Göran Everdahl är journalist, föreläsare och filmkritiker. Han har varit sommarvärd i P1, vunnit På spåret i SVT och medverkar sedan många år i radioprogrammen Spanarna, Godmorgon världen och i SVTs Go’kväll.
Han har också skrivit en bok om begreppet lagom, men här skriver han om ett bibliotek som är långt ifrån lagom. Här skriver han om ett bibliotek fyllt av alla försvunna och utplånade böcker, av böcker han saknar.
Problemet med att älska böcker är att man samlar på sig för många. Alla dessa volymer som jag inte kommer att läsa igen, eller – skammen! – de som köpts av misstag och aldrig blir lästa överhuvudtaget? De ligger och ruvar i källaren, i högar och kartonger. Stön.
Så mycket roligare att ta itu med denna underbara fantasifråga: hur skulle mitt tänkta bibliotek, som aldrig kommer att finnas, te sig?
Det finns ju en del förebilder i fiktionen.
Det kan se ut som bibblan i Game of thrones, påhittad av fantasyförfattaren George R.R. Martin, det som ligger i lärdomssätet Citadellet. Gigantiskt, en labyrint, fullt av dammiga, ibland mögliga tusenåriga handskrifter fastkedjade vid hyllor och läsbord. Mmm. R.R. Martin är en bokmal, det märks på hur han beskriver den fysiska känslan av en riktigt gammal bok.
Men det mest klassiska av alla påhittade bibliotek konstruerades i huvudet – och på boksidan – av Jorge Luis Borges, i novellen Biblioteket i Babel. Det består av små sexkantiga rum, »hexagoner«, med hyllor på fyra väggar medan två är dörrar mot korridorer som leder till fler sexkantiga rum.Hans bibliotek kanske pågår i evighet, med avbrott för balustrader mot ändlösa schakt. I babelbiblioteket föds människor, de lever sina liv och dör omgivna av böcker.
Om jag hade ett bibliotek skulle det nog inte vara lika stort som universum, men ändå rätt stort. Och det skulle förstås formas efter de böcker som jag saknar, böcker jag vill läsa och ta i men inte kommer åt.
Om man är det minsta intresserad av klassisk litteratur så infinner sig ögonblick av sorg och längtan. Inte bara efter allt man aldrig kommer att hinna läsa utan över allt som gått förlorat.
Alla vet att Homeros skrev – eller tillskrivs – två versepos, Iliaden och Odysséen. Men han skrev totalt åtta olika om trojanska kriget, sex har gått förlorade! Plus ett komiskt epos vid namn Margites. Svårt att föreställa sig idag, mycket uppskattat på sin tid.
Sofokles, dramatikern, skrev klassiker som Oidipus och Antigone – sju av hans pjäser finns bevarade. Enligt samtida förteckningar skrev han 120 totalt.
Så där kan man hålla på. Bara en bråkdel av antikens litteratur har bevarats. Av diktaren Sapfo finns inte många rader kvar. Hela Umberto Ecos Rosens namn handlar om en viktig, förlorad Aristoteles-volym.
Mycket av allt detta måste ha funnits i biblioteket i Alexandria, idag en legend – men en realitet under sju sekel, det grundades på 200-talet. Där trängdes en halv miljon volymer, alla handskrivna: hela den antika världens vetenskap, filosofi, poesi och dramatik. Och nästan allt försvann när biblioteket upprepade gånger brann och plundrades. Lite som den muslimska världens motsvarighet, Vishetens hus i Bagdad, nedbränt av mongolerna år 1258.
I mitt bibliotek finns alla utplånade böcker från både Alexandria och Bagdad, översatta till tio språk. Men inte bara de!
Där finns också alla försvunna böcker, inklusive Robert Louis Stevensons originalversion av Dr Jekyll och mr Hyde – den som hans fru Fanny övertalade honom att bränna upp för att den var omoralisk.
Jane Austens Sanditon, övergiven efter bara ett par kapitel när hon dog? Den finns där, med Janes oskrivna lyckliga slut. Schuberts ofullbordade symfoni? Fullbordad, på musikavdelningen, självklart.
Några böcker som faktiskt finns på riktigt kan få vara med, lite på undantag. I Te Madman’s library skriver Edward Brooke-Hitching om världens märkligaste böcker; jag ser det som en inköpslista för mitt bibliotek. Boken med sidor tillverkade av ost är ett måste.
Makabra volymer bundna i människohud? Faktiskt inte helt ovanligt, men inget som egentligen intresserar mig – jag har aldrig varit särskilt gotisk av mig. Kanske kan de förvaras under disk? Eller under jord som i en liten krypta, en viloplats.
Det kan kännas överväldigande, mitt bibliotek, nästan skrämmande. Men jag vet vad jag gör om jag drabbas av övermättnad. Jag plockar helt enkelt fram Margites ur hyllan, och får mig ett 3 000 år gammalt skämt till livs.
På hexameter! För varför inte?
Göran Everdahl
Bild: Peter Knutson
Author Description
