På 60- och 70-talen var det många finländare som flyttade till bland annat Trollhättan och började arbeta på ortens stora industri, bilfabriken SAAB. I dag har nästan var tionde trollhättebo finskt påbrå och många av de som flyttade hit har gått i pension. När biblioteket Kronan ville ha mer vuxennärvaro i lokalerna startade precis en finskspråkig seniorgrupp som letade lokal.
– Kuinka moni haluaa kahvia? Hur många vill ha kaffe?
Det är tisdag förmiddag på Kronans bibliotek i Trollhättan och ett tjugotal finskspråkiga seniorer sitter i en ring nere i lokalens ena hörn. Aktiveringspedagogen Katja Pulkkinen tar upp kaffebeställningar och går iväg för att fixa fika. Det är en uppsluppen stämning, så som det kan bli när ett glatt kompisgäng träffas. Till skillnad från andra kompisgäng arrangeras de här träffarna av Trollhättans stad. Att de är betydelsefulla råder det inget tvivel om, säger Katja Pulkkinen.
– Det är viktigt att få hänga med och känna sig välkommen. Många har ett socialt behov, en del har kanske mist sin partner, barnen är medelålders och aktiva på sina håll. Det kan vara ensamt att sitta hemma, men här får man en roll och ett socialt sammanhang. Vi har blivit som en stor familj.
Finska språket i centrum
Just den här gruppen ses flera gånger i veckan men på olika aktiviteter. De sjunger både karaoke och gör sittgymnastik tillsammans på den finska träffpunkten Sinisiipi, som ligger i anslutning till ett äldreboende i närheten. På biblioteket är finsk kultur och det finska språket i fokus. Deltagarna bidrar med önskemål om vad man vill prata om och Katja Pulkkinen brukar förbereda träffarna med att välja ut en bok eller ett tema. Just den här dagen pratar gruppen om finska ordspråk och diskuterar dess betydelse och ursprung. Ibland finns det lokala varianter och versioner.
– Vi håller språket levande och pratar om nyord inom finskan. Vi har till exempel tagit upp begreppet läppstiftsregering, som syftar på att många kvinnor tagit plats i den finska regeringen, men vi försöker hålla politik och religion utanför på de här träffarna. Det kan lätt bli infekterat, berättar hon.
Att se och synas
Det var den tidigare bibliotekschefen Marie Eriksdotter och Katja Pulkkinen som kom på idén att förena de finska seniorerna och biblioteket. Och som så ofta när goda idéer föds, var det efter ett spontant samtal som idén föddes.
– Aktiveringspedagogen var på biblioteket i ett annat ärende och berättade att träffpunkten skulle förlora sina lokaler. Det här var runt 2017 och vi på biblioteket upplevde att det var litet stökigt i lokalerna och önskade mer vuxennärvaro, så när seniorerna flyttade in blev det vinst åt båda hållen som fick stor betydelse, berättar Marie Eriksdotter som också noterat en dipp bland de finskspråkiga utlånen.
– Innan stod det still, vi visste inte riktigt vilka böcker vi skulle köpa in. Jag berättade för den finska träffpunkten att biblioteket även köper in böcker på inköpsförslag och då började de komma med boktips, jag fick in ett helt A4-papper med förslag på litteratur och jag hittade så gott som alla böcker. Då började även folk låna mer. Innan köpte vi ju in böcker som vi trodde att låntagarna ville läsa, utan att riktigt veta.
Synliggöra
Den reviderade lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft den 1 januari 2019. I korthet går den ut på att samtliga nationella minoriteter ges utökade rättigheter till bland annat information och inflytande. I de kommuner som ingår i förvaltningsområdena ska de nationella minoriteterna också kunna använda sitt språk i kontakt med myndigheter, både muntligen och skriftligen. Och eftersom Trollhättan är ett finskt förvaltningsområde, var det också viktigt för biblioteket att lyfta den finskspråkiga gruppen.
Men Katja Pulkkinen säger att flera deltagare varit oroliga för att sitta inne i biblioteket. De var rädda att de skulle störa andra besökare, men att det finns flera poänger med att vistas just i den öppna biblioteksdelen.
– Vi synliggörs och våra deltagare möter även andra kulturer här, både i biblioteket och i gatumiljön. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi är just i Kronogården med tanke på att det är en mångkulturell stadsdel. I början kunde man höra litet fördomsfulla kommentarer om olika kulturer från deltagarna, men det gör jag väldigt sällan nu.
Kravlös samvaro
För Marja-Leena Hast är de finskspråkiga träffarna en av många aktiviteter. För henne spelar inte just språket så stor roll, det är samvaron med de andra som betyder något. Hon gillar formatet och att det blir ett kravlöst umgänge. Man kommer när man kan och har lust, att ses utanför det egna hemmet betyder att ingen behöver känna press eller krav på hur städat det är hemma eller ha fokus på vad som bjuds. Det blev väldigt tydligt för ett tag sedan, berättar Marja-Leena Hast.
– En av deltagarna hade med sig tårta till en av träffarna, det visade sig att han fyllde åttio år och tårtan var hans kalas. Han flyttade kalaset hit.
Hon är osäker på hur länge det finska språket kommer att ha relevans i Trollhättan. De yngre pratar inte finska i samma utsträckning som tidigare. Samtidigt vet hon att det finns människor som sitter ensamma hemma, som skulle kunna ha glädje av att träffa sina landsmän.
– Vi har väldigt roligt och skrattar mycket, men vi skulle gärna nå fler.
Author Description
