KÅSERI – Om jag hade ett bibliotek

Pamela Jaskoviak är författare och dramatiker. Hon debuterade som poet 1995 och har sedan dess gett ut diktsamlingar, romaner och barnböcker. Dessutom översätter hon dramatik, och är återkommande kåsör för Sveriges Radio och Borås tidning. Här skriver hon om ett krävande bibliotek fyllt av olästa böcker.

Faktum är att jag har ett bibliotek. Eller åtminstone ett rum i mitt hus som vi kallar för Biblioteket. Det är ett rum med väggfasta bokhyllor från golv till tak, öppen spis och två plyschfåtöljer – ett härligt rum att ha, men inte helt okomplicerat.

Det hänger över en att ha ett bibliotek. Det är detta med ordningen, katalogiseringen, bokstavsordningen. Som inte existerar. Om jag letar efter en särskild bok får jag gå på magkänsla eller ett vagt bildminne av var jag såg den sist. Varje nyår säger jag mig att jag ska ta itu med detta. Och varje sommar. Men det är inte bara att sätta igång och sortera, nej, grundproblemet är att hyllfacken har olika höjd. Min exman ansåg det vara en briljant idé att ha mindre hyllor för mindre böcker och större hyllor för större böcker. Och där sprack det där med bokstavsordningen. Jag måste alltså börja med att skruva ner hyllplanen och justera fackens storlek så att alla blir tillräckligt stora för att rymma alla böcker. Till våren! Det är en typisk sådan sak man tar itu med på våren, tänker jag och sätter mig i en fåtölj och låter blicken löpa över bokryggarna.

Vilken salig blandning. Och så många av dem jag inte har läst. Det är ytterligare en sak som hänger över mig. Alla de där böckerna som jag tänker att jag ska läsa en dag. Men vilken dag? Jag sluter ögonen och går in i min önskedröm. Den går ut på att jag helt enkelt blir inlåst i mitt eget bibliotek. Under en längre tid. Jag får mat och vatten, jag behöver inte äta böckerna, men jag har all tid i världen att sluka dem. Alla dessa böcker som inte varit tillräckligt aktuella eller pockande eller aptitretande, men som jag ändå vill läsa. Någon gång. Som jag vill ha läst.

Var skulle jag börja? Antagligen med de böcker som ger mig mest dåligt samvete. Det brukar höra ihop med att personen jag fått boken av inte längre är med oss. Allra först skulle jag nog ta Alien Rice, en japansk bok från 1973 som jag en gång på åttiotalet fick av min vän Shohei Komiyama, en åldrad konstnär i New York. Den gula ryggen har lyst ner på mig från många bokhyllor i många hem sedan dess, och varje gång jag ser den känner jag ett styng av skuld. Shohei dog 1997, och att läsa boken skulle vara ett sätt att hedra hans minne.

Sedan skulle jag nog ge mig på Saints and Strangers av George F. Willison, som min pappa innan han dog verkligen menade att jag borde läsa. Den handlar om hur pilgrimerna kom till Massachusetts, och bland dem vår anfader Stephen Hopkins. Boksidorna luktar fortfarande av min pappas vind, och när jag bläddrar i den förflyttas jag genast dit. Kanske skulle jag sedan ta Väckarklocka av Elin Wägner, som jag fick av min mamma när jag fyllde arton. »Är du säker på att du kommer att läsa den?« minns jag att hon frågade. För det var en dyr och speciell upplaga och om jag inte tänkte läsa den kunde hon byta ut den mot något annat. Jag bedyrade att jag skulle läsa den. I november fyller jag femtiofem. Boken är fortfarande oöppnad.

Därefter skulle jag ge mig i kast med Brinnande ljus, av Bella Chagall, minnen från en judisk barndom i Ryssland, illustrerad av konstnären Marc Chagall, författarens make. Boken var en gåva från min älsklingsmoster Britta strax innan hon lämnade jordelivet, »en helt UNDERBAR bok«. Och efter det skulle jag nog se till att äntligen få Resa till nattens ände av Louis-Ferdinand Céline överstökad. Även om han var ett antisemitiskt svin.Det känns som om alla jag känner har läst den boken och det har pratats om den så länge jag kan minnas. »Jag har faktiskt inte läst den än« är en replik som jag är hjärtligt trött på.

Sedan… Ja, sedan. Listan kan göras oändlig; Pablo Nerudas Minnen, Aleksis Kivis Sju bröder, Nattens skogar av Djuna Barnes, Feberboken av Stina Aronson, Gravitationens regnbåge, Duinoelegierna, Orlando, Bibeln… En dag. Om någon bara kunde komma hit och låsa in mig.

Pamela Jaskoviak