PROFIL – En kärlekshistoria om livet på landet

PROFIL – En kärlekshistoria om livet på landet

Osebol är en by som ligger längs med Klarälven i norra Värmland. Byn har en lång historia och finns nämnd i den äldst bevarade värmländska skattelängden från 1503. Om den hade de flesta av oss förmodligen inte vetat ett dugg, om det inte vore för Marit Kapla. I våras debuterade hon som författare med boken Osebol, en slags kärlekshistoria till en bygd och dess invånare. Nu har den fått ett av landets finaste priser – Augustpriset.

– Jag blir otroligt provocerad när jag läser vissa texter, där människor rest igenom ett samhälle som de beskriver som dött och en skithåla. Det finns inga döda hålor. De som bor där och kan något om platsen känner på ett helt annat sätt. Det är respektlöst att prata om platser på det sättet och visar på stor okunskap, säger Marit Kapla.

Vi har slagit oss ner på övervåningen på en vegetarisk restaurang i centrala Göteborg. Om en timma går hennes tåg till Karlstad, där hon ska se en pjäs som en vän har regisserat. Osebol är byn där hon växte upp och trots sina tjugoen år i Göteborg, är hon fortfarande i första hand värmlänning och det fanns inte så många alternativa teman att skriva om, när hon väl bestämde sig för att göra verklighet av en gammal dröm.

– Jag har alltid velat bli författare. Under åren som konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival mötte jag många dokumentärfilmare som grävde där de stod och tänkte att det kanske var något jag också skulle kunna göra, berättar hon.

Röster från Osebol

I den över 8oo sidor tjocka boken Osebol återvänder alltså Marit Kapla till byn där hon växte upp och intervjuar fyrtiotvå personer, vilket är nästan alla invånare som bor där i dag. En del är fastboende, andra har fritidshus här. Vi möter byggarbetaren, undersköterskan, det ensamkommande barnet, eldsjälen, pensionären, den ohändige, den som inte gillar vargar, den som flyttat från Ungern och Holland, den som blev kvar och den som pendlar. Alla får berätta sin historia, sin syn på det som varit, på det som är nu och tankar om framtiden. Stilen och formen, med sin litet korthuggna, talspråkliga form, sitt poetiska anslag har väckt stor uppmärksamhet. Det är som om rösterna framträder tydligare, som om de är vittnesmål om något, om livet självt. Inspiration till formen hittade hon hos den vitryska journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj.

– Jag tog mina restpoäng i litteraturvetenskap på Göteborgs universitet. Ett av momenten handlade om krig och litteratur och jag skrev om hennes bok Kriget har inget kvinnligt ansikte som jag tycker är fantastisk. En dag slog det mig att jag skulle kunna göra som hon skulle ha gjort: skriva i jag-form, ta bort mig själv och mina frågor. Jag flyttade hennes metod till Osebol, berättar Marit Kapla.

Dokumentär poesi

I januari 2016 började hon ringa runt till alla i byn för att berätta om sitt projekt och boka in intervjuer. Hon åkte till Osebol minst en gång i månaden, satt vid köksbord och drack kaffe.

– Jag hade inga färdiga frågor, vi samtalade och ofta började vi prata om huset som vi satt i. Vissa kände jag sedan innan, andra hade jag aldrig träffat förut, men de kändes som grannar som jag aldrig träffat tidigare. Ibland har det nästan till och med känts som om jag har sett människor som är döda, som har kommit till liv igen i människors berättelser.

Marit Kapla, som är journalist, arbetar som en av två redaktörer på kulturtidskriften Ord & bild. I ett temanummer publicerade hon tre av intervjuerna från Osebol. När numret släpptes var det sedvanlig offentlig uppläsning och Marit läste sina texter, som ännu inte fått den formen de har i boken.

– Jag läste långsamt, som om det var poesi, för jag ville verkligen nå fram med de här berättelserna, som jag tyckte var så viktiga, berättar hon.

Ett tag senare fick hon ett brev av författaren Erik Andersson, som kanske mest är känd för att ha gjort nyöversättningen av prosan i J.R.R. Tolkiens trilogi Ringarnas herre och nyöversättningen av James Joyces roman Ulysses. Han hade tagit Marits text ur Ord & bild och gjort om den.

– I brevet skrev Erik: Det lät som poesi när du läste. Du kanske kan trycka texten så här? Och så hade han tagit texten som publicerats i tidningen och satt varje mening på en ny rad. När jag såg det tänkte jag: Självklart! Det var helt fantastiskt att han gjorde det. Fantastiskt!

Folkvandring och omvandling

Marit Kapla beskriver en landsbygd som präglas av stora förändring- ar och nedskärningar, en plats där människor, trots det, valt att bo kvar. En del har rötter i byn sedan flera hundra år, i rakt nedstigande led. När digerdöden gick uppskattar forskarna att så mycket som två tredjedelar av befolkningen försvann på sina ställen, berättar hon. Traumat är inte jämförbart med avfolkningen i Osebol, men flera av de boende har under sin livstid upplevt att två tredjedelar av byn flyttat ut och inte ersatts av nya invånare i samma omfattning. Marit Kapla är en av dem som valt att flytta.

– Det handlar om arbete, alla som bor där vet att man måste flytta. Jag flyttade när jag började på gymnasiet i Torsby och jag tyckte det var spännande och otroligt lyxigt att ha gångavstånd till bio, teater och kaféer. Det har sina fördelar att bo på större platser, säger hon.

Efter att ha gått på journalisthögskolan i Stockholm flyttade hon tillbaka till Värmland, först till Torsby där hon arbetade på Värmlands Folkblads lokalredaktion, för att sedan flytta till Karlstad och huvudredaktionen. Hon minns hur exotiskt hennes ursprung var för klasskamraterna på journalisthögskolan.

– Det blev tydligt för mig att många inte visste något om livet på landet och inte kunde man läsa om det någonstans heller, berättar Marit Kapla, och det faktum att det inte fanns några skildringar om landsbygden inifrån blev en anledning till att vilja skriva boken.

Väcker glömda tankar till liv

Boken har blivit väl mottagen och läsare har blivit berörda av boken Osebol, recensionerna är över lag väldigt bra, för att inte säga lyriska. Marit Kapla har vunnit Augustpriset och fått ta emot flera andra priser och stipendier, människor hör av sig, vissa till och med ringer henne. Hon tycker att det är svårt att avgöra vad som gör att människor känner sig drabbade av boken, men tror att det kanske har att göra med vår egen historia. Många svenskar har en koppling till ett mindre samhälle, den här omflyttningen av människor från stad till land som gått så fort, berör nästan alla som lever i dag, säger hon.

– Det kan vara så att boken väcker saker till liv, som man trodde att man hade glömt om
de här platserna. Sådant som man har en längtan till, men som man inte tänker på så ofta eftersom det är så mycket annat att tänka på hela tiden.

Marit Kapla ville också visa omvärlden att Osebol har kopplingar till hela världen, att ingen håla är frånkopplad sin samtid.

– Jag har velat berätta om allt som finns här och att det finns en massa kopplingar till övriga Sverige, Europa och utanför Europa. Och så är det ju på alla platser.

Liv och död

Mer än stad och land handlar boken om liv och död, men stad- och landperspektiven ligger där under hela tiden, säger hon. Egentligen beskrivs inte Osebol i boken, människorna berättar om sådant som är både sorgligt och roligt, någon förlorar en granne eller en partner eller ett syskon, det är livets gång. Rösterna och berättelserna handlar inte om nostalgi, tycker hon.

– Nostalgi blir det om man förlorar sig själv i den längtan, men människorna i Osebol lever här och nu. De är mer nyktert konstaterande. De noterar förändringarna och tidsandan och saknar det som var innan. Det är mer sorg och saknad än nostalgi. Jag tycker att det finns en oskriven regel att man inte får klaga, att man måste gilla moderniteten till varje pris, annars är man en bakåtsträvare. Jag tycker att det är synd om det ska förenklas på det sättet.

Den förändrade tidsandan har även nått Osebol. Marit Kapla vill inte försköna bilden av landsbygden, människor känner stress även där. Vad hon till stor del vänder sig emot är att det verkar finnas en tanke om att det som är och sker på landsbygden inte har ett så stort värde. Att synen på människan är så rationell och styrande.

– Det är som om det yttersta syftet med våra liv skulle vara att infinna sig på den platsen där det finns mest arbete. Det är det jag vänder mig emot och det verkar finnas en bristande förståelse för att människor inte funkar så, åtminstone inte alla.

Scenföreställning

Arbetet med boken beskriver hon som otroligt lustfyllt, det var roligt och hon lärde sig hela tiden nya saker. Hon har till exempel tagit klivet upp på scenen. Under sommaren och i november månad var hon på turné med musikern och kompositören Martin Hederos, som har specialkomponerat musik till hennes texter. De är gamla vänner och lyckades med konststycket att hitta luckor i kalendern för ett gemensamt entimmes scenprogram.

– Jag älskar att läsa de här texterna, det är som om att jag får träffa människorna igen då. De uttrycker sig så bra, deras språk är så levande. Det är så roligt att läsa ur boken.

FAKTA

Namn: Marit Kapla

Ålder: 49

Bor: i Göteborg

Läste senast: Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, Thailandssvenskarna av Joakim Medin och Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist.

Gör på fritiden: Är med vänner och familj.

Detta visste vi inte om Marit Kapla: Jag är ganska bra på att sy gardiner. Som tur är behöver man inte sy nya gardiner så ofta.

Osebol vann Augustpriset för Årets svenska skönlitterära bok 2019. I oktober tilldelades Marit Kapla Publicistklubbens pris Guldpennan.

Author Description

Anneli Abrahamsson

journalist, anneli.abrahamsson@vgregion.se 072 253 97 23

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet