Att skriva biografiskt –
Biofiktion, roman, biografi, självbiografi, fiktion och autofiktion. De litterära genrerna i dag är många samtidigt är suget efter att läsa biografier stort. Men i samma takt som genrerna blir fler blir det allt svårare för läsaren att veta vad som är sant och vad som är fiktion. Katalogiseringen hjälper heller inte alltid till för att vägleda, menar litteraturforskaren Lisbeth Larsson.
Under många år har Lisbeth Larsson intresserat sig för det biografiska skrivandet i sin forskning och 1970-talet var en tid då flera kvinnor började skriva om sitt liv på bred front. Det var dock inte helt lätt att hitta alla verk och författare. Ett exempel var Sun Axelssons självbiografi Drömmen om ett liv, som var katalogiserad som roman istället för biografi.
– Kollegorna och jag tyckte att det var väldigt konstigt att det var så. När vi sedan började jobba med biografier insåg vi att kvinnors berättelser om sina liv hamnade under mannens namn, vilket vi också tyckte var väldigt konstigt. Man ska vara medveten om att det finns en politik i genredefinitioner och i katalogiseringen. Det är någon slags förvetenskaplig verksamhet som pågår när man katalogiserar där man ju bestämmer hur världen ser ut och hur man ska uppfatta världen, säger Lisbeth.
Oreda i hyllorna
Förutom inordnandet i en världsbild som katalogiseringen bidrar till, finns det ytterligare faktorer som skapar oreda i hyllorna och som gör att viss litteratur blir svår att hitta. Allt fler genrer och blandgenrer gör även att vissa böcker är svårare att katalogisera. För vad är det för slags bok det egentligen handlar om? Biografi eller fiktion. Om en bok hamnar under kategorin Biografi, utgår man som läsare från att det som berättas är sant, men så behöver det inte alls vara och Lisbeth Larsson har kommit fram till slutsatsen att det finns så starka berättelser att de blir sanna oavsett om de är det eller inte.
– Självbiografin utger sig för att berätta sanningen genom att ha samma namn på författaren, berättarjaget och huvudpersonen. Den här treenigheten signalerar att det är sanningen om mig den här boken handlar om. Idag när genren autofiktionen, som använder faktiska namn men är fiktion, vuxit rejält behöver vi inse att det kanske inte bara är sanningen som berättas utan att det tillåts ljuga en hel del. Ett sätt att komma runt det här skulle kunna vara om L-sektionen, alltså biografisektionen, upphörde så att allt hamnade under fiktion eller romaner, som det redan är på många bibliotek, tycker Lisbeth.
Fyller funktion
I dag är intresset för berättelser om verkligheten lika stort som på 70-talet, menar Lisbeth, men säger att vi ser på berättelserna på ett annat sätt än tidigare. Hon tror inte att genrerna är på väg att upplösas helt och hållet, eller att det åtminstone kommer att ta lång tid. Hon ser också att exempelvis blandgenren autofiktion fyller en viss funktion.
– Ja, den fyller funktionen att det känns verkligt. Nu ser vi att det finns ett stort läsarsug efter verkliga berättelser, men det är så komplicerat att berätta om ett liv på ett mer sant sätt, att det nästan är omöjligt. Då har vi den här genren som verkar sann, men som kan använda fiktionens alla strategier. Jag tror att känslan av autenticitet är en väldigt viktig sak för läsaren, samtidigt som autenticiteten ju är fejkad. Det är etiskt intressant, men samtidigt utgör den ett etiskt problem.
BILD: Emil Malmborg
Author Description
