Små skillnader att skriva för ljud

Små skillnader att skriva för ljud

När Daniel Åberg började skriva för ljud för fyra år sedan visade det sig att skillnaden mot hans tidigare berättande inte var så stor. Hans ljudserie Virus är en av Storytel Originals mest uppskattade originaltitlar med mer än 800 000 lyssningar i Sverige.

– Många vill ha det till att ljudboksskrivandet skulle vara så väsensskilt från att skriva vanliga böcker men jag vill tona ner det där. Jag skulle snarare säga att om man kan skriva bra romaner, kanske främst inom spännings- eller feelgoodgenren, då kan man skriva bra ljudböcker. Skillnaderna ligger mer på detaljnivå i texten, menar roman- och manusförfattaren Daniel Åberg.

Spänning i sju delar

För fyra år sedan publicerades första säsongen i hans spänningsserie Virus på Storytel Originals som ett av företagets första specialskrivna, egna produktioner. Serien handlar om hur Stockholm plötsligt drabbas av ett mystiskt och våldsamt virus och vi får följa fyra huvudpersoners kamp för överlevnad. Serien har gått väldigt bra och översatts till flera språk samt fått ett par spinoffserier som utspelar sig i städer som Amsterdam och Mumbai, dessutom har flera TV- och filmbolag visat intresse för serien. Även om ljud- och filmberättande många gånger kan tyckas ligga nära varandra, har Daniel behandlat sin ljudboksserie som traditionella böcker när han har skrivit.

– På Storytel Originals ska en ljudbok innehålla cirka tio timmar material. Det blir ungefär samma längd som en normal spänningsroman i tryckt form, som brukar ligga på 400 sidor. Till formen kan man kan säga att boken innehåller tio block. Jag skriver traditionella kapitel i varje avsnitt och förutom att jag ser till att slutet är spännande, så förhåller jag mig ganska fritt till avsnitten.

Högt tempo och rapp dialog

Daniel berättar att Storytel ofta har pratat om att ljudböckerna bör ha ett tydligt driv framåt, att berättelserna inte bör ha för många karaktärer eller för många hopp i tid, utan en rak berättelse med tydliga cliffhangers så att man vill lyssna vidare på nästa avsnitt. Det är en stil som passar honom, tycker han.

– Det faller sig naturligt för mig att skriva så. Jag har visserligen fyra berättare i Virus, alla mina böcker är skrivna i tredje person och i presens, men det är ändå tydligt vem som är berättare i varje enskilt kapitel. Karaktärerna går aldrig tillbaka i tid. Om någon ska berätta vad som har hänt tidigare så görs det ändå med en tydlig kronologisk framåtrörelse. Dialoger är svårt att få till i scener där bara en person förekommer. Då kan man lösa det med att karaktären för en inre monolog med sig själv eller så försöker man skriva scener där det finns flera personer.

Rytm och känsla

Skillnaderna mellan att skriva en roman och att skriva direkt för ljud ligger på detaljnivå, menar Daniel. Han har slutat med en del språkliga finurligheter som funkar bra i skrift men som inte låter sig göras om stycket ska lyssnas på. Medvetna upprepningar är ett stilistiskt drag som Daniel egentligen gillar att använda sig av, men fel upplästa kan de göra att effekten helt förtas.

– Upprepningar sticker ut mycket tydligare när en text läses upp högt, det kan verkligen skära sig i öronen. Ska man jobba aktivt med sådana kräver det att uppläsaren vet hur texten ska läsas, annars kan det bli riktigt fel.

Ljudbokskramare

Daniel var själv en tidig användare av ljudböcker och kallar sig ljudbokskramare. Han tycker absolut att ljudboken är en litterär genre, men när han lyssnar på ljudböcker blir det oftast på så kallad lättare litteratur. Inte för att tyngre litteratur inte fungerar som ljudbok, men när han lyssnar så gör han ofta något annat samtidigt – går en promenad, tränar eller diskar.

– I sådana lägen tycker jag att det kan vara lite slöseri att ta sig an en krävande, riktigt tung roman eftersom situationen gör att det blir svårt att fokusera på litteraturen till hundra procent. Däremot finns det ju inget som säger att man inte kan lyssna på en ljudbok med sådan djup koncentration att omvärlden försvinner. Längre bilresor är exemplariska för koncentrerat lyssnande, tycker han.

– Den senaste tiden har jag lyssnat på Torgny Lindgrens texter som han läser in själv, Marit Kaplas Osebol och Elin Anna Labbas Herrarna satte oss hit. Den typen av litteratur vill jag inte slösa bort när jag står och diskar.

BILD: Sara Arnald

 

Author Description

Anneli Abrahamsson

journalist, anneli.abrahamsson@vgregion.se 072 253 97 23

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet