Dåligt stöd i kommunerna

På flera platser i landet vittnar bibliotekschefer om hur de har saknat stöd från kommunen med att skapa smittskyddade arbetsplatser och själva fått lösa det tillsammans med personalen. Men att stänga vissa delar av verksamheten och säga nej till besökare som vill ha hjälp, har av många bibliotekarier upplevts som psykiskt påfrestande.

I november förra året införde fackförbundet Vision skyddsstopp på alla stadsdelsbibliotek i Göteborg. Smittspridningen utgjorde en risk för personal och besökare, och Vision krävde att Göteborgs Stad skulle ställa upp med skyddsåtgärder. Stoppet fick stor uppmärksamhet i media. Två dagar senare kunde biblioteken öppna igen – Göteborgs Stad hade accepterat fackföreningens krav på en utbyggnad och förbättring av bibliotekens plexiglasskydd och avspärrningar.

I februari kom Svensk Biblioteksförening med en rapport som visar på stora skillnader i hur landets kommuner har ställt upp för biblioteken under pandemin. Samtidigt som biblioteken har förväntats hålla öppet har tillgången till plexiglasskydd och handsprit uteblivit på flertalet ställen. Många bibliotekschefer har också saknat stöd i arbetsledningsfrågor, som hur biblioteken ska arbeta pandemisäkert.

– Det finns kommuner där ledningen inte ens har tänkt på biblioteken eller velat vidta några åtgärder för att skydda personalen och besökare. Samtidigt finns det bibliotek som har fått hjälp av kommunens krisledning att snabbt möblera om och avgränsa ytor. Men mitt intryck är att bibliotekscheferna generellt har fått dåligt stöd, berättar Karin Linder, generalsekreterare på Svensk Biblioteksförening.

Samtidigt har bibliotekscheferna varit bra på att se vilka uppgifter som kan utföras utan risk för att personalen ska smittas, menar Karin Linder.

– Det tog hela förra våren att hitta den balansen, och det har varit en läroprocess som jag tror kan vara till nytta för hur man i framtiden ska stå beredd i en krissituation. Men många bibliotek har fått kämpa i motvind.

Finns en stark vilja

För att hjälpa biblioteken under pandemin har fackförbundet DIK ställt samman tips för hur det går att minimera smittorisken. Bibliotekens vanligaste åtgärder har varit som i övriga samhället – skyltar, plexiglas vid diskarna och markeringar i golvet. Men många har också försökt begränsa antalet besökare genom att ställa ut, eller köra hem, bokkassar. Dessutom har biblioteken ställt om till digital verksamhet, med sagostunder och författarkvällar online.

– Personalen har gjort ett fantastiskt jobb för att trygga sin arbetsplats. Det finns en stark vilja att hålla verksamheten igång, även om många av våra medlemmar är rädda för att bli smittade. Min uppfattning är också att den digitala omställningen har fungerat bra på de flesta ställen, säger DIKs ordförande Anna Troberg.

Ett stort problem som medlemmarna har berättat om är när besökarna inte respekterar att hålla avstånd. På vissa bibliotek har personalen därför velat bära munskydd. Men i till exempel Kungsbacka sa kommunledningen först nej till det.

– Att arbetsgivare förbjuder munskydd är förkastligt. Om personalen känner sig tryggare med munskydd ska de förstås få använda det, säger Anna Troberg.

Etisk press

På biblioteket i Upplands Väsby får alla medarbetare ha på sig visir om de vill. Men eftersom bibliotekarierna mestadels står bakom plexiglasskydd har behovet inte varit så stort, säger bibliotekschefen Catharina Ek. Istället har det största arbetsmiljöproblemet varit att inte längre kunna ge datorhjälp till besökarna.

– Det är jättetufft att behöva säga nej till de som inte fixar myndighetsärenden på egen hand eller behöver hjälp med utskrifter, skanning med mera. Personalen upplever det som en etisk press, förklarar hon.

Catharina Ek tillhör en av dem som har fått ett bra stöd under krisen. Tack vare att hennes närmaste chef sitter med i kommunens krisledningsgrupp har hennes behov av hjälp tagits på allvar.

– Men jag har pratat med andra bibliotekschefer som känner sig väldigt ensamma, säger hon och tillägger:

– En av mina största utmaningar har istället varit att försöka upprätthålla glädje och hopp i personalgruppen, att skapa en känsla av gemenskap, även om många sitter hemma och vi jobbar i en tid med ständigt nya regeringsdirektiv.

Mår dåligt

Den psykiska påfrestningen, som det innebär att inte kunna ställa upp för besökarna, vittnar också Lerums bibliotek om. Att behöva stänga av ytor och begränsa servicen blir lite som att ta från medborgarna deras vardagsrum, förklarar skyddsombudet och ungdomsbibliotekarien Elin Boardy.

– Vi har till exempel tagit bort brädspel och mysrummet på barnavdelningen, och har bara kvar ett par sittplatser i hela biblioteket. Mycket går tvärs emot ens egen bild av vad ett folkbibliotek ska vara och man mår dåligt av att göra våld på sin inställning, säger hon.

Själv har Elin Boardy inte känt någon större oro för att bli smittad. Men flera i personalen har mått dåligt och gör det fortfarande. För dem som inte velat vara i yttre tjänst har man försökt hitta andra lösningar, som inre tjänst eller hemarbete.

De flesta förändringarna i verksamheten har beslutats i samråd med fackliga representanter och bibliotekschefen.

– Vi har tagit gemensamma beslut och saker har skett steg för steg. Men det är en press när allt är så annorlunda. Det är hela tiden så mycket att tänka på med att hålla avstånd och vara tydlig med det. Samtidigt får vi höra mycket positivt om att vi håller öppet och lämnar ut böcker i påsar eller kör hem dem till folk. Det känns väldigt bra, avslutar Elin Boardy.

Text: Paula Isaksson

FAKTA

Rapporten från Svensk Biblioteksförening heter Biblio­teken och pandemin och finns att ladda ner på biblio­teksforeningen.se