Spökskrivaren lever ett dolt liv

Spökskrivaren lever ett dolt liv

Johanna Wistrand har arbetat som lektör, skrivcoach och redaktör i många år. För tio år sedan började hon även att spökskriva, det vill säga hon skriver åt andra. De flesta kunder är vanliga privatpersoner men hon har även lånat ut sitt skrivande åt en och annan känd person också. Att ro iland så stora projekt som att skriva en bok har stärkt henne och gett självförtroende som författare.

– Det finns inget tråkigare än att intervjua spökskrivare! Jag vet ingenting om branschen, den är så hemlig. Ingen avslöjar någonting. Det finns bara en kollega som jag pratar med och vi avslöjar aldrig våra uppdragsgivare utan jämför på sin höjd våra arvoden, berättar författaren och skrivcoachen Johanna Wistrand.

Privatpersoner

Hon har spökskrivit i omkring tio år, en bok om året. De flesta kunder är vanliga privatpersoner som själva tar kontakt med henne och kommer inte via förlagen. Många är i 50 – 60-års åldern, högutbildade som har råd att anlita någon för att skriva deras historia.

– Många drömmer om att ha en bok, de vill berätta sin story och så är det en viss status att ha en egen bok. Vissa vill skriva om en viss period i livet, kanske om en sjukdom eller något annat prövande som de har gått igenom.

De flesta har med sig anteckningar som Johanna kan använda som underlag. Med dessa som utgångspunkt kan hon påbörja intervjuer med kunden. Det brukar bli ett till två samtal i veckan, och helst inte mer än en timma åt gången.

– Jag arbetar som skrivcoach också, då tycker jag att jag egentligen kommer närmare personerna jag jobbar med. Spökskrivande handlar mycket om teknik och inte så mycket om att jag behöver dela med mig av mig själv, även om jag också använder mig själv. Processen är att jämföra med en skådespelare som använder sig av sitt eget material för att gestalta en roll. För att böckerna ska bli bra så behöver jag vara engagerad, säger hon.

Ser inga etiska dilemman

En del författare skulle ha svårt att tänka sig att spökskriva, det skulle kännas märkligt att se någon annan signera boken som de själva skrivit på exempelvis Bokmässan i Göteborg. Johanna tänker inte riktigt så och ser heller inga etiska dilemman att låna ut sitt hantverk, men det skulle mycket till för att hon skulle överväga att spökskriva en skönlitterär roman för någon annan.

– Jag kan inte tänka mig att hitta på själva historien när det gäller att skriva skönlitterärt. Nu kommer kunderna med färdiga karaktärer och intriger, tidsepoker och miljöer. Jag behöver inte komma på det där själv och behöver inte använda mig av mitt eget kreativa kapital, vilket är en förutsättning för att jag ska ta mig an en kund, konstaterar hon.

Johanna har djupredigerat två deckare samt en skönlitterär bok. Det betyder i praktiken att hon har skrivit om allt. Varenda mening.

– Djupredigering är ett gränsland mellan att vara redaktör och spökskrivare, där jag jättepretentiöst har förädlat de här böckerna. Det funkar också bra för mig eftersom jag slipper använda mig av min egen kreativitet. Kunden finns med under hela processen och kommer med synpunkter för att till sist ge sitt godkännande, så det känns inte som mitt verk.

Det har hänt att hon lagt till en hel del, men kunden har hela tiden haft sista ordet.

– I den senaste boken jag spökskrev lade jag till mycket, jag fick fritt spelrum att måla fram skeenden och personer, även om jag inte hittade på själva berättelsen. Jag gjorde intervjuer inför varje kapitel innan jag utformade texten och kunden gick in och gjorde texten till sin. Det var en superbra metod. Jag skrev, hen gjorde finishen och därefter gjorde jag slutfinishen.

Fördelar med spökskrivandet

De allra flesta kunder som vill ha hennes hjälp är lätta att ha att göra med, tycker hon. Sedan finns det en och annan som har varit mer besvärlig. En känd person ville i princip att hon skulle flytta in och finnas på plats i dennes hem. Det ville inte Johanna. Hon har även fått en förfrågan från en tungt kriminell, men det verkade för läskigt så det tackade hon nej till.  Att spökskriva har ändå flera fördelar. Hon kan leva ett ganska fritt liv och det finns en slags frihet också i att skriva böcker utan att själv stå som avsändare.

– Ja, det är både skönt och roligt faktiskt. Jag har aldrig spökskrivit någon succébok och har aldrig ställts inför det dilemmat, att någon annan får enorm uppmärksamhet för något jag egentligen har gjort, säger hon.

Spökskrivandet har varit frigörande och kravlöst, där hon har kunnat öva och utveckla sitt skrivande.

– Jag har aldrig riktigt kommit loss med mitt eget skrivande utan duttat litet här och litet där. Som mest har jag skrivit 150 sidor, men spökskrivandet har varit utvecklande på så sätt att jag har vågat skriva hela böcker, jag har fått öva mig på att färdigställa böcker.

Efter tio år som spökskrivare kommer nu Johanna Wistrands författardebut. På riktigt. Hon har skrivit kontrakt med ett förlag och ska ägna sig åt att skriva ljudböcker några år framöver.

– Vid 55 års ålder ska jag äntligen börja skriva böcker under eget namn, två feelgoodböcker om året i fem år är det tänkt. Handlingen kretsar kring en medelålders kvinnlig spökskrivare och i första boken har hon en jättejobbig kund. Boken hon skriver kommer in på fina förlaget och mannen hon skrivit för blir uppmärksammad och får ge intervjuer. Hon blir ganska knäckt faktiskt, men det är inget jag själv varit med om.

 

Author Description

Anneli Abrahamsson

journalist, anneli.abrahamsson@vgregion.se 072 253 97 23

Västra Götalandsregionen Förvaltningen för kulturutvecklng

Postadress

Regionens hus
405 44 Göteborg

Besöksadress

Bergslagsgatan 2
411 04 Göteborg

Telefon

031-333 51 00 (växel)
010-441 42 00 (växel)

E-post

redaktionen@noll27.se
Tillgänglighet