörande för framgång.
MIK kräver ett grundläggande bildningsperspektiv, många olika kunskaper och färdigheter. MIK är en del av det som globalt benämns democratic learning. Kunskaper som medborgarna behöver för att kunna delta aktivt i samhället. Utbildning av god kvalitet är en avgörande förutsättning för MIK – grundläggande kunskap i kärnämnen som samhällskunskap, historia, modersmål, religionskunskap, språk och matematik är en förutsättning, inte minst skriv- och räknekunskaper. Det handlar om en skola lika för alla med god kompetens och tillfredsställande resurstilldelning.
Definitioner av MIK finns i ett antal variationer men i flertalet kan ett antal grundelement urskiljas – som i samverkan – ska leda till ökad mediekunnighet hos medborgarna: allas tillgång till medier och plattformar och möjlighet att kommunicera, att kunna analysera och kritiskt granska – gäller både medierna i sig och deras innehåll, kunna skapa/producera eget innehåll, ha förmåga att reflektera med fokus på ansvar, uppförande och etik, och slutligen motivation att agera/delta som samhällsmedborgare.
Om framgång ska nås krävs en genomarbetad och förankrad nationell MIK-politik. Länder som har en tydlig nationell MIK-politik som fungerar som drivkraft för implementering, koordinering och uppföljning är betydligt mer framgångsrika än andra vad gäller att genomsyra samhällets alla delar – från det nationella till det regionala och lokala.
Avgörande är att politiken är klar över sin roll, förstår rådande problem, har kunskap av relevans, för att sedan kunna formulera hållbara lösningar i en proaktiv medie- och demokratipolitik. Att ha insikt om vilken roll MIK har i relation till andra reformer och satsningar – till utvecklingen i samhället i ett medie- och demokratiperspektiv – ett samhällssystem som idag även är globalt. En nationell MIK-politik måste byggas på två fundament för att nå framgång: dels en konstruktiv relation till andra berörda politikområden där MIK utgör en viktig del – som i utbildnings, digitaliserings-, jämställdhets- och rättspolitiken; dels en effektiv samverkan mellan olika delar av samhället, medieföretag, innehållsleverantörer på internet, utbildningsorganisationer, folkbildningen, teknikföretag, akademin etcetera. Det handlar om en intressentbaserad styrningsmodell där incitament för engagemang måste tillskapas – på olika nivåer i samhället. Samverkan står i fokus.
Finns den insikten idag hos politiken – nationellt och regionalt? Ska MIK vara en del i något större eller mest ses som en satsning när politiken uppfattar möjligheten att reg- lera mediemarknaden som begränsad, med andra ord befriar politiken från att ta itu med besvärliga problem? Vad det handlar om nu är kunskap, ambitioner, vilja och mod – att försvara demokratin.
Text: Ulla Carlsson, professor, Göteborgs universitet
Foto: Niklas Sagrén