Aat Vos – Arkitektgurun som bytte fokus

Aat Vos – Arkitektgurun som bytte fokus

Som student fick han lära sig att arkitektur var alla konstarters moder. De följande 25 åren arbetade han också utifrån den devisen och skapade byggnader mest för sin egen skull. Men för ungefär tolv år sedan ändrade han sin syn på arbetet och började förstå vad det egentligen handlade om. Att skapa för andra.

– Vem är jag att avgöra vad som är en bra plats? Varför ska jag bestämma hur det ska se ut? Jag kommer att behöva hjälp som bidrar till att även jag häpnar när det är klart, säger den kreativa guiden och arkitekten Aat Vos över Zoom en fredagskväll i april. Han sitter i sitt hem på den holländska landsbygden och känner sig ganska nöjd med det. Även om han saknar personliga möten med sina kunder och sin personal, att hänga på sin lokala pub, uppskattar han att äntligen få uppleva sitt hem och den fantastiska plats han bor på, på ett djupare plan.

Ett offentligt vardagsrum

Frågorna Aat Vos ställer inledningsvis beskriver delvis hur arbetet med Biblo Tøyen, biblioteket för unga i Oslostadsdelen med samma namn, startade. När han fick frågan om att rita biblioteket som stod färdigt 2016, hade han påbörjat sin egen förändringsprocess och sitt eget förhållningssätt till sitt arbete. Det som började med en missnöjd kund mitt under finanskrisen 2008.

– Jag fick i uppdrag att inreda ett bibliotek och gjorde det en arkitekt gör och kunden var nöjd. Några månader senare får jag ett telefonsamtal från en kollega som säger att jag har tur. Mitt under finanskrisen står mitt namn på en lista över tänkbara samarbetspartners och nu gällde det ett bibliotek som behövde en arkitekt. Det visade sig vara samma kund som jag arbetade för några månader tidigare, berättar han.

Men istället för att höra av sig till honom och berätta att de inte var nöjda, valde de att lägga ut jobbet på nytt. Inte heller andra gången Vos arbetade med biblioteket visade det sig att kunden var nöjd och återigen valde kunden att inte berätta för honom. Nu hamnade uppdraget istället i ett europeiskt upphandlingsförfarande, som han blev övertalad av en kollega att försöka vinna.

Han besökte platsen ännu en gång. Nu var det kallt i lokalerna och klienten föreslog att de skulle dricka kaffe i det temporära biblioteket. Högst upp i byggnaden fanns en lokal som besökarna börjat använda, dessutom hade de tagit dit egna möbler – soffor, bord och stolar. När personalen såg det här initiativet bidrog de med kaffe och tidningar.

– Personalen hade ingen aning om vad som hade hänt. Det var som om besökarna tagit över lokalen. ”Vi kallar det vårt vardagsrum”, berättade klienten som helt klart hade upptäckt något som jag inte hade insett och då förstod jag att det var det vi skulle göra. Ett vardagsrum. Så vi gjorde det och vann upphandlingen, säger han.

Den tredje platsen

Händelsen kom att prägla Aat Vos fortsatta liv och han undrade varför han inte lärt sig något om mänskligt beteende på arkitektutbildningen? Arkitekter borde läsa psykologi och sociologi, ansåg han och började studera. Den amerikanska sociologen Ray Oldenburg kom att betyda mycket för honom. Det var han som myntade begreppet Den tredje platsen som finns beskriven i boken Den goda platsen från 1989, ett begrepp som har blivit en central del i Aat Vos arbete och filosofi. Den tredje platsen är ett ställe där vi känner oss säkra och trygga, där vi vågar vara. Det är ett ställe som ser till att det finns rena toaletter, kaffe och vatten. Den tredje platsen är också ett ställe dit du kan komma och gå som du vill, du kan bjuda dit vänner, det är gratis och du upplever ett ägandeskap av platsen. Det är också viktigt att den finns i närheten, som ett bibliotek.

– De flesta av oss har ett hem, det är vår första plats. De flesta av oss har en arbetsplats eller en skola dit vi går. Det är vår andra plats. Den tredje platsen är en offentlig plats där vi känner oss lika hemma som hemma eller som på jobbet utan att det är hemma, berättar han.

Design och Maslows behovstrappa

Han åtog sig uppdraget att designa Biblo Tøyen i Oslo men sa att han skulle behöva hjälp, så han anställde ett kreativt team. I slutändan blev han mer en inspiratör och art director med det övergripande ansvaret, än formgivare av biblioteket. En av dem som kom att spela en stor roll i arbetet var Aga Skorupka, miljöpsykolog som fokuserar på samspelet mellan människor och deras miljöer. Tillsammans utvecklade de ett system där de kunde verifiera all data och uppgifter de fick in under researchen. Genom att studera Skorupkas tidigare forskning hade Aat Vos förstått att behoven bland användare av publika miljöer påminner om Maslows behovstrappa.

– Det viktigaste, enligt Aga Skorupka, är att dessa platser är synliga och tillgängliga. Om de inte är synliga kommer ingen att hitta dit. Är de inte tillgängliga kommer ingen att komma in. Användbarhet är viktigt. Om man hittar dit och kan komma in, men inte använda det då fungerar inte platsen. Det är också väldigt viktigt att människor känner sig trygga och säkra i publika miljöer. Om de inte känner sig säkra så kommer de att besöka platsen en gång men aldrig komma tillbaka. Sist men inte minst måste platsen erbjuda bekvämlighet och upplevelser, annars stannar besökaren bara i en kvart.

I sitt researcharbete undviker teamet att ställa ledande frågor. När de skulle bygga Biblo Tøyen frågade de till exempel ungdomarna vad de brukade göra efter skolan och när de åt sitt första mål mat. Inför projektet besökte Aat Vos och hans team också Kulturhuset i Stockholm och deras verksamhet TioTretton.

– Vi blev väldigt inspirerande av miljön där. De hade exempelvis ett kök, som vi även valde att ha på Biblo Tøyen. Det har en praktisk betydelse samtidigt som det är ett verk- tyg att komma närmare ungdomarna. Det blir naturligt att säga: ”Hej, ta det här äpplet om du är hungrig. Hur har du det hemma, förresten?”.

Research och behovsorientering

Alla Aat Vos projekt inleds med att samla in så mycket kunskap som möjligt. Man ser över områdets geografi och demografi. Han och teamet bor alltid på platsen i minst en vecka när de arbetar på ett projekt. Dels för att kunna arbeta med kunden och dess målgrupper, men också för att lära känna orten och få en känsla för vad som är viktigt och präglar invånarnas vardag. För att ytterligare kunna arbeta kvalitativt har Aat Vos och hans team tagit fram ett verktyg som kan användas i workshops. Det består av fyra kortlekar med fyra olika kategorier. Det finns 100 kort i varje kortlek där deltagare uppmanas att välja ut tolv. Med hjälp av de utvalda korten och prioriteringarna som görs, får frågeställaren ytterligare förståelse för användarna och svar som täcker in aspekter som frågeställarna annars kan missa.

– Researchen är grunden i vårt arbete. Vi presenterar den bild vår research har gett oss för klienten och går vidare med enkäter på stan, fördjupande samtal och intervjuer samt workshops med inbjudna invånare för att få förståelse för vad användarna önskar och behöver. Genom hela processen lär vi oss nya saker som vi tar med i det fortsatta arbetet. Upptäcker vi en tendens så kan vi forska vidare genom att ställa nya relevanta frågor, berättar Vos.

Fjärilsmodellen enligt Aat Vos

The Butterfly Principles – Fjärilsprinciperna

Många av de projekt Vos tagit sig an har lyckats, medan andra inte riktigt motsvarat förväntningarna. Han insåg att det ligger mer bakom en succé än bara arkitekturen. Han började fundera på vad det är som gör att vissa platser verkar lyfta efter att de invigts medan andra inte uppnår sin fulla potential.

– Jag insåg att det inte enbart handlar om vad vi gör utan även om sådant som andra aktörer och människor gör, så vi delade in olika aspekter och förutsättningar i en fysisk aspekt och i en ofysisk. Det handlar om konkreta saker och företeelser, men också om något ickekonkret och ofysiskt, säger han.

Efter år av forskning och utforskande hade han kommit fram till att människor är viktiga för platser och tvärtom. Det är också viktigt för vår upplevelse vad som händer där, alltså programläggningen och aktiviteterna. Men det är inte det enda avgörande, menar Vos. Via den brittisk-amerikanska författaren Simon Sinek fick han upp ögonen för ytterligare en aspekt, som handlar om en djup, mental koppling.

– Jag fick insikten att människor inte värderar det du gör, utan varför du gör det. Och den insikten fick mig att omvärdera allt och förändrade mitt sätt att tänka helt och hållet. Tänk om det är som Sinek påstår, att frågan Varför, är energikällan bakom allt vi gör? Då dök bilden med fjärilen upp för mitt inre, för tänk om platser vi skapar inte ger människor samma glädje som en vacker fjäril kan göra? I våra workshops försöker vi numera utveckla och upptäcka Varför, först av allt genom att använda vår modell The Butterfly Principles of Design for Programmability.

Den tredje platsen och social förändring

I början av ett projekt försöker Vos och hans team definiera både de fysiska och de ofysiska delarna. Och likt fjärilens vingar arbetar de utifrån fyra beståndsdelar där förberedelse symboliserar de övre vingarna och detaljerna är de undre vingarna.

– Om vi pratar om människor till exempel och kategoriserar de i en fysisk och en ofysisk del, då är användarna den fysiska delen. Så vilka är de? Det måste du undersöka för att förstå. I den ofysiska delen av människor hittar vi personalen och det svaret får du genom att ställa frågan vilka vi jobbar med. Det är personalens förmåga som bestämmer hur väl de kan arbeta med dem de vänder sig till, alltså besökarna, fortsätter han.

Har arkitektur potential att skapa social förändring och vad krävs för att kulturinstitutioner och offentlig service som exempelvis bibliotek ska kunna bli den tredje platsen? Det är en intressant och komplex fråga, säger Aat Vos.

– Men det är fullt möjligt och det är därför som vi har ett uppdrag att genomföra: att skapa platser där människor, oavsett ålder, inkomst och intressen, känner sig välkomna och hemma och i bästa fall även interagerar med andra.

Nyckeln är hur väl personalen och intressenterna, till exempel politiker eller en styrelse kan hantera förändring och önskemålen från användarna. Vill en organisation uppnå förändring, menar han, behöver de tänka över alla aspekter i organisationen. När Biblo Tøyen till exempel rekryterade sin personal, valde de att inte göra det på det vanliga sättet, utan sökte folk på norska Blocket. Och man sökte inte bibliotekarier utan människor som tyckte om att arbeta med barn i första hand.

– Är du en bibliotekschef med en stor vision om hur du vill att ditt bibliotek ska utvecklas, då behöver du utbilda och utveckla personalen för att lyckas. De är det yttersta lagret.

BILD: AAT VOS/MARCO HEYDA

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se