Vad händer när vi läser? Vi slår upp en bok och följer de svarta tecknen på boksidan. Människor, tankar och platser framträder. Tidsliga och rumsliga motsättningar övervinns och rum efter rum öppnas inom oss.
Som barn läste min mor högt för mig och min bror. Det var ofta vid tillfällen eller på platser där man inte kunde göra någonting annat. I sängen sent om kvällen innan läggdags, på resor, utflykter eller i väntrum. Min mor är själv ingen läsande människa, och så värst många böcker hade vi inte heller. Men upplevelsen av de stunderna gjorde någonting i mig. Det var som ingenting annat. Det fyllde livet och vardagen med spänning och magi. Tog mig till platser jag inte visste fanns och öppnade rum jag aldrig tidigare varit i. Det omöjliga tycktes plötsligt möjligt, det ogörliga görligt och det obegripliga någorlunda sådär begripligt. För i umgänget med litteraturen och böckernas värld kunde vad som helst hända. Och även om min mor för egen del aldrig fann litteraturens värld, så öppnade hon den för mig.
När jag började förskolan fck jag egna sagoböcker med kassettband till. En liten melodi signalerade när det var dags att vända blad. Nu kunde jag själv bestämma när, var och hur länge jag skulle läsa en bok. Eller för den delen, om och om och om igen. Som barn tycktes jag aldrig tröttna. Upprepningarna var fantasins moder. Sådan var lusten till läsning. Den kom tidigt och var bergfast.
Idag när jag läser för mitt eget barn vet jag att sagor och berättelser stimulerar fantasin och vidgar den inre scenen. Genom att läsa utvecklar vi inte bara vårt språk och tar till oss ny kunskap utan vi lär oss också att se meningsfulla förbindelser och skapar på så vis färdigheter som är avgörande i livet. För barn som läser och blir lästa för utvecklar större beredskap att möta världen. Men när allt fler forskningsrapporter pekar mot att läsförståelsen sjunker och den kvalitativa läsningen bland unga minskar, att elever i Sverige har en mer negativ syn på läsning än elever i andra länder, då bör var och en av oss som arbetar inom böckerna och litteraturens fält påminna om hur grundläggande läsförståelsen och det skrivna ordet är. Inte enbart för den enskildes öde, utan också för vår demokrati, vår strävan efter ett jämlikt samhälle och för vår civilisation i stort.
Att öka läslusten och läsmotivationen bland unga är ett arbete som bör föras på många plan samtidigt. Av politiker, i skola och barnhälsovård, av föräldrar och personer i barns närhet och av alla oss som arbetar med böcker och litteratur. För vi vet vad som ska till för att fler ska läsa, det är inga konstigheter. Vi behöver skapa möjligheter för alla att tillägna sig en grundläggande läsförståelse, vi behöver se till att det för alla barn finns avsatt tid för läsning och tillgång till ett varierat och intresseväckande utbud av böcker. Men för att skapa läsare, alltså lust till läsning, behöver den förankras i en inre motivation. Det behöver för den enskilda individen upplevas som relevant och ha bäring på det egna livet. Boken måste göra någonting med oss, eller som Olov Lagercrantz skriver i den klassiska essäboken Om konsten att läsa och skriva, »Det måste vara ett behov verkande ini- från som driver till läsning«.
Vad är det då för behov som driver oss till läsare? Det är svårare att säga och tycks se olika ut under olika perioder av livet, eller för den delen olika dagar. Ibland läser man för att komma närmre sig själv eller de livssituationer som man själv för tillfället brottas med. Boken blir kanske någonting att hålla i när livet rusar. Eller så bär man med sig en fras eller en scen som stärker, utmanar eller gör livet något lättare att uthärda. Kanske läser man för att komma i kontakt med livets eviga frågor och det som förenar oss som människor. Andra gånger läser man för att slippa sig själv eller sitt eget liv för en stund.
Men man läser också för att litteraturen är någonting mer än verkligheten och det vardagliga livet. Den erbjuder dimensioner som inte kan nås på något annat vis. För läsningen kan öppna vår blick, skärpa dess optik, men den kan också vidga vår verklighet.
Birgitta Trotzig skriver i Ett landskap, »Ordet, meddelandet: snittet i tingets och djurets tystnad. Såret som öppnar deras liv mot något annat än dem själva.«
Therese Ytter
Konsulent Litteratur, Förvaltningen för kulturutveckling, Västra Götalandsregionen
Foto: Simon Rydén