Efter sex års arbete kom Natur & Kulturs litteraturhistoria ut i bokhandeln i våras. En tegelsten på inte färre än 960 sidor med fem tusen år av västerländsk litteratur, men också delar av den utomeuropeiska litteraturen. Huvudredaktörer är litteraturprofessorerna Håkan Möller och Carin Franzén som först såg det som en nästan omöjlig uppgift, men tänkte: »En sådan här fråga får man bara en gång i livet«.
Natur & Kulturs litteraturhistoria är inget egentligt uppslagsverk, även om det absolut kan fungera som ett sådant. Istället ska det ses som en enda stor sammanhållande berättelse, med många små berättelser inuti. Eller som ett körverk med många olika röster.
Senast ett liknande standardverk kom ut i Sverige var 1990, och är idag uppe i sjunde upplagan. Men eftersom ämnet utvecklas hela tiden och nya perspektiv kommer till blev det till sist ganska akut med ett helt nytt översiktsverk, berättar Håkan Möller, som i sin egenskap av professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet blev tillfrågad om han ville bli redaktör för boken.
– Jag fick tänka över det lite grann för det kändes som en rätt så stor uppgift. Men man får en sådan här fråga bara en gång i livet.
För att slippa stå ensam frågade han kollegan Carin Franzén, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, om hon kunde tänka sig att ta på sig arbetsuppgiften tillsammans med honom. Först bad Carin om lite betänketid.
– Men inom mig svarade jag nog ja ganska snabbt, även om jag insåg att den här typen av verk skulle vara nästan omöjlig att skriva. Det fnns helt enkelt för mycket litteratur, i synnerhet om man ska omfatta den från dess början fram till idag. Men samtidigt kändes det otroligt roligt, angeläget och utmanande. Och precis som Håkan tänkte jag att ett sådant här tillfälle får man aldrig igen.
Ska vara lustfyllt att läsa
Att göra hela arbetet själva var inte att tänka på så snabbt bjöd de in 22 medförfattare, samtliga kollegor och etablerade skribenter som fick ansvar för olika tidsskeenden, teman eller språkområden beroende på vad de forskar i. Läsbarheten var en viktig faktor, att de hade förmågan att uttrycka sig på ett vinnande sätt.
– Sedan har vi som redaktörer ändå jobbat väldigt mycket med texterna. Vi ville att det här skulle bli ett verk som var lustfyllt att läsa.
I övrigt fck medförfattarna lägga upp sina texter så som de själva tyckte var bäst. Med de olika forskningsinriktningarna blev det möjligt att täcka upp en stor del av litteraturhistorien. För huvudredaktörerna kändes det tryggt att vara ett kollektiv och kunna förlita sig på andras expertkunskap.
– Utan dessa medförfattare hade det tagit oss 20 år att bli klara och antagligen inte blivit lika bra, utbrister Håkan.
– Ja, vi hade fått ha det som pensionärshobby, skrattar Carin.
Främst västerländsk litteratur
Tyngdpunkten ligger på den västerländska litteraturen. En av anledningarna är att boken ska kunna användas på universitet och högskolor där huvudperspektivet fortfarande är europeiskt. Från förlaget var kravet att verket skulle vara i ett enda band, så därför blev de tvungna att dra en gräns någonstans.
Men eftersom den utomeuropeiska litteraturen har haft en enorm betydelse för den västerländska litteraturtraditionen har den ändå fått komma med till viss del. I varje avsnitt ingår text som är skriven av experter i de kinesiska, japanska, sydost- och västasiatiska och afrikanska litteraturerna. Även den karibiska och de cirkumpolära folkens litteraturer finns med.
Uppslagsverk för bibliotekarier
Boken innehåller också förteckningar över standardverk om de olika världslitteraturerna så att den som vill ska kunna fördjupa sig ytterligare.
– Jag tänker att det här kan öppna upp för nya kurser där man kan ta in mer än vad som har varit brukligt hittills av utomeuropeisk litteratur i det traditionella svenska utbildningssystemet, säger Carin.
Det nya verket med tvåspaltiga sidor har fått fina recensioner från fera olika håll. »Imponerande översikt« … (Aftonbladet)»… ett stort framsteg för världens litteraturhistoria på svenska« (GP), »Litteraturhistorisk hjälteinsats …« (SvD), är bara några av lovorden.
På frågan om vem som kan använda verket förutom lärare och studenter svarar Håkan blixtsnabbt: Bibliotekarierna!
– Bibliotekarierna måste ha den här boken. När de vill förmedla något om till exempel Dostojevskij, Austen eller Shakespeare till låntagare är det bara att gå in och kolla vad som står om författaren. Även om vi vill att verket ska uppfattas som en sammanhängande berättelse utesluter det inte att det kan användas som ett uppslagsverk.
I slutet av boken finns ett index att slå i och dessutom en lista över svenska översättningar av den litteratur som det refereras till i boken.
– Vi har jobbat mycket för att visa vad som finns översatt till svenska, och listan är ett jättebra redskap för både bibliotekarier och lärare, säger Håkan som tillsammans med Carin just har haft den första lediga sommaren på flera år.
– Ja, det känns lite konstigt faktiskt. Det är sex år sedan vi fck frågan men vi har alla arbetat med andra saker och haft det här med boken vid sidan av, därför har det tagit så lång tid, avslutar hon.
Text: Paula Isaksson
Bild: Sara Mac Key
Author Description
